Tyvärr är svenskarna, enligt TV4:s nyhetssändning som syns nedan, betydligt sämre på att återvinna hushållsplasten än vad som tidigare rapporterats. Enbart 19% av hushållsplasten återvinns.
En positiv tanke är att det finns mer vilja än teknik, så som jag uppfattar inslaget. En mycket högre andel av hushållsplasten samlas in än 19%, men att konsumenterna sorterar fel minskar andelen återvunnen massa. Notera att jag här talar om materialåtervinning, ej energiåtervinning.
Det positiva med detta är att andelen återvunnen plast kan ökas snabbt om informationen förbättras. Tänk på att det aldrig går att fråga för många frågor om återvinning! När jag kommer hem till Skåne igen planerar jag att ställa några frågor till avfallshanteraren i min kommun och redovisa svaren här, vilket förhoppningsvis underlättar några konsumenters sortering.
Det kommer åtminstone att underlätta för mig själv, det skriver jag under på. Det är en djungel att sortera.
28 december 2010
23 december 2010
Olika sätt att slå in presenter
Det finns ett jättefint inlägg om att slå in presenter utan tejp eller lim på Fake Plastic Fish här och referenser till olika metoder. Bland annat att slå in i tyg, en presentpåse, en gammal tidning eller så.
Personligen planerar jag dåligt och skall snart springa till affären pappa jobbar på för att slå in lite presenter. Blir antagligen massvis med plasttejp, eftersom jag glömde min papperstejp i Skåne. Jag är ju inte perfekt liksom.
Personligen planerar jag dåligt och skall snart springa till affären pappa jobbar på för att slå in lite presenter. Blir antagligen massvis med plasttejp, eftersom jag glömde min papperstejp i Skåne. Jag är ju inte perfekt liksom.
21 december 2010
Semester
Jag har tagit lite semester nu.
Har noll och ingen koll på min plastkonsumtion sedan jag kom hem till pappa i lördags. Har ätit rågkusar hemma och smågodis på jobbet. För övrigt har jag slängt en galen mängd plast på jobbet. Jag hjälper till med inventeringen på mitt gamla sommarjobb, i går, i dag och i morgon.
Litet snabbt inlägg dock. Gårdagens middag och dagens lunch bestod av soppa på butternut squash och några skivor bröd. Till lunchen var det potatislimpa, men middag åt jag medan den stod i ugnen, så då blev det lite av den tidigare nämnda förpackningen rågkusar. Hemgjort äppelmos på kusarna och messmör på potatislimpan. Glömde kameran i Skåne, inga bilder förrän jag kommer hem. Eventuellt om jag kommer ihåg att be Jesper ta med den upp hit.
Plaståtgång:
Till soppan köpte jag chilipeppar i lösvikt när jag var hemma hos mamma och ändå handlade i en lite större matbutik. Affärer som inte säljer lika mycket färsk chilipeppar brukar enbart ha den paketerade versionen.
Grönsaksfond struntade jag i, tog 5 dl vatten och en hel burk kokosmjölk. Konservburken är på insidan belagd med plast, troligt är även att etiketten är plastbelagd.
Till brödet var det jäst och brödkryddorna som var de främsta bovarna. Är det någon som har en tanke om hur man kan få tag på brödkryddor utan plast? Den mörka matbrödsirapen bytte jag ut mot lönnsirap. I övrigt är mjölpåsarna belagda med plast. Messmör köpte jag i tub, där är plaståtgången bara korken och eventuella beläggningar. Jag rekommenderar messmör i gammeldags utförande, då slipper man vedervärdig vanillinarom. Inga tillsatser men massa järn. Bra för mensmonster, skulle jag tro.
Om jag hade en bondgård skulle jag aldrig behöva köpa mjöl i plastbelagda påsar. Så trevligt det hade varit.
Har noll och ingen koll på min plastkonsumtion sedan jag kom hem till pappa i lördags. Har ätit rågkusar hemma och smågodis på jobbet. För övrigt har jag slängt en galen mängd plast på jobbet. Jag hjälper till med inventeringen på mitt gamla sommarjobb, i går, i dag och i morgon.
Litet snabbt inlägg dock. Gårdagens middag och dagens lunch bestod av soppa på butternut squash och några skivor bröd. Till lunchen var det potatislimpa, men middag åt jag medan den stod i ugnen, så då blev det lite av den tidigare nämnda förpackningen rågkusar. Hemgjort äppelmos på kusarna och messmör på potatislimpan. Glömde kameran i Skåne, inga bilder förrän jag kommer hem. Eventuellt om jag kommer ihåg att be Jesper ta med den upp hit.
Plaståtgång:
Till soppan köpte jag chilipeppar i lösvikt när jag var hemma hos mamma och ändå handlade i en lite större matbutik. Affärer som inte säljer lika mycket färsk chilipeppar brukar enbart ha den paketerade versionen.
Grönsaksfond struntade jag i, tog 5 dl vatten och en hel burk kokosmjölk. Konservburken är på insidan belagd med plast, troligt är även att etiketten är plastbelagd.
Till brödet var det jäst och brödkryddorna som var de främsta bovarna. Är det någon som har en tanke om hur man kan få tag på brödkryddor utan plast? Den mörka matbrödsirapen bytte jag ut mot lönnsirap. I övrigt är mjölpåsarna belagda med plast. Messmör köpte jag i tub, där är plaståtgången bara korken och eventuella beläggningar. Jag rekommenderar messmör i gammeldags utförande, då slipper man vedervärdig vanillinarom. Inga tillsatser men massa järn. Bra för mensmonster, skulle jag tro.
Om jag hade en bondgård skulle jag aldrig behöva köpa mjöl i plastbelagda påsar. Så trevligt det hade varit.
16 december 2010
Kaffekapslar
Denna korta uppdatering handlar bara om plast om man kisar lite, men alla måste vidga sina vyer ibland. Mest blir det aluminium och kaffesump.
Jag var en av dem som rynkade på pannan när espressomaskinerna som kräver så kallade kaffekapslar började dyka upp. Min första tanke handlade om avfallet, om de onödiga engångsförpackningarna och därefter föreställde jag mig hur oerhört irriterande det måste vara att fixa kaffe till fler än sig själv.
När det gäller återvinning av kapslarna så är det viktigt att kontrollera vad de består av först. Alla tillverkare producerar inte kapslar av 100 % aluminium, utan några blandar med plast. Blandmaterial är inte lämpade för återvinning. Dock är rent aluminium fantastiskt ur återvinningssynpunkt.
I nuläget verkar det som att det är helt okej att lägga kapslarna i metallåtervinningen, men det är säkrast att kontrollera med sitt lokala återvinningsföretag i och med att kapslarna inte räknas som förpackningar och det inte finns lagstiftning om att återvinningsföretagen måste ta hand om dem. Vid återvinning av kapslarna är det dessutom mycket viktigt att de töms fullständigt på sump.
I ett reklamblan från Kjell & Company lade jag häromdagen märke till återanvändningsbara kaffekapslar. Exakt vilket material de är tillverkade av står varken i reklambladet eller i produktinformationen på hemsidan.*
Text: Återanvändningsbara Nespressokapslar Ett ekonomiskt och miljövänligt alternativ till Nespressomaskinens vanliga kapslar. Dosera själv med ditt favoritkaffe. Sköljes enkelt av i vatten, kan maskindiskas. Artnr. 48-260.
Sammanfattningsvis:
1) Vissa kaffekapslar består av blandmaterial, både plast och aluminium
2) Även om kapseln består av 100 % aluminium är det bra att kontrollera med lokala företag huruvida det är okej att lägga dem i återvinningen eller ej
3) Det är mycket viktigt att tömma ut sumpen ur kapseln om den ska återvinnas
4) Om man trots allt väljer att införskaffa en kaffemaskin av denna typ finns det återanvändningsbara kapslar
Hemma hos oss står en kaffebryggare i ett skåp. Min sambo tar fram den någon gång ibland, senast när han skulle göra chokladbollar. Det är en liten maskin med låg kapacitet som släpper ifrån sig kaffet rakt ned i en mugg. Till den använder han ett flergångsfilter i nylon. Själv skulle jag vara lite obekväm med att låta kokhett vatten passera genom nylon och över filtrets hållare av hårdplast, men eftersom hela bryggaren är gjord av plast kanske filtret i detta fall kan räknas som trivialt.
Helt ärligt, om jag vore kaffedrickare skulle jag inte orka fylla på de små kapslarna med nytt kaffe. Inte heller skulle jag vilja ha ett filter i nylon. Jag skulle köpa mig en estetiskt tilltalande kaffepress.
Tack och hej
nu blir det tentaplugg för mig
* 2010-12-17. Jag skickade en förfrågan till Kjell och Company och har fått svaret att kapslarna består av plast. Kundtjänst skulle återkomma med mer detaljerade svar, bland annat i vilken sorts förpackning kapslarna kommer.
Jag var en av dem som rynkade på pannan när espressomaskinerna som kräver så kallade kaffekapslar började dyka upp. Min första tanke handlade om avfallet, om de onödiga engångsförpackningarna och därefter föreställde jag mig hur oerhört irriterande det måste vara att fixa kaffe till fler än sig själv.
När det gäller återvinning av kapslarna så är det viktigt att kontrollera vad de består av först. Alla tillverkare producerar inte kapslar av 100 % aluminium, utan några blandar med plast. Blandmaterial är inte lämpade för återvinning. Dock är rent aluminium fantastiskt ur återvinningssynpunkt.
I nuläget verkar det som att det är helt okej att lägga kapslarna i metallåtervinningen, men det är säkrast att kontrollera med sitt lokala återvinningsföretag i och med att kapslarna inte räknas som förpackningar och det inte finns lagstiftning om att återvinningsföretagen måste ta hand om dem. Vid återvinning av kapslarna är det dessutom mycket viktigt att de töms fullständigt på sump.
I ett reklamblan från Kjell & Company lade jag häromdagen märke till återanvändningsbara kaffekapslar. Exakt vilket material de är tillverkade av står varken i reklambladet eller i produktinformationen på hemsidan.*
Text: Återanvändningsbara Nespressokapslar Ett ekonomiskt och miljövänligt alternativ till Nespressomaskinens vanliga kapslar. Dosera själv med ditt favoritkaffe. Sköljes enkelt av i vatten, kan maskindiskas. Artnr. 48-260.
Sammanfattningsvis:
1) Vissa kaffekapslar består av blandmaterial, både plast och aluminium
2) Även om kapseln består av 100 % aluminium är det bra att kontrollera med lokala företag huruvida det är okej att lägga dem i återvinningen eller ej
3) Det är mycket viktigt att tömma ut sumpen ur kapseln om den ska återvinnas
4) Om man trots allt väljer att införskaffa en kaffemaskin av denna typ finns det återanvändningsbara kapslar
Hemma hos oss står en kaffebryggare i ett skåp. Min sambo tar fram den någon gång ibland, senast när han skulle göra chokladbollar. Det är en liten maskin med låg kapacitet som släpper ifrån sig kaffet rakt ned i en mugg. Till den använder han ett flergångsfilter i nylon. Själv skulle jag vara lite obekväm med att låta kokhett vatten passera genom nylon och över filtrets hållare av hårdplast, men eftersom hela bryggaren är gjord av plast kanske filtret i detta fall kan räknas som trivialt.
Helt ärligt, om jag vore kaffedrickare skulle jag inte orka fylla på de små kapslarna med nytt kaffe. Inte heller skulle jag vilja ha ett filter i nylon. Jag skulle köpa mig en estetiskt tilltalande kaffepress.
Tack och hej
nu blir det tentaplugg för mig
* 2010-12-17. Jag skickade en förfrågan till Kjell och Company och har fått svaret att kapslarna består av plast. Kundtjänst skulle återkomma med mer detaljerade svar, bland annat i vilken sorts förpackning kapslarna kommer.
08 december 2010
Vardagsrum
De senaste veckorna har jag funderat på vad jag gör, ganska specifikt, för att minska min plaståtgång. Detta har resulterat i en ny kategori här på bloggen, nämligen tips och tricks, där jag ska försöka samla alla konkreta förslag. Förhoppningsvis gör det här bloggen till en mer lättnavigerad sida, där det är lite enklare att sålla igenom allt svammel.
Mina tips och tricks är kategoriserade efter rum i vår lägenhet. Det är kanske inte alltid helt logiskt, eftersom det tycks vara så att en orkan har gjort kaoz med ordningen i lägenheten. Vardagsrummet är i alla fall först på listan.
Tejp
I vardagsrummet sitter jag när jag jobbar. Mitt jobb involverar att packa och sortera små krokar av plast (ironiskt, ja) i påsar och sedan i kartonger. Kartongerna försluter jag med tejp. Allt är strukturerat och bestämt av företaget jag jobbar för, förutom den här tejpen.
Därför är jag lite listig och använder papperstejp. Köpt på Granit i Lund, 59 kr för 50 meter har jag för mig. Jag har inte kontrollerat huruvida limmet består av ämnen som kan klassficeras som miljöovänliga eller ej. Jag tycker att tejpen klistrar bra och tycker definitivt att den ersätter vanlig tejp på ett adekvat sätt.
Förvaring
Det är fantastiskt lätt att bli sugen på att köpa vakuumpåsar i plast för att förvara extratäcken och -kuddar. Täcken och kuddar tar i vanligt fall mycket plats och översvämmar skåp. Jag erkänner att jag själv har varit intresserad av en sådan påse.
Innan jag hann fundera vidare kom min mamma på en idé, och nu förvaras vårt extratäcke på ett mycket finare sätt än i en vakuumpåse.
I inflyttningspresent fick vi bland annat fodralet och örngottet som ovanstående bild visar. Eftersom vi har djupa fönstersmygar passar det perfekt med den här sortens förvaring. Själv kan jag sitta i fönstret med raka ben och ha det skönt på mitt extratäcke, förutsatt att katten inte är i vägen. Perfekt måttsytt av min mamma.
Tvättmedel
Smutstvätten förvaras i vardagsrummet och ren tvätt hängs på torkställning här inne. Vi använder tvättnötter. Dessa går att lägga i en liten tygpåse, en sisådär fem-sex stycken, och köra med i tvättmaskinen. Dock tvättar vi ganska kallt och för att verkligen vara säkra på att det fettlösande ämnet från nötterna avges i tvätten så gör jag en dekokt på nötterna. Glasflaskan på bilden nedan innehåller det flytande tvättmedlet.
Den oerhört obehagliga färgen till trots fungerar tvättnötterna väldigt bra. Vi använder ett decilitermått i metall till att mäta upp tvättmedel, går åt ungefär en halv deciliter per tvättmaskin. Självklart beroende på nedsmutningsgrad, men det är sällan fläckar på våra kläder.
Nötterna förvarar vi i en kopparburk från loppis. Plastpåsen i burken kom med när min mamma köpte nötterna, men jag har därefter funnit dem i lösvikt i butiken Morot & Annat. Själva dekokten luktar illa, men kläderna luktar efter tvätten absolut ingenting. Jag är parfymöverkänslig och avskyr alla sorters parfymerade tvättmedel, så avsaknaden av lukt är perfekt för mig.
Vita textilier kan få en lite brunaktig missfärgning efter långvarit användande av tvättnötter, men någon tesked bikarbonat i varje vit maskin bleker på naturligt sätt. Detta har jag inte testat personligen än, men mamma och alla jag har lyckats googla fram är nöjda med metoden.
Om kläderna mot förmodan är fläckiga (kattspya, blod, mat, etc) brukar jag förbehandla med galltvål. Inte ett veganskt alternativ, men ruskigt effektivt. Miljömässig faktor att tänka på är att, åtminstone galltvålen jag har, har palmolja som bas. Finns att köpa för en spottstyver i välorganiserade livsmedelsbutiker.
Det var allt konkret jag hittade i vardagsrummet just nu. Dags för mat.
Mina tips och tricks är kategoriserade efter rum i vår lägenhet. Det är kanske inte alltid helt logiskt, eftersom det tycks vara så att en orkan har gjort kaoz med ordningen i lägenheten. Vardagsrummet är i alla fall först på listan.
Tejp
I vardagsrummet sitter jag när jag jobbar. Mitt jobb involverar att packa och sortera små krokar av plast (ironiskt, ja) i påsar och sedan i kartonger. Kartongerna försluter jag med tejp. Allt är strukturerat och bestämt av företaget jag jobbar för, förutom den här tejpen.
Därför är jag lite listig och använder papperstejp. Köpt på Granit i Lund, 59 kr för 50 meter har jag för mig. Jag har inte kontrollerat huruvida limmet består av ämnen som kan klassficeras som miljöovänliga eller ej. Jag tycker att tejpen klistrar bra och tycker definitivt att den ersätter vanlig tejp på ett adekvat sätt.
Förvaring
Det är fantastiskt lätt att bli sugen på att köpa vakuumpåsar i plast för att förvara extratäcken och -kuddar. Täcken och kuddar tar i vanligt fall mycket plats och översvämmar skåp. Jag erkänner att jag själv har varit intresserad av en sådan påse.
Innan jag hann fundera vidare kom min mamma på en idé, och nu förvaras vårt extratäcke på ett mycket finare sätt än i en vakuumpåse.
I inflyttningspresent fick vi bland annat fodralet och örngottet som ovanstående bild visar. Eftersom vi har djupa fönstersmygar passar det perfekt med den här sortens förvaring. Själv kan jag sitta i fönstret med raka ben och ha det skönt på mitt extratäcke, förutsatt att katten inte är i vägen. Perfekt måttsytt av min mamma.
Tvättmedel
Smutstvätten förvaras i vardagsrummet och ren tvätt hängs på torkställning här inne. Vi använder tvättnötter. Dessa går att lägga i en liten tygpåse, en sisådär fem-sex stycken, och köra med i tvättmaskinen. Dock tvättar vi ganska kallt och för att verkligen vara säkra på att det fettlösande ämnet från nötterna avges i tvätten så gör jag en dekokt på nötterna. Glasflaskan på bilden nedan innehåller det flytande tvättmedlet.
Den oerhört obehagliga färgen till trots fungerar tvättnötterna väldigt bra. Vi använder ett decilitermått i metall till att mäta upp tvättmedel, går åt ungefär en halv deciliter per tvättmaskin. Självklart beroende på nedsmutningsgrad, men det är sällan fläckar på våra kläder.
Nötterna förvarar vi i en kopparburk från loppis. Plastpåsen i burken kom med när min mamma köpte nötterna, men jag har därefter funnit dem i lösvikt i butiken Morot & Annat. Själva dekokten luktar illa, men kläderna luktar efter tvätten absolut ingenting. Jag är parfymöverkänslig och avskyr alla sorters parfymerade tvättmedel, så avsaknaden av lukt är perfekt för mig.
Vita textilier kan få en lite brunaktig missfärgning efter långvarit användande av tvättnötter, men någon tesked bikarbonat i varje vit maskin bleker på naturligt sätt. Detta har jag inte testat personligen än, men mamma och alla jag har lyckats googla fram är nöjda med metoden.
Om kläderna mot förmodan är fläckiga (kattspya, blod, mat, etc) brukar jag förbehandla med galltvål. Inte ett veganskt alternativ, men ruskigt effektivt. Miljömässig faktor att tänka på är att, åtminstone galltvålen jag har, har palmolja som bas. Finns att köpa för en spottstyver i välorganiserade livsmedelsbutiker.
Det var allt konkret jag hittade i vardagsrummet just nu. Dags för mat.
01 december 2010
Redovisning november 2010
Ytterligare en månad har passerat! Det är fruktansvärt hur mycket jag har att göra i skolan och hur lite tid jag hinner lägga på plast. Dags för en redovisning i alla fall, för en gångs skull i tid då jag har bestämt mig för att det räcker med månadsredovisningar. Alla andra löften blir för jobbiga att hålla.
Josefine
1) Plast från jobb
Pappa körde ned hemjobb till mig när han var på besök. Mycket välkommet både ekonomiskt och rörande sysselsättning, men det resulterar i en del spill. Absoluta majoriteten av min plast denna månad är jobbrelaterad, 52 av 62 gram.
2) Plastkork från ättiksflaska
Valde Perstorps koncentrerade ättiksprit (glasflaska, pappersetikett, plastkork) framför Winborgs utspädda ättika (glasflaska, plastetikett, metallkork) främst för att Perstorp är lokalt och det är bättre med mindre förpackningar när de ska fraktas. Vet faktiskt inte om Perstorp tillverkar sin ättika i Skåne, men själva ursprungsfabriken ligger här och jag ska ta reda på huruvida ättiksproduktionen sker här.
Ironiskt kan jag flika in med att Perstorp en gång i tiden var en av Sveriges största plastproducenter. Vet inte om de fortfarande tillverkar plast dock. Ett framtida projekt!
3) En kryddpåse, Santa Maria
Fann några dagar senare timjan i lösvikt i butiken Morot & Annat. Kommer hädanefter att inhandla så mycket kryddor som möjligt därifrån.
4) Plastbit från ett fönsterkuvert, Skånetrafiken
Ersättning för försenat tåg.
5) En påse
Jag beställde ett par skor från en försäljare på Tradera.com och bad dem att förpacka utan plast. Kan avslöja att jag gav låga poäng för kommunikation när jag recenserade försäljaren…
Jesper
1) Två pastaförpackningar
2) En risförpackning
3) En brödpåse med tillhörande förslutare
4) Tre baconförpackningar
5) Tre pizzasalladburkar med tillhörande lock
6) Två köttbullsförpackningar
7) Ett köttråg
Jag inser att det ser ut som att jag lägger alla matrelaterade inköp på Jesper, men det handlar snarare om att jag skulle ha valt andra varumärken men annorlunda förpackningar (märk väl att även pappersförpackningar innehåller plast, de är allihop täckta med ett lager plast på insidan av, vad jag antar är, hygienskäl), eller helt enkelt klarat mig utan den sortens mat. Inte för att det alltid är lätt, utan för att jag är förbannat envis och beredd att leva i princip asketiskt bara för att minska min plaståtgång.
Känner att jag även bör poängtera att jag ätit pizza lika många gånger som Jesper, bara det att jag är listig och undviker salladen så att jag inte behöver hänga ut mig själv som skräpmatsätare… Mängden av salladsburkar kan förklaras med ett ord: Tentapizza. En fruktansvärd företeelse som jag inte vill fortsätta med och som vi bröt i dag. I och för sig med hamburgare, men hemmagjorda bönhamburgare med ringa plaståtgång.
För att minska mängden brödpåsar har Jesper köpt butiksbakat bröd och tagit med sig egen påse för det. Ytterligare så har jag bakat bröd två-tre gånger den här månaden.
Gemensamt
1) En påse salladsmix
2) En baconförpackning
De två ovanstående punkterna är plast som vår kattvakt Micke lämnade här. Även en plastkasse lämnades, men den använder vi till soporna.
3) En tandkrämstub och två lock
Egentligen två tandkrämstuber. Någonstans i lägenheten har jag alltså glömt en tom tandkrämstub utan lock… Jag är på jakt efter tandkräm med bra ingredienser, bra smak och helst metalltub. Ska talas vid med min tandläkare nästa gång jag ska dit, antagligen i januari.
I övrigt ska jag prata med min tandläkare om ytterligare två saker. Jag vill veta om han/hon har något tips på tandtråd med så lite plast som möjligt. Dessutom vill jag prata om beläggningarna jag har på två-fyra (dåligt minne!) tänder. Jag har nämligen ett distinkt minne av att min tandläkare när jag var liten sa att vi skulle plasta mina tänder, eftersom jag hade undermåliga mjölktänder. Dock visade det sig att tänderna som kom efter mjölktänderna inte var lika dåliga och därmed egentligen inte i behov av beläggningen. Jag undrar om den går att ta bort. Vill helst inte ha plast i munnen…
Min månadskonsumtion låg alltså på 10 gram, om man bortser från jobbrelaterad plast. Inte illa pinkat, om jag får säga det själv, trots en dubblering från förra månaden. Jespers månadskonsumtion blev 121 gram, en minskning med 70%. Slutligen var vår gemensamma konsumtion denna månad 31 gram, cirka 7% av förra månadens gemensamma konsumtion.
Tillägg Glömde förstås att publicera diagrammet. Typiskt.
Josefine
1) Plast från jobb
Pappa körde ned hemjobb till mig när han var på besök. Mycket välkommet både ekonomiskt och rörande sysselsättning, men det resulterar i en del spill. Absoluta majoriteten av min plast denna månad är jobbrelaterad, 52 av 62 gram.
2) Plastkork från ättiksflaska
Valde Perstorps koncentrerade ättiksprit (glasflaska, pappersetikett, plastkork) framför Winborgs utspädda ättika (glasflaska, plastetikett, metallkork) främst för att Perstorp är lokalt och det är bättre med mindre förpackningar när de ska fraktas. Vet faktiskt inte om Perstorp tillverkar sin ättika i Skåne, men själva ursprungsfabriken ligger här och jag ska ta reda på huruvida ättiksproduktionen sker här.
Ironiskt kan jag flika in med att Perstorp en gång i tiden var en av Sveriges största plastproducenter. Vet inte om de fortfarande tillverkar plast dock. Ett framtida projekt!
3) En kryddpåse, Santa Maria
Fann några dagar senare timjan i lösvikt i butiken Morot & Annat. Kommer hädanefter att inhandla så mycket kryddor som möjligt därifrån.
4) Plastbit från ett fönsterkuvert, Skånetrafiken
Ersättning för försenat tåg.
5) En påse
Jag beställde ett par skor från en försäljare på Tradera.com och bad dem att förpacka utan plast. Kan avslöja att jag gav låga poäng för kommunikation när jag recenserade försäljaren…
Jesper
1) Två pastaförpackningar
2) En risförpackning
3) En brödpåse med tillhörande förslutare
4) Tre baconförpackningar
5) Tre pizzasalladburkar med tillhörande lock
6) Två köttbullsförpackningar
7) Ett köttråg
Jag inser att det ser ut som att jag lägger alla matrelaterade inköp på Jesper, men det handlar snarare om att jag skulle ha valt andra varumärken men annorlunda förpackningar (märk väl att även pappersförpackningar innehåller plast, de är allihop täckta med ett lager plast på insidan av, vad jag antar är, hygienskäl), eller helt enkelt klarat mig utan den sortens mat. Inte för att det alltid är lätt, utan för att jag är förbannat envis och beredd att leva i princip asketiskt bara för att minska min plaståtgång.
Känner att jag även bör poängtera att jag ätit pizza lika många gånger som Jesper, bara det att jag är listig och undviker salladen så att jag inte behöver hänga ut mig själv som skräpmatsätare… Mängden av salladsburkar kan förklaras med ett ord: Tentapizza. En fruktansvärd företeelse som jag inte vill fortsätta med och som vi bröt i dag. I och för sig med hamburgare, men hemmagjorda bönhamburgare med ringa plaståtgång.
För att minska mängden brödpåsar har Jesper köpt butiksbakat bröd och tagit med sig egen påse för det. Ytterligare så har jag bakat bröd två-tre gånger den här månaden.
Gemensamt
1) En påse salladsmix
2) En baconförpackning
De två ovanstående punkterna är plast som vår kattvakt Micke lämnade här. Även en plastkasse lämnades, men den använder vi till soporna.
3) En tandkrämstub och två lock
Egentligen två tandkrämstuber. Någonstans i lägenheten har jag alltså glömt en tom tandkrämstub utan lock… Jag är på jakt efter tandkräm med bra ingredienser, bra smak och helst metalltub. Ska talas vid med min tandläkare nästa gång jag ska dit, antagligen i januari.
I övrigt ska jag prata med min tandläkare om ytterligare två saker. Jag vill veta om han/hon har något tips på tandtråd med så lite plast som möjligt. Dessutom vill jag prata om beläggningarna jag har på två-fyra (dåligt minne!) tänder. Jag har nämligen ett distinkt minne av att min tandläkare när jag var liten sa att vi skulle plasta mina tänder, eftersom jag hade undermåliga mjölktänder. Dock visade det sig att tänderna som kom efter mjölktänderna inte var lika dåliga och därmed egentligen inte i behov av beläggningen. Jag undrar om den går att ta bort. Vill helst inte ha plast i munnen…
Min månadskonsumtion låg alltså på 10 gram, om man bortser från jobbrelaterad plast. Inte illa pinkat, om jag får säga det själv, trots en dubblering från förra månaden. Jespers månadskonsumtion blev 121 gram, en minskning med 70%. Slutligen var vår gemensamma konsumtion denna månad 31 gram, cirka 7% av förra månadens gemensamma konsumtion.
Tillägg Glömde förstås att publicera diagrammet. Typiskt.
08 november 2010
Angående att få som man vill
Jag ger mig alltid in i saker med attityden att jag kommer att förlora och ska få alla andra att lida tillsammans med mig. Kanske inte speciellt bra attityd. Nu ska jag berätta en bra grej, i stället för att gnälla.
Förra veckan skickade jag ett smågrinigt mejl till ICA via deras hemsida och ifrågasatte huruvida man kunde säga nej till utskicket Buffé, som kommer i ett omslag av plast varje månad om man, med ICA-medlemskort, är stamkund. Svar fick jag i lördags.
Hej!
Tack för att du har hört av dig till oss.
ICA Bonus och tidningen Buffé är extra belöningar till de stamkunder som väljer ICA för huvuddelen av sina dagligvaruinköp. För att räknas som stamkund hos ICA ska du i en eller flera ICA-butiker handla för minst 1 200 SEK per månad. För att få en
bonuscheck på 25 kronor ska du ha handlat för minst 2 500 SEK under en månad. Buffé upphör dock först efter att inköpen understigit 1 200 SEK två månader i följd. Så snart du kommer upp till denna nivå under en månad kommer tidningen åter att
skickas ut. Du har naturligtvis fortfarande tillgång till de varuerbjudanden som finns i ICA-butikerna.
Om du INTE vill ha Buffé utskicket längre ska du kontakta ICA Bankens kundcenter på telefon 033-47 47 90, vardagar kl. 08.00-20.00. Om du saknar din talsvars- och internetkod trycker du 3 i talsvarsmenyn och därefter # i stället för koden. Då
kommer du att få tala med en handläggare. Det är endast banken som har tillgång till ICAs kunddatabas och som kan kolla dina inköp och din intjänade bonus. Av sekretesskäl har banken inte någon öppen mejlfunktion.
Du är alltid välkommen att höra av dig till oss. Vi hjälper gärna till!
Med vänlig hälsning
ICA Kundkontakt
Teeda Drammeh
Hela det första stycket är fullständigt onödigt och ganska irriterande och nedlåtande. Jag är medveten om varför Buffé skickas ut och jag ifrågasatte det inte över huvud taget när jag hörde av mig till dem. Jag poängterade enbart att jag inte tyckte om användandet av engångsplast och att jag ville veta hur jag avbeställde. Det hela påminner mig om när jag klagade till Radiotjänst på att de varit otrevliga och fick en lång utläggning om varför de måste ringa till mig. Fruktansvärt onödigt.
Det andra stycket var matnyttigt, och jag ringde alldeles nyss till kundtjänst. Samtalet varade i 2 min 14 sek och jag fick vänta i ungefär en minut innan jag kom fram till ett handläggare. Väl framme sa jag "Jag skulle vilja avbeställa tidningen Buffé" och fick svaret "Så! Nu har jag avbeställt den åt dig."
Jag blev så paff att jag inte förstod att jag borde lägga på, vilket drog ut det hela lite. Väldigt smidigt. Cynikern i mig väntar dock på nästa kontoutdrag för att se vilket sorts kuvert det kommer i.
Förra veckan skickade jag ett smågrinigt mejl till ICA via deras hemsida och ifrågasatte huruvida man kunde säga nej till utskicket Buffé, som kommer i ett omslag av plast varje månad om man, med ICA-medlemskort, är stamkund. Svar fick jag i lördags.
Hej!
Tack för att du har hört av dig till oss.
ICA Bonus och tidningen Buffé är extra belöningar till de stamkunder som väljer ICA för huvuddelen av sina dagligvaruinköp. För att räknas som stamkund hos ICA ska du i en eller flera ICA-butiker handla för minst 1 200 SEK per månad. För att få en
bonuscheck på 25 kronor ska du ha handlat för minst 2 500 SEK under en månad. Buffé upphör dock först efter att inköpen understigit 1 200 SEK två månader i följd. Så snart du kommer upp till denna nivå under en månad kommer tidningen åter att
skickas ut. Du har naturligtvis fortfarande tillgång till de varuerbjudanden som finns i ICA-butikerna.
Om du INTE vill ha Buffé utskicket längre ska du kontakta ICA Bankens kundcenter på telefon 033-47 47 90, vardagar kl. 08.00-20.00. Om du saknar din talsvars- och internetkod trycker du 3 i talsvarsmenyn och därefter # i stället för koden. Då
kommer du att få tala med en handläggare. Det är endast banken som har tillgång till ICAs kunddatabas och som kan kolla dina inköp och din intjänade bonus. Av sekretesskäl har banken inte någon öppen mejlfunktion.
Du är alltid välkommen att höra av dig till oss. Vi hjälper gärna till!
Med vänlig hälsning
ICA Kundkontakt
Teeda Drammeh
Hela det första stycket är fullständigt onödigt och ganska irriterande och nedlåtande. Jag är medveten om varför Buffé skickas ut och jag ifrågasatte det inte över huvud taget när jag hörde av mig till dem. Jag poängterade enbart att jag inte tyckte om användandet av engångsplast och att jag ville veta hur jag avbeställde. Det hela påminner mig om när jag klagade till Radiotjänst på att de varit otrevliga och fick en lång utläggning om varför de måste ringa till mig. Fruktansvärt onödigt.
Det andra stycket var matnyttigt, och jag ringde alldeles nyss till kundtjänst. Samtalet varade i 2 min 14 sek och jag fick vänta i ungefär en minut innan jag kom fram till ett handläggare. Väl framme sa jag "Jag skulle vilja avbeställa tidningen Buffé" och fick svaret "Så! Nu har jag avbeställt den åt dig."
Jag blev så paff att jag inte förstod att jag borde lägga på, vilket drog ut det hela lite. Väldigt smidigt. Cynikern i mig väntar dock på nästa kontoutdrag för att se vilket sorts kuvert det kommer i.
31 oktober 2010
Snabb uppdatering
Hej! Väldigt länge sedan, jag vet. Mycket har hänt!
Jag har gått med i Naturskyddsföreningen efter att ha mött förespråkare för ett av deras projekt, Hejdå Påsen (facebookgruppen Hejdå Påsen), på ICA i Lund. De var där för att undersöka om kunder var intresserade av att köpa flergångspåsar för frukt och jag lyckades tigga till mig två stycken. Log som ett fån när jag gick fram till dem och talade maniskt om plast. Det kändes verkligen som att någon annan bryr sig, och jag tror att jag kommer att trivas som medlem i Naturskyddsföreningen.
Fruktpåsarna fungerar bra även när jag köper andra varor i lösvikt på Morot & Annat i Malmö. Det enda jag är lite ambivalent inställd till är att de är gjorda av nylon, alltså petroleumbaserat material. Å andra sidan är de genomskinliga, vilket påsar av naturmaterial mig veterligen inte skulle kunna vara på ett praktiskt sätt, vilket leder till att personen i kassan direkt ser vad påsen innehåller. Detta tror jag är viktigt för att livsmedelsbutikerna ska börja sälja påsarna och verkligen omfamna dess existens. Trots allt skulle användandet av dessa påsar resultera i en vinst för livsmedelsbutikerna... färre inköp av engångspåsarna och vinsten som genereras av försäljningen av flergångspåsarna. Inte illa pinkat.
Har inte gått med i Naturskyddsföreningen tidigare för att jag är en allmän skeptiker och har tvivlat på huruvida de faktiskt gör något. Men det gör de, uppenbarligen! Att jag fick ett kuvert med plastfönster i från dem precis när jag blivit medlem ska vi dock inte tala om. Plasten kändes annorlunda än vanliga fönster, är osäker på huruvida det var någon speciell typ av plast eller ej.
I övrigt har mina föräldrar varit här och de har hjälpt till väldigt mycket i nya lägenheten. Nästan alla inredningsdetaljer resulterade vid inköp i plast. Det är väldigt fint här nu, men ganska mycket plast syns i diagrammet (jag tvingade Jesper att göra det!) nedan. En viss förändring, som gör det svårt att jämföra med tidigare diagram, är att jag nu bestämt mig för att mäta plastmängden i gram. Detta är för att antalet artiklar egentligen inte säger någonting om den faktiska mängden. Diagrammet ser lite lustigt ut just nu eftersom jag inte har någon aning om vilken plast som tillhör vilken månad, och därför har vägt det totala och dividerat med tre (augusti, september, oktober).
Det lite lustiga diagrammet. Det kommer (förhoppningsvis) att se bättre ut senare.
Min plast! Totalt 93 gram på tre månader.
Jespers plast. Första tre månaderna som jämförelseperson på Plastprojektet. Vet inte riktigt vilka tankar han har om det än så länge, får förhöra honom grundligt senare. Majoriteten av Jespers plast är från brödpåsar och läskedrycksflaskor. Han har dock gått med på att testa ett antal brödrecept om jag letar fram några som 1) går snabbt, 2) inte är kladdiga och 3) resulterar i godare och billigare bröd än köpt. En viktig anteckning är att han har pantat många flaskor innan bilden togs.
Gemensam plast och en stor del av hyllorna i vardagsrummet. Bland annat från inredningsdetaljer.
Jag har gått med i Naturskyddsföreningen efter att ha mött förespråkare för ett av deras projekt, Hejdå Påsen (facebookgruppen Hejdå Påsen), på ICA i Lund. De var där för att undersöka om kunder var intresserade av att köpa flergångspåsar för frukt och jag lyckades tigga till mig två stycken. Log som ett fån när jag gick fram till dem och talade maniskt om plast. Det kändes verkligen som att någon annan bryr sig, och jag tror att jag kommer att trivas som medlem i Naturskyddsföreningen.
Fruktpåsarna fungerar bra även när jag köper andra varor i lösvikt på Morot & Annat i Malmö. Det enda jag är lite ambivalent inställd till är att de är gjorda av nylon, alltså petroleumbaserat material. Å andra sidan är de genomskinliga, vilket påsar av naturmaterial mig veterligen inte skulle kunna vara på ett praktiskt sätt, vilket leder till att personen i kassan direkt ser vad påsen innehåller. Detta tror jag är viktigt för att livsmedelsbutikerna ska börja sälja påsarna och verkligen omfamna dess existens. Trots allt skulle användandet av dessa påsar resultera i en vinst för livsmedelsbutikerna... färre inköp av engångspåsarna och vinsten som genereras av försäljningen av flergångspåsarna. Inte illa pinkat.
Har inte gått med i Naturskyddsföreningen tidigare för att jag är en allmän skeptiker och har tvivlat på huruvida de faktiskt gör något. Men det gör de, uppenbarligen! Att jag fick ett kuvert med plastfönster i från dem precis när jag blivit medlem ska vi dock inte tala om. Plasten kändes annorlunda än vanliga fönster, är osäker på huruvida det var någon speciell typ av plast eller ej.
I övrigt har mina föräldrar varit här och de har hjälpt till väldigt mycket i nya lägenheten. Nästan alla inredningsdetaljer resulterade vid inköp i plast. Det är väldigt fint här nu, men ganska mycket plast syns i diagrammet (jag tvingade Jesper att göra det!) nedan. En viss förändring, som gör det svårt att jämföra med tidigare diagram, är att jag nu bestämt mig för att mäta plastmängden i gram. Detta är för att antalet artiklar egentligen inte säger någonting om den faktiska mängden. Diagrammet ser lite lustigt ut just nu eftersom jag inte har någon aning om vilken plast som tillhör vilken månad, och därför har vägt det totala och dividerat med tre (augusti, september, oktober).
Det lite lustiga diagrammet. Det kommer (förhoppningsvis) att se bättre ut senare.
Min plast! Totalt 93 gram på tre månader.
Jespers plast. Första tre månaderna som jämförelseperson på Plastprojektet. Vet inte riktigt vilka tankar han har om det än så länge, får förhöra honom grundligt senare. Majoriteten av Jespers plast är från brödpåsar och läskedrycksflaskor. Han har dock gått med på att testa ett antal brödrecept om jag letar fram några som 1) går snabbt, 2) inte är kladdiga och 3) resulterar i godare och billigare bröd än köpt. En viktig anteckning är att han har pantat många flaskor innan bilden togs.
Gemensam plast och en stor del av hyllorna i vardagsrummet. Bland annat från inredningsdetaljer.
01 oktober 2010
Ny tillvaro och nya produkter
Min blogg ligger på dödsbädden, raspar förtvivlat ur sig "Josefine… snälla… jag ber dig", ackompanjerat av ett ångestfyllt stön. "Uppdatera… nu… skjut inte upp det längre... jag klarar inte av en vecka till…" och så vidare.
Jag ska ta mitt pick och pack och åka iväg till Lunds Tekniska Högskola om en timme ungefär. Kommer inte att hinna kategorisera allt vår ackumulerade plast på den tiden, men jag vill ändå göra en liten poäng av att jag håller på.
Med ett lite nyare system, där jag tänker väga artiklarna i stället för att enbart fokusera på antal. På detta sätt går det att bättre jämföra den faktiska konsumtionen, inte bara mellan mig och min sambo Jesper (som övertar hederplatsen som mitt offer från pappa) utan även, mellan oss och andra som gör samma sak. Personligen är jag fruktansvärt nyfiken över hur min konsumtion ställer sig i förhållande till Beth Terrys. Förmodligen är svaret pinsamt, men… jag tröstar mig med att hon har hållit på längre.
Rörande titeln vill jag tala om universitet/högskola, att kunna välja vilket toalettpapper att köpa, att hålla sig från att skälla på människor som dunkar orientalisk musik utanför ens lägenhet, om eget ansvar och sist men inte minst, om att kunna äta björnbär. Det var i alla fall ungefär detta jag tänkte på medan jag hittade på rubriken, men det är mest som ett sätt att beskriva känslan jag har just nu, inte vad jag faktiskt kommer att skriva om. Diskussionen om toalettpapper är, åtminstone den, för annan dag. Jag har närt det fröet i mitt hjärta i en evighet.
Högskolan är förvånansvärt gymnasial, med det stora undantaget att en svart panik breder ut sig framför mig varje gång jag tänker på de ödesdigra orden eget ansvar. Jag vill springa 600 kilometer uppåt i landet, tills jag rent geografiskt är där eget ansvar bara var ett påhitt och inte fakta, där jag bodde hemma med pappa och höjden av mysighet uppnåddes genom att bara vara. Jag saknar pappa och tiden då jag inte behövde ta med egen mat till skolan… Det är förvånansvärt jobbigt att se till att alltid ha matlåda. Det är nämligen så att nästan allt smakar skit när det värms upp dagen efter. Nästan allt.
Det är egentligen det sämsta. I övrigt läser jag Endimensionell analys (matematik) och Hydrologi och akvatisk ekologi. Det är grejer det. Jag har femtio sidor som jag borde läsa tills nästa föreläsning, jag har vad som känns som tusentals tal att räkna och hydrologi att försöka förstå. Dessutom har jag plasten, som har hamnat i skymundan.
Fullt upp och ingen logik i det här inlägget, känner jag.
Svårigheter relaterade med plast är, som vanligt, maten. Jag försöker, som vanligt, skära ned på mängden bröd och mjölkprodukter som jag äter. Försöker, som vanligt, undvika pasta. Tappar temporärt motivationen att ägna mig åt matlagning när jag kommer hem klocka 18, är slutkörd och ändå borde plugga mer. Men. Det finns en bra grej, en riktigt bra grej, som heter björnbär.
Bilden är från den lilla gården som alla i vårt lägenhetshus delar på. Jag älskar den. Nu är gräsmattan klippt (som en som har jobbat med att klippa gräs kan jag delge att den tidigare gav mig viss ångest och att jag var nära att köpa en gräsklippare för att ta hand om det själv) men björnbärsbusken fortfarande inte beskuren. För att komma åt alla bär är det något som måste göras. Den är groteskt stor och jag vill skära ned den lite.
Men den gav mig bär. Nära två kilogram på ungefär en timme. Efter det orkade jag inte mer och nu känns det som att det är för sent. Men rena, fina, stora björnbär i min frys, bara drygt ett kg kvar nu, innebär att jag kan äta bär som inte blivit processade till sötsliskig sylt. Utan plast. Närodlat på riktigt.
I övrigt har jag införskaffat någonting som ser ut ungefär som färskost, fast med en distinkt eftersmak av ko. Produkten heter Puck, produceras av Arla mejerier och kommer i en ypperligt genial förpackning som jag ska visa bild på senare. Kanske en produkt av arabiskt ursprung, då den har text som stackars jag inte förstår. (Innehållsförteckning på svenska dock, jag är visserligen äventyrlig, men fortfarande misstänksam.) Det är spännande vad man kommer i kontakt med när man bor i ett mer invandrartätt område. Nya matkulturer som leder till en mer utökad plastlös receptbank i mitt huvud.
I helgen ska jag leta hasselnötter, efter tips från Skånska skafferiet, och testa den nya produkten Puck i någon slags glutenfritt bakverk. Är det oroväckande att jag följer bloggar av temat plast och mat på ett maniskt sätt? Det tycker jag inte. Kanske.
Jag ska ta mitt pick och pack och åka iväg till Lunds Tekniska Högskola om en timme ungefär. Kommer inte att hinna kategorisera allt vår ackumulerade plast på den tiden, men jag vill ändå göra en liten poäng av att jag håller på.
Med ett lite nyare system, där jag tänker väga artiklarna i stället för att enbart fokusera på antal. På detta sätt går det att bättre jämföra den faktiska konsumtionen, inte bara mellan mig och min sambo Jesper (som övertar hederplatsen som mitt offer från pappa) utan även, mellan oss och andra som gör samma sak. Personligen är jag fruktansvärt nyfiken över hur min konsumtion ställer sig i förhållande till Beth Terrys. Förmodligen är svaret pinsamt, men… jag tröstar mig med att hon har hållit på längre.
Rörande titeln vill jag tala om universitet/högskola, att kunna välja vilket toalettpapper att köpa, att hålla sig från att skälla på människor som dunkar orientalisk musik utanför ens lägenhet, om eget ansvar och sist men inte minst, om att kunna äta björnbär. Det var i alla fall ungefär detta jag tänkte på medan jag hittade på rubriken, men det är mest som ett sätt att beskriva känslan jag har just nu, inte vad jag faktiskt kommer att skriva om. Diskussionen om toalettpapper är, åtminstone den, för annan dag. Jag har närt det fröet i mitt hjärta i en evighet.
Högskolan är förvånansvärt gymnasial, med det stora undantaget att en svart panik breder ut sig framför mig varje gång jag tänker på de ödesdigra orden eget ansvar. Jag vill springa 600 kilometer uppåt i landet, tills jag rent geografiskt är där eget ansvar bara var ett påhitt och inte fakta, där jag bodde hemma med pappa och höjden av mysighet uppnåddes genom att bara vara. Jag saknar pappa och tiden då jag inte behövde ta med egen mat till skolan… Det är förvånansvärt jobbigt att se till att alltid ha matlåda. Det är nämligen så att nästan allt smakar skit när det värms upp dagen efter. Nästan allt.
Det är egentligen det sämsta. I övrigt läser jag Endimensionell analys (matematik) och Hydrologi och akvatisk ekologi. Det är grejer det. Jag har femtio sidor som jag borde läsa tills nästa föreläsning, jag har vad som känns som tusentals tal att räkna och hydrologi att försöka förstå. Dessutom har jag plasten, som har hamnat i skymundan.
Fullt upp och ingen logik i det här inlägget, känner jag.
Svårigheter relaterade med plast är, som vanligt, maten. Jag försöker, som vanligt, skära ned på mängden bröd och mjölkprodukter som jag äter. Försöker, som vanligt, undvika pasta. Tappar temporärt motivationen att ägna mig åt matlagning när jag kommer hem klocka 18, är slutkörd och ändå borde plugga mer. Men. Det finns en bra grej, en riktigt bra grej, som heter björnbär.
Bilden är från den lilla gården som alla i vårt lägenhetshus delar på. Jag älskar den. Nu är gräsmattan klippt (som en som har jobbat med att klippa gräs kan jag delge att den tidigare gav mig viss ångest och att jag var nära att köpa en gräsklippare för att ta hand om det själv) men björnbärsbusken fortfarande inte beskuren. För att komma åt alla bär är det något som måste göras. Den är groteskt stor och jag vill skära ned den lite.
Men den gav mig bär. Nära två kilogram på ungefär en timme. Efter det orkade jag inte mer och nu känns det som att det är för sent. Men rena, fina, stora björnbär i min frys, bara drygt ett kg kvar nu, innebär att jag kan äta bär som inte blivit processade till sötsliskig sylt. Utan plast. Närodlat på riktigt.
I övrigt har jag införskaffat någonting som ser ut ungefär som färskost, fast med en distinkt eftersmak av ko. Produkten heter Puck, produceras av Arla mejerier och kommer i en ypperligt genial förpackning som jag ska visa bild på senare. Kanske en produkt av arabiskt ursprung, då den har text som stackars jag inte förstår. (Innehållsförteckning på svenska dock, jag är visserligen äventyrlig, men fortfarande misstänksam.) Det är spännande vad man kommer i kontakt med när man bor i ett mer invandrartätt område. Nya matkulturer som leder till en mer utökad plastlös receptbank i mitt huvud.
I helgen ska jag leta hasselnötter, efter tips från Skånska skafferiet, och testa den nya produkten Puck i någon slags glutenfritt bakverk. Är det oroväckande att jag följer bloggar av temat plast och mat på ett maniskt sätt? Det tycker jag inte. Kanske.
18 augusti 2010
Det mobila problemet
Någon gång i juni gick min trogna, men inte speciellt använda, vapendragare Sony Ericsson k700i sönder. Jag hade haft den sedan precis innan min trettonde födelsedag. Sorgen var stor och först tänkte jag leva utan att införskaffa en ny mobil vän, men i och med att jag planerade för att flytta hemifrån (vilket nu är gjort!), då jag inte skulle ha tillgång till hemtelefoni, tänkte jag om efter ett tag. Jag kände mig även konstigt nog alienerad, trots att jag som sagt knappt använde mobilen innan dess död.
Min första åtgärd bestod av att skicka ett e-postmeddelande till en av mina teknikkunniga morbröder, men han informerade mig tyvärr om att han har kompetensen, men inte tillräcklig information om telefonens uppbyggnad. Detta är tydligen Hemliga Grejer, nämligen.
Min andra åtgärd var att undersöka huruvida någon annan hade en mobiltelefon över, en begagnad helt enkelt. Jag övertog min pojkväns brors gamla telefon, en likadan som den jag hade innan. Problemet därefter låg i att telefonens batteritid var kortare än mitt minne, vilket förhindrade normalt användande. Jag var återigen mobillös, med den enda skillnaden att jag nu hade två mobiler som skulle kasseras på etiskt vis.
Den slutliga räddningen kom i form av min pojkväns mamma, vars arbetstelefon blivit utbytt till en iPhone. Fullt fungerande, med genial batteritid och söt design. Jag är mycket nöjd med att jag fick ta över denna, och jag är inte ens speciellt intresserad av teknik i denna form.
Mitt enda kvarvarande problem är de två trasiga mobiltelefonerna. Jesper sökte lite grand på Internet och fann att The Phone House hanterar återvinning av gamla telefoner. Enligt det som Jesper läste högt för mig tycks detta vara någorlunda etiskt. Några övriga idéer, innan jag letar upp The Phone House?
Min första åtgärd bestod av att skicka ett e-postmeddelande till en av mina teknikkunniga morbröder, men han informerade mig tyvärr om att han har kompetensen, men inte tillräcklig information om telefonens uppbyggnad. Detta är tydligen Hemliga Grejer, nämligen.
Min andra åtgärd var att undersöka huruvida någon annan hade en mobiltelefon över, en begagnad helt enkelt. Jag övertog min pojkväns brors gamla telefon, en likadan som den jag hade innan. Problemet därefter låg i att telefonens batteritid var kortare än mitt minne, vilket förhindrade normalt användande. Jag var återigen mobillös, med den enda skillnaden att jag nu hade två mobiler som skulle kasseras på etiskt vis.
Den slutliga räddningen kom i form av min pojkväns mamma, vars arbetstelefon blivit utbytt till en iPhone. Fullt fungerande, med genial batteritid och söt design. Jag är mycket nöjd med att jag fick ta över denna, och jag är inte ens speciellt intresserad av teknik i denna form.
Mitt enda kvarvarande problem är de två trasiga mobiltelefonerna. Jesper sökte lite grand på Internet och fann att The Phone House hanterar återvinning av gamla telefoner. Enligt det som Jesper läste högt för mig tycks detta vara någorlunda etiskt. Några övriga idéer, innan jag letar upp The Phone House?
11 augusti 2010
Herrejisses
Det är förvånansvärt jobbigt att flytta. Vi påbörjar bilresan tidigt på måndag morgon eller sent på söndag kväll, vet inte riktigt ännu. Eftersom vi kommer att ha släp ökar resetiden med några timmar, och jag gissar på att det kommer att ta runt sju-åtta timmar ned till vår nya lägenhet. Det kommer att bli speciellt roligt eftersom katten ska med... han brukar fungera bra på bilresor, men jag har aldrig åkt längre än fem-sex mil med honom i bilen. Jisses.
I övrigt är jag väldigt stressad och irriterad över mängden plast som dyker upp överallt. Jesper och jag har försökt inhandla ganska mycket begagnat, inte enbart för att undvika höga kostnader utan även på grund av miljömässiga beslut. Bland annat har vi inhandlat en strykbräda.
Nästan alla nya saker vi har köpt har resulterat i plast. Besticken vi köpte var löjligt förpackade i flera lager med olika material (vi letade begagnat först, fann inget set som vi tyckte om eller hade tillräckligt många delar), alla täcken vi har tittat på kommer paketerade i plast och... det är svårt. Jag försöker så gott det går, men jag vill samtidigt inte kompromissa varken på kvalitet eller design. Det känns lite grand som att jag är vilse i en skog. En fientlig skog.
En lite gladare nyhet är att jag har bestämt mig för att, i samband med flytten, göra mig av med allt som jag inte använder. Detta har resulterat i en utveckling av min traderasida, där det än så länge enbart finns böcker uppe. Har precis varit hos pappershandeln och köpt ett vadderat kuvert (vadderat med papper, inte bubbelplast) som CD-skivor precis får plats i. Begagnat! Världens bästa idé.
Nu ska jag ta fruktansvärt många bilder på alla CD-skivor jag har. Jag erkänner att jag börjar bli lite besatt av Tradera. Det är roligt. Kommer att sluta med att jag säljer saker jag faktiskt behöver...
I övrigt är jag väldigt stressad och irriterad över mängden plast som dyker upp överallt. Jesper och jag har försökt inhandla ganska mycket begagnat, inte enbart för att undvika höga kostnader utan även på grund av miljömässiga beslut. Bland annat har vi inhandlat en strykbräda.
Nästan alla nya saker vi har köpt har resulterat i plast. Besticken vi köpte var löjligt förpackade i flera lager med olika material (vi letade begagnat först, fann inget set som vi tyckte om eller hade tillräckligt många delar), alla täcken vi har tittat på kommer paketerade i plast och... det är svårt. Jag försöker så gott det går, men jag vill samtidigt inte kompromissa varken på kvalitet eller design. Det känns lite grand som att jag är vilse i en skog. En fientlig skog.
En lite gladare nyhet är att jag har bestämt mig för att, i samband med flytten, göra mig av med allt som jag inte använder. Detta har resulterat i en utveckling av min traderasida, där det än så länge enbart finns böcker uppe. Har precis varit hos pappershandeln och köpt ett vadderat kuvert (vadderat med papper, inte bubbelplast) som CD-skivor precis får plats i. Begagnat! Världens bästa idé.
Nu ska jag ta fruktansvärt många bilder på alla CD-skivor jag har. Jag erkänner att jag börjar bli lite besatt av Tradera. Det är roligt. Kommer att sluta med att jag säljer saker jag faktiskt behöver...
12 juli 2010
Redovisning vecka 44
Josefine
En förpackning från en hårborste i trä och naturborst
Väldigt fin studentpresent från mamma, tyvärr skickades den i en förpackning som är av blandat material, plast och papper.
Omslag från en rulle sytråd
Jag fick ett sykit av Henny i studentpresent och öppnade den första rullen på torsdagen, för att laga pappas shorts.
Ett glasspapper
Jag fick glass av Skogsindustrierna på Gotland under Almedalsveckan. Detta för att jag lyssnade på ett föredrag om produktförpackningar. Kommer att analysera detta snart, tror jag. Kan i förväg säga att det märktes sorgligt mycket att föredraget inte var oberoende, utan sponsrades av Skogsindustrierna och Tetra Pak. Hade varit roligt med ett föredrag jag kunnat ta helt på allvar.
Jag tackade i övrigt nej till vatten i tetraförpackning, men jag vet inte vad som hände när de räckte ut glassen... jag tog den... jag åt den... Var inte ens god.
En förpackning från en hårborste i trä och naturborst
Väldigt fin studentpresent från mamma, tyvärr skickades den i en förpackning som är av blandat material, plast och papper.
Omslag från en rulle sytråd
Jag fick ett sykit av Henny i studentpresent och öppnade den första rullen på torsdagen, för att laga pappas shorts.
Ett glasspapper
Jag fick glass av Skogsindustrierna på Gotland under Almedalsveckan. Detta för att jag lyssnade på ett föredrag om produktförpackningar. Kommer att analysera detta snart, tror jag. Kan i förväg säga att det märktes sorgligt mycket att föredraget inte var oberoende, utan sponsrades av Skogsindustrierna och Tetra Pak. Hade varit roligt med ett föredrag jag kunnat ta helt på allvar.
Jag tackade i övrigt nej till vatten i tetraförpackning, men jag vet inte vad som hände när de räckte ut glassen... jag tog den... jag åt den... Var inte ens god.
07 juli 2010
KILL IT WITH FIRE
Vincent the CAT avrättar plast, inte med eld, men med rå styrka i muskler och käke. Ignorera att jag inte gillar när han äter på plast (trots att plasten i videoklippet är stärkelsebaserad) och uttrycker det med ovanligt manlig röst.
Detta inlägg var delvis färdigskrivet i tid söndag 4/7, men den dagen åkte jag tillsammans med majoriteten av min pojkväns familj till Gotland. Väldigt tidigt. En ny erfarenhet säger mig att jag inte är sugen på att låna dator och långsamt mobilt Internet för att blogga när jag har gått upp klockan 04.30 på morgonen. Inte. Sugen. Nu är jag dock hemma, och här kommer redovisningen för 43 veckan av plastprojektet.
I övrigt funderar jag på att göra om redovisningarna till en gång i månaden istället för att desperat försöka vara disciplinerad nog att redovisa en gång i veckan. Å andra sidan känns det lite tråkigt... Jag måste tänka på det.
Josefine
Omslagsplast från ett underlakan
Omslagsplast från ett påslakan/örngott-set
Omslagsplast från två smörgåsar
På tisdagen åkte jag till IKEA i Kungens kurva tillsammans med min pojkväns familj, där vi åt lunch. Jag är inte medveten om hur situationen med plast i denna matsal är i vanliga fall, men just nu höll de på att bygga om diskutrymmet och nyttjade därmed engångsartiklar till så mycket som möjligt. Min smörgås var inlindad i mjukplast, som jag desperat hoppas inte innehöll PVC...
I dag åt jag lunch på gotlandsfärjan och det alternativ med minst plast var ytterligare en smörgås med förhoppningsvis-ej-PVC-omslag.
Ett sugrör
Jag drack apelsinjuice, Bravo, i tetraförpackning till min PVC-smörgås på gotlandsfärjan. Den uppenbara lösningen är att ta med egen mat, vilket kräver planeringsförmåga, planeringsförmåga och planeringsförmåga. Jag ska jobba på detta, men det är svårt eftersom det kräver, ni vet, planeringsförmåga. Något som jag inte har uppvisat speciellt mycket av än så länge. Men snart.
Två plastsnören
Jag fick en söt tygkasse med igelkottar och, tyvärr, texten GOTLAND på av min pojkväns mamma. Ja, jag har gjort tygkassar till en accessoar. Överkonsumtion är aldrig miljövänligt. Fy på mig. Men. Om jag inte använde tygkassar som accessoarer skulle jag köpa billiga och äckliga plastörhängen eller dylikt en masse. Något måste jag få.
I alla fall satt prislappen fast med ett litet snöre i plast. Detsamma på badkläderna jag köpte, vars själva "tyg" självfallet är någon skum plastig blandning. Även spännet på bikini-BH:n var av plast. Jag vet inte riktigt varför jag köpte den, blir bara irriterad när jag tänker på bikinin.
7 saker för mig denna vecka. Plaståtervinningen är fortfarande inte tömd och svämmar därmed över, är osäker på vad pappa har konsumerat denna vecka. Skall fråga när han kommer hem.
28 juni 2010
Erkännande
Jag tänker dumpa all plast jag har samlat på mig sedan den förra redovisningen i återvinningen och från och med i dag, måndag, ta nya tag. I övrigt har modiga Jesper gått med på att, från och med den dagen vi flyttar ihop i närheten av Lunds universitet, ställa upp som jämförande plastkonsument. Med andra ord kommer jag fortfarande att jämföra två plastkonsumtioner även när jag har flyttat hemifrån.
19 juni 2010
Ny marknad för återvunnen plast
Jag tycker att konsumtionen av plastartiklar bör reduceras i största möjliga mån. Men detta är inte alltid den bekväma vägen att vandra, och därmed kommer den aldrig att bli en trafikerad motorväg. Med andra ord tycker jag om att företag numera tycks öppna upp en marknad för återvunnen plast.
Det är inte mitt förstahandsval, inte ens i närheten. Men det är ett sätt att göra ett mer miljövänligt val, ta hand om resurser och främja återvinning. Jag kan tänka mig att konsumenter som SER den återvunna plasten kanske är lite mer noggrann med att själv återvinna senare. Jag hoppas att det blir en fin cirkel av det hela, som reducerar mängden NY plast som skapas för att täcka behovet.
Nedan syns Viledas reklamkampanj ur ICA:s Buffé. Även TV-reklam för Innocent, som gör smoothies med 100 % återvunnen plast i flaskorna har uppmärksammats av mig.
Jag älskar att återvunnen plast numera kan räknas som försäljningsargument. Dock har jag bråttom just nu och har INTE kontrollerat företagens övriga verksamheter, så se inte detta som en allmän rekommendation.
Det är inte mitt förstahandsval, inte ens i närheten. Men det är ett sätt att göra ett mer miljövänligt val, ta hand om resurser och främja återvinning. Jag kan tänka mig att konsumenter som SER den återvunna plasten kanske är lite mer noggrann med att själv återvinna senare. Jag hoppas att det blir en fin cirkel av det hela, som reducerar mängden NY plast som skapas för att täcka behovet.
Nedan syns Viledas reklamkampanj ur ICA:s Buffé. Även TV-reklam för Innocent, som gör smoothies med 100 % återvunnen plast i flaskorna har uppmärksammats av mig.
Jag älskar att återvunnen plast numera kan räknas som försäljningsargument. Dock har jag bråttom just nu och har INTE kontrollerat företagens övriga verksamheter, så se inte detta som en allmän rekommendation.
14 juni 2010
Nordiska museet, utställning om plast
Long time no see,
Nästa vecka besöker jag och pojkvännen (som faktiskt tycks vara entusiastisk inför detta) Nordiska museet i Stockholm för att titta på utställningen Plast! som går mellan 2010-06-04 och 2011-01-09.
En analys och bilder därifrån utlovas. Jag hoppas på att en viss kritisk inställning gentemot plast som miljömässigt hållbart material uppvisas, men eftersom museet lottar ut en plaststol tror jag inte att det är en utställning som är överdrivet fokuserad på miljökonsekvenser. Dock är det enligt mig väldigt fascinerande att analysera plastens påverkan på välfärdssamhällets födelse.
Mer frekventa uppdateringar kommer, i sommar har jag enbart en mattekurs på 7,5 hp! Utöver det ska jag sova, sova, researcha plast och sova.
Nästa vecka besöker jag och pojkvännen (som faktiskt tycks vara entusiastisk inför detta) Nordiska museet i Stockholm för att titta på utställningen Plast! som går mellan 2010-06-04 och 2011-01-09.
En analys och bilder därifrån utlovas. Jag hoppas på att en viss kritisk inställning gentemot plast som miljömässigt hållbart material uppvisas, men eftersom museet lottar ut en plaststol tror jag inte att det är en utställning som är överdrivet fokuserad på miljökonsekvenser. Dock är det enligt mig väldigt fascinerande att analysera plastens påverkan på välfärdssamhällets födelse.
Mer frekventa uppdateringar kommer, i sommar har jag enbart en mattekurs på 7,5 hp! Utöver det ska jag sova, sova, researcha plast och sova.
06 maj 2010
Mat
Det känns som att jag har gnällt väldigt mycket rörande kombinationen mat och plast. Jag har ett komplicerat förhållande med gnäll, definierat ungefär som hatkärlek. Jag tycker om att gnälla, att hitta fel och kritisera.
Men jag tycker inte om att gnälla om jag känner att jag inte har en poäng med det hela. Jag tycker om att förändra och jag älskar lösningar. Därför ska jag börja tänka på det där med mat lite mer. Än så länge har jag löst hela problemet genom att... äta mer potatis och övriga rotfrukter, i princip.
Jag har inte förändrat min diet nämnvärt i och med Plastprojektet, främst eftersom jag redan innan var lakto-ovo-vegetarian (till stor del, jag är varken militant eller strikt och fuskar med vilt och fisk). Ur bland annat plastsynpunkt är det främst animaliska produkter som är boven, då de inte har naturliga skydd mot angrepp av mikroorganismer som icke förädlade vegetabiliska produkter har. Ett äpple har skal och en köttbit har plast. Detta kan, mig veterligen, inte förändras på ett ekonomiskt hållbart sätt i dagsläget.
I alla fall. Nyss tillagade jag en middag som inte var fullständigt fri från plast, men väldigt nära. Vad jag vet går det i princip inte att tillaga något totalt utan plast om man vill att det dessutom ska smaka bra. Ser gärna att någon informerar mig om att jag har fel gällande detta. Ingen bild (eftersom jag åt upp det tämligen omgående efter tillagning), men så här var det:
Couscous med snabbstekt spetskål, gul lök, paprika och skärbönor samt kräm av plommontomat, valnötter och hemodlad salvia och eftersom jag är en hejare på att komponera receptnamn får det heta så där helt enkelt.
Två ganska små portioner
Ingredienser
1/2 tsk torkad ingefära (1)
3 blad spetskål
1/2 gul lök
1 röd paprika
5 skärbönsskidor
1 tsk röd currypasta (2)
Jag finhackade allt och stekte de tre första ingredienserna i olja (3) i några minuter innan jag adderade övriga ingredienser. Därefter förberedde jag couscous (4) för två personer.
Ingredienser
2 plommontomater
50 g valnötter
mer än min salviaplanta ville ge mig
Ovanstående mixades, med viss problematik, till en nästan slät kräm. Och sen åt jag och njöt.
Allt som gav upphov till plast har fått en fin liten siffra inom parentes och nedan redovisas den totala plaståtgången. Här bortser jag från faktumet att min blender till stor del består av plast, vilket i tillagningen faktiskt var den enda plasten jag använde. Om det inte är något skumt med stekpannan.
(1) Kork och omslag. Kan självfallet bytas ut mot färsk ingefära, vilket jag skulle ha gjort om jag inte varit för lat för att handla.
(2) Lock belagt med plast.
(3) Kork och omslag.
(4) Förpackning belagd med plast.
Inte så katastrofalt, egentligen. Naturella valnötter i lösvikt finns förresten i exotic snacks passion for nature-grejen. Naturgodiset. I övrigt finns det även på Aubergine i Stockholm, där jag har för mig att det är rätt mycket billigare än i naturgodiset. För de som bor nära och är sugna på nötter. Eller något.
Apropå något helt annorlunda: Projektrapporten är inlämnad och snart tar jag studenten. Ni behöver dock inte bli förtvivlade, Plastprojektet kommer att fortsätta. Ber även om ursäkt för den, återigen, försenade redovisningen. Börjar bli en vana det där. Pinsamt.
Men jag tycker inte om att gnälla om jag känner att jag inte har en poäng med det hela. Jag tycker om att förändra och jag älskar lösningar. Därför ska jag börja tänka på det där med mat lite mer. Än så länge har jag löst hela problemet genom att... äta mer potatis och övriga rotfrukter, i princip.
Jag har inte förändrat min diet nämnvärt i och med Plastprojektet, främst eftersom jag redan innan var lakto-ovo-vegetarian (till stor del, jag är varken militant eller strikt och fuskar med vilt och fisk). Ur bland annat plastsynpunkt är det främst animaliska produkter som är boven, då de inte har naturliga skydd mot angrepp av mikroorganismer som icke förädlade vegetabiliska produkter har. Ett äpple har skal och en köttbit har plast. Detta kan, mig veterligen, inte förändras på ett ekonomiskt hållbart sätt i dagsläget.
I alla fall. Nyss tillagade jag en middag som inte var fullständigt fri från plast, men väldigt nära. Vad jag vet går det i princip inte att tillaga något totalt utan plast om man vill att det dessutom ska smaka bra. Ser gärna att någon informerar mig om att jag har fel gällande detta. Ingen bild (eftersom jag åt upp det tämligen omgående efter tillagning), men så här var det:
Couscous med snabbstekt spetskål, gul lök, paprika och skärbönor samt kräm av plommontomat, valnötter och hemodlad salvia och eftersom jag är en hejare på att komponera receptnamn får det heta så där helt enkelt.
Två ganska små portioner
Ingredienser
1/2 tsk torkad ingefära (1)
3 blad spetskål
1/2 gul lök
1 röd paprika
5 skärbönsskidor
1 tsk röd currypasta (2)
Jag finhackade allt och stekte de tre första ingredienserna i olja (3) i några minuter innan jag adderade övriga ingredienser. Därefter förberedde jag couscous (4) för två personer.
Ingredienser
2 plommontomater
50 g valnötter
mer än min salviaplanta ville ge mig
Ovanstående mixades, med viss problematik, till en nästan slät kräm. Och sen åt jag och njöt.
Allt som gav upphov till plast har fått en fin liten siffra inom parentes och nedan redovisas den totala plaståtgången. Här bortser jag från faktumet att min blender till stor del består av plast, vilket i tillagningen faktiskt var den enda plasten jag använde. Om det inte är något skumt med stekpannan.
(1) Kork och omslag. Kan självfallet bytas ut mot färsk ingefära, vilket jag skulle ha gjort om jag inte varit för lat för att handla.
(2) Lock belagt med plast.
(3) Kork och omslag.
(4) Förpackning belagd med plast.
Inte så katastrofalt, egentligen. Naturella valnötter i lösvikt finns förresten i exotic snacks passion for nature-grejen. Naturgodiset. I övrigt finns det även på Aubergine i Stockholm, där jag har för mig att det är rätt mycket billigare än i naturgodiset. För de som bor nära och är sugna på nötter. Eller något.
Apropå något helt annorlunda: Projektrapporten är inlämnad och snart tar jag studenten. Ni behöver dock inte bli förtvivlade, Plastprojektet kommer att fortsätta. Ber även om ursäkt för den, återigen, försenade redovisningen. Börjar bli en vana det där. Pinsamt.
05 april 2010
Föreläsning på Montessoriskolan (och glänsande nya saker)
Jag tycker att det är dags för en utvärdering. Tisdagen den 30 mars besökte jag Montessoriskolan i min kommun för att prata lite om plast och livsstilen jag har anammat under det senaste halvåret (!) som jag hållit på med detta projekt. Tyvärr var jag ganska dåligt förberedd och glömde att ta upp ganska mycket viktigt, samt att jag mest pratade om livsstilen och inte så mycket om själva plasten. Förhoppningsvis var min publik inte alltför uttråkad, men det tror jag heller inte. Det var ungefär 25 elever i åldrarna 12-16 år, min projekthandledare och några lärare på skolan som lyssnade på mig. Ingen såg direkt arg eller sömning ut, och jag fick snälla kommentarer av en tjej efteråt.
Samt att åtminstone sex personer använde google för att söka efter termen "plastprojektet" den tisdagen och följande onsdag. Jag visade upp bloggen för åhörarna, men poängterade inte adressen speciellt, så jag tror att detta är de som hittade hit. Det skulle vara roligt om någon av dem blev intreserade av detta som mer än en del av Miljöveckan på skolan, men faktumet att de över huvud taget sökte sig hit ser jag som väldigt bra och smickrande.
Förutom denna föreläsning så märks det på andra sätt att projektarbetet är inne på sluttampen numera. Jag börjar bli ganska stressad och ska i dagarna börja författa en sammanfattning av mina efterforskningar och slutsatser. Detta kommer att resultera i ett litet häfte med allmännyttig information om plast och hur man kan undvika materialet. Det är inte riktigt spikat ännu hur jag och min projekthandledare ska hantera häftet, men det verkar än så länge som att det skall skickas till tryckeriet. Åtminstone jag och min mamma vill ha en snygg variant av häftet, och vill någon annan ha kommer jag att göra det tillgängligt i utbyte mot produktionskostnaden. Jag vill nämligen inte gå minus på grund av detta projekt, men det är heller inte i vinstsyfte.
Gällande glänsande nya saker syns min nya linjal ovan. Chalmers tekniska högskola hade öppet hus samtidigt som jag var nere i Göteborg och besökte GU, och Michael besökte dem. Han bad snällt och fick då denna linjal i metall. I handeln har jag aldrig sett linjaler i annat än plast, dock. Jag vet att det någonstans bör finnas i trä då min skola bland annat har sådana och jag har sett trälinjaler lite överallt.
När det gäller material vet jag att linjalen är i metall, men där tar min kunskap slut. Antagligen aluminium, med tanke på att den är väldigt lätt. Vilket material eller vilken process som har gett upphov till den blåa färgen vet jag heller inte. Möjligt område att utföra utforskningar inom.
I förra inlägget nämnde jag en vattenflaska i aluminium som jag sett på finlandsfärjan (Viking Line, färja Galaxy, i en liten shop på plan fem tror jag). Det kliar ganska absurt mycket i mina fingrar efter en dylik produkt, speciellt nu när det snart blir varmare och jag vill kunna bära med mig dryck utomhus. Jag har ett antal PET-flaskor hemma som jag har fått från andra (köper själv inte läskedrycker), men jag vill helst inte återanvända dessa med tanke på att PET-flaskor avger en viss mängd BPA till innehållet vid varje användande.
Den stora frågan vid denna tidpunkt är egentligen om den ljusblå eller den mörkblå är den som mest matchar min linjal... Dessutom undrar jag vilket material korken är i. Det står ingenstans där jag har läst och jag börjar bli frustrerad. Det ser ut som att även den är av metall, men jag har lärt mig att man aldrig kan vara säker. Beläggningen på insidan lär vara vattenbaserat enligt internetkällor, men jag är lite osäker på det med.
Bilderna porträtterar vattenflaskor i aluminium från märket Sigg, med volymen 0,6 liter och är från Adisgladis.se, webshopen jag tänkte beställa ifrån. Jag ska komma ihåg att poängtera att jag vill att flaskan ska skickas till mig i plastlöst emballage.
Samt att åtminstone sex personer använde google för att söka efter termen "plastprojektet" den tisdagen och följande onsdag. Jag visade upp bloggen för åhörarna, men poängterade inte adressen speciellt, så jag tror att detta är de som hittade hit. Det skulle vara roligt om någon av dem blev intreserade av detta som mer än en del av Miljöveckan på skolan, men faktumet att de över huvud taget sökte sig hit ser jag som väldigt bra och smickrande.
Förutom denna föreläsning så märks det på andra sätt att projektarbetet är inne på sluttampen numera. Jag börjar bli ganska stressad och ska i dagarna börja författa en sammanfattning av mina efterforskningar och slutsatser. Detta kommer att resultera i ett litet häfte med allmännyttig information om plast och hur man kan undvika materialet. Det är inte riktigt spikat ännu hur jag och min projekthandledare ska hantera häftet, men det verkar än så länge som att det skall skickas till tryckeriet. Åtminstone jag och min mamma vill ha en snygg variant av häftet, och vill någon annan ha kommer jag att göra det tillgängligt i utbyte mot produktionskostnaden. Jag vill nämligen inte gå minus på grund av detta projekt, men det är heller inte i vinstsyfte.
Gällande glänsande nya saker syns min nya linjal ovan. Chalmers tekniska högskola hade öppet hus samtidigt som jag var nere i Göteborg och besökte GU, och Michael besökte dem. Han bad snällt och fick då denna linjal i metall. I handeln har jag aldrig sett linjaler i annat än plast, dock. Jag vet att det någonstans bör finnas i trä då min skola bland annat har sådana och jag har sett trälinjaler lite överallt.När det gäller material vet jag att linjalen är i metall, men där tar min kunskap slut. Antagligen aluminium, med tanke på att den är väldigt lätt. Vilket material eller vilken process som har gett upphov till den blåa färgen vet jag heller inte. Möjligt område att utföra utforskningar inom.
I förra inlägget nämnde jag en vattenflaska i aluminium som jag sett på finlandsfärjan (Viking Line, färja Galaxy, i en liten shop på plan fem tror jag). Det kliar ganska absurt mycket i mina fingrar efter en dylik produkt, speciellt nu när det snart blir varmare och jag vill kunna bära med mig dryck utomhus. Jag har ett antal PET-flaskor hemma som jag har fått från andra (köper själv inte läskedrycker), men jag vill helst inte återanvända dessa med tanke på att PET-flaskor avger en viss mängd BPA till innehållet vid varje användande.
Den stora frågan vid denna tidpunkt är egentligen om den ljusblå eller den mörkblå är den som mest matchar min linjal... Dessutom undrar jag vilket material korken är i. Det står ingenstans där jag har läst och jag börjar bli frustrerad. Det ser ut som att även den är av metall, men jag har lärt mig att man aldrig kan vara säker. Beläggningen på insidan lär vara vattenbaserat enligt internetkällor, men jag är lite osäker på det med.Bilderna porträtterar vattenflaskor i aluminium från märket Sigg, med volymen 0,6 liter och är från Adisgladis.se, webshopen jag tänkte beställa ifrån. Jag ska komma ihåg att poängtera att jag vill att flaskan ska skickas till mig i plastlöst emballage.
04 april 2010
Redovisning, vecka 29
Förvånansvärt nog en redovisning som faktiskt är i tid denna gång! Väldigt lite ny plast denna vecka, all plast utom 1) från min redovisning är gammal plast som jag har glömt bort tidigare. Jag tror att denna vecka innebar ett rekord för pappa när det gäller låg plastkonsumtion.
Å andra sidan har jag ätit middag hemma hos min pojkvän ett antal dagar samt påskmiddag hos farmor. Med andra ord har vi inte direkt lagat speciellt mycket mat denna vecka. Återigen tydliggörs sambandet mellan att inte äta hemma och kort plastredovisning...
Mitt
1) Omslagsplast från en gurka, Ekolådan
Jag funderar allvarligt talat på att ställa in denna prenumeration enbart på grund av plasten. Å andra sidan ger den upphov till nya och fina ekologiska grönsaker och frukter, något som är relativt svårt att få tag på i en småstad. Utbudet ekologiska produkter är tämligen dåligt. Konventionellt utan plast eller ekologiskt med?
2) Två plastmuggar
2) - 4) är från slutet av mars, då min klass var på en kryssning. Jag har dock glömt bort att nämna denna plast i tidigare redovisning.
3) En vattenflaska
Det värsta är att jag såg flaskor i aluminium på båten men inte köpte en. Vissa hade text på sig, vilket jag inte uppskattar rent estetiskt. Det fanns en utan text, med blommor på. Jag tyckte att den var avskyvärt ful. Tyvärr börjar jag ångra mig nu. Jag föredrar alltid saker som jag tyckte var fula från början. Dags att åka finlandsfärja igen kanske...
4) Omslagsplast från en smörgås
5) Plast från tårta
Ännu äldre än plasten från kryssningen, ytterligare en plastbit jag har glömt att redovisa dock.
Pappas
1) En brödpåse
2) Okänd plast
Det uppdaterade diagrammet kommer här. Känns spännande för mig att se min egen utveckling, samt även att pappas plastkonsumtion decimerats drastiskt. Trots att jag faktiskt inte är rabiat och tvingar honom till att ändra livsstil.
Å andra sidan har jag ätit middag hemma hos min pojkvän ett antal dagar samt påskmiddag hos farmor. Med andra ord har vi inte direkt lagat speciellt mycket mat denna vecka. Återigen tydliggörs sambandet mellan att inte äta hemma och kort plastredovisning...
Mitt
1) Omslagsplast från en gurka, Ekolådan
Jag funderar allvarligt talat på att ställa in denna prenumeration enbart på grund av plasten. Å andra sidan ger den upphov till nya och fina ekologiska grönsaker och frukter, något som är relativt svårt att få tag på i en småstad. Utbudet ekologiska produkter är tämligen dåligt. Konventionellt utan plast eller ekologiskt med?
2) Två plastmuggar
2) - 4) är från slutet av mars, då min klass var på en kryssning. Jag har dock glömt bort att nämna denna plast i tidigare redovisning.
3) En vattenflaska
Det värsta är att jag såg flaskor i aluminium på båten men inte köpte en. Vissa hade text på sig, vilket jag inte uppskattar rent estetiskt. Det fanns en utan text, med blommor på. Jag tyckte att den var avskyvärt ful. Tyvärr börjar jag ångra mig nu. Jag föredrar alltid saker som jag tyckte var fula från början. Dags att åka finlandsfärja igen kanske...
4) Omslagsplast från en smörgås
5) Plast från tårta
Ännu äldre än plasten från kryssningen, ytterligare en plastbit jag har glömt att redovisa dock.
Pappas
1) En brödpåse
2) Okänd plast
Det uppdaterade diagrammet kommer här. Känns spännande för mig att se min egen utveckling, samt även att pappas plastkonsumtion decimerats drastiskt. Trots att jag faktiskt inte är rabiat och tvingar honom till att ändra livsstil.
29 mars 2010
Redovisning
Nu blir det en pinsamt lång redovisning. Först... blev det bara inte av, och därefter har jag dragit mig för det just eftersom det har gått pinsamt lång tid. Vilket naturligtvis ledde till att det dröjde ännu längre. Här kommer i alla fall en redovisning för vecka 21, 22, 23, 24, 25, 26, 27 och 28, om jag räknat rätt. Åtta veckor, två månader. Det är inte konstigt att besöken till bloggen har minskat kraftigt.
Mitt
1) Sju plastartiklar från mp3-förpackning
Fick av pappa! Totalt onödigt egentligen, men... den är grön... och fin... Till vårt försvar kan jag säga att han vann den, vi skulle antagligen inte köpa en ny mp3 om min tidigare fortfarande fungerade.
2) En Bravo
Anställda från det nyöppnade Coop Forum i närheten var på stan och delade ut påsar med gratisgrejer. Jag var inte sugen på att säga nej.
3) En Wasa sandwich
Tycker i hemlighet att dessa är väldigt goda. I övrigt, se 2).
4) Fyra plåster
5) Tandtråd
6) Plast från kvinnlig intimhygien
7) Ett plastfönster från kuvert
8) En burk, moisture mask, The Body Shop
Innehåller dessutom parabener. Ska behålla denna burk och ha hudkräm i nästa gång, den är lagom att ha i väskan.
9) Tre burkar, The Body Shop
Body butter och body scrubs. Nu är det slut med sådana produkter dock! Nästan. Har lite hårtvätt kvar. Sen är det totalt plastlöst som gäller.
10) Plast från jobb
11) Etikett från nya skor, Vagabond
Själva skorna är dock i läder och tyg, så det finns inget uppenbart petroleumbaserat syntetmaterial på/i dem. Är möjligt att det finns någonting sådant i sulan, men jag kände på den och tror att det är något slags gummi snarare än plast.
12) Ytterligare en burk
Som först innehållit godis och därefter i ett antal år använts för att förvara kattmat. Nu har jag en stor tunna i metall, med plastlock dock, som jag förvarar kattmaten i.
13) Två frigolitbitar
14) Fem plastpåsar
Som satt runt sladdar och komponenter. Frigolitbitarna ovan kommer från samma förpackning. Pappa införskaffade en blender åt mig. Med glaskaraff. Jag kommer aldrig att förstå varför det är nödvändigt att paketera varenda sladd och komponent i varsin plastpåse.
15) Omslagsplast från två förpackningar sallad, Ekolådan
16) En förpackning alfalfafrö, Risenta
Detta går förhoppningsvis att finna i lösvikt när jag väl behöver införskaffa mer. Eller så struntar jag i det helt, då groddar inte är min favoritmat.
17) En flaska såpa, Grumme
Har ytterligare en flaska kvar, sedan övergår vi till övrigt medel. Funderar fortfarande på lämpligt substitut för såpa.
18) Plast från två glassförpackningar, Ben & Jerry's
19) En förpackning ris
Förhoppningsvis kommer liknande inköp att decimeras kraftigt i fortsättningen, med tanke på att jag funnit affären som nämns i inlägget innan detta. Dock är det så att den ligger väldigt långt bort från var jag bor, så det är fullständigt orimligt att jag skulle handla där till vardags. Nästa gång jag besöker min syster ska jag dock ladda upp med ännu mer pengar och verkligen storhandla torrvaror där. I fortsättningen söker jag desperat efter liknande affär i stockholmsområdet.
20) En påse kanel
Jag undrar om det fungerar att sälja kryddor i lösvikt.
21) Plast från en förpackning laddningsbara batterier
22) En förpackning post-its
När alla dessa tar slut ska jag börja använda metallgem som kommer i pappförpackning. Tyvärr har jag enbart lyckats hitta en stor förpackning. Ett kg. Känner att jag kanske kommer behöva dela med någon, för det är totalt onödigt för mig att ha ett kg gem.
23) Omslagsplast från en förpackning körsbärstomater, Ekolådan
24) Lock och burk, crème fraîche
25) En fryspåse
Pappas
1) En förpackning krokar
2) Omslagsplast från två tidningar, ICA
3) Fyra förpackningar pasta, EuroShopper
4) Lock från två förpackningar bordsmargarin, Lätt & Lagom
5) Sex (!) förpackningar choklad, EuroShopper
6) Omslagsplast från tre limpor cigaretter
7) Skyddsplast från en handsåg
8) Sex brödpåsar
9) En förpackning glass
10) En förpackning lysdioder
11) En förpackning kex
12) En plastpåse
13) En telefonsladd och två telefonkontakter
14) Två plastglas
Från en mässa, de delade ut lite swag (shit we all get) och... det var goda kex, se punkt 11). Man kanske borde säga nej någon gång.
15) Plastbestick, två gafflar och två knivar
Se 14).
16) Omslag från ost
17) Två bitar omslagsplast från konserverburkar
18) En ketchupförpackning, Felix
19) Sex stora plastbitar från ny golfvagn
Hela vagnen är i plast i och för sig.
20) Kork från juiceförpackning
21) Okänd plast
Som antagligen inte är min.
Totalt 41 plastartiklar för mig, vilket ger 5,125 plastartiklar / vecka. Jag är faktiskt inte speciellt förvånad över att det blev så lite, åtminstone sen efter jag skrev ned varifrån allting kom. Min hög på golvet är nämligen inte i närheten av lika stor som pappas. Totalt 50 plastartiklar för pappa, vilket ger 6,25 plastartiklar / vecka för pappa.
Trots extrem inaktivitet på denna blogg har vi med andra ord ändå klarat oss ganska bra plastmässigt. Tyvärr måste jag erkänna att jag skäms lite grand över mig själv och hur jag har hanterat det här, då jag har införskaffat och förbrukat oerhört mycket onödiga saker. Men, trots att det inte är första gången jag säger det här, nu blir det andra bullar av. Till lite goda och läskiga nyheter dock:
Imorgon ska jag föreläsa på en grundskola i min kommun, om mitt projektarbete. Jag är ganska hetsigt nervös, men hoppas givetvis på det bästa. Det värsta som kan hända är att de skrattar åt mig. Kastar saker på mig. Slår mig. Dödar mig.
Som sagt, jag hoppas på det bästa.
Mitt
1) Sju plastartiklar från mp3-förpackning
Fick av pappa! Totalt onödigt egentligen, men... den är grön... och fin... Till vårt försvar kan jag säga att han vann den, vi skulle antagligen inte köpa en ny mp3 om min tidigare fortfarande fungerade.
2) En Bravo
Anställda från det nyöppnade Coop Forum i närheten var på stan och delade ut påsar med gratisgrejer. Jag var inte sugen på att säga nej.
3) En Wasa sandwich
Tycker i hemlighet att dessa är väldigt goda. I övrigt, se 2).
4) Fyra plåster
5) Tandtråd
6) Plast från kvinnlig intimhygien
7) Ett plastfönster från kuvert
8) En burk, moisture mask, The Body Shop
Innehåller dessutom parabener. Ska behålla denna burk och ha hudkräm i nästa gång, den är lagom att ha i väskan.
9) Tre burkar, The Body Shop
Body butter och body scrubs. Nu är det slut med sådana produkter dock! Nästan. Har lite hårtvätt kvar. Sen är det totalt plastlöst som gäller.
10) Plast från jobb
11) Etikett från nya skor, Vagabond
Själva skorna är dock i läder och tyg, så det finns inget uppenbart petroleumbaserat syntetmaterial på/i dem. Är möjligt att det finns någonting sådant i sulan, men jag kände på den och tror att det är något slags gummi snarare än plast.
12) Ytterligare en burk
Som först innehållit godis och därefter i ett antal år använts för att förvara kattmat. Nu har jag en stor tunna i metall, med plastlock dock, som jag förvarar kattmaten i.
13) Två frigolitbitar
14) Fem plastpåsar
Som satt runt sladdar och komponenter. Frigolitbitarna ovan kommer från samma förpackning. Pappa införskaffade en blender åt mig. Med glaskaraff. Jag kommer aldrig att förstå varför det är nödvändigt att paketera varenda sladd och komponent i varsin plastpåse.
15) Omslagsplast från två förpackningar sallad, Ekolådan
16) En förpackning alfalfafrö, Risenta
Detta går förhoppningsvis att finna i lösvikt när jag väl behöver införskaffa mer. Eller så struntar jag i det helt, då groddar inte är min favoritmat.
17) En flaska såpa, Grumme
Har ytterligare en flaska kvar, sedan övergår vi till övrigt medel. Funderar fortfarande på lämpligt substitut för såpa.
18) Plast från två glassförpackningar, Ben & Jerry's
19) En förpackning ris
Förhoppningsvis kommer liknande inköp att decimeras kraftigt i fortsättningen, med tanke på att jag funnit affären som nämns i inlägget innan detta. Dock är det så att den ligger väldigt långt bort från var jag bor, så det är fullständigt orimligt att jag skulle handla där till vardags. Nästa gång jag besöker min syster ska jag dock ladda upp med ännu mer pengar och verkligen storhandla torrvaror där. I fortsättningen söker jag desperat efter liknande affär i stockholmsområdet.
20) En påse kanel
Jag undrar om det fungerar att sälja kryddor i lösvikt.
21) Plast från en förpackning laddningsbara batterier
22) En förpackning post-its
När alla dessa tar slut ska jag börja använda metallgem som kommer i pappförpackning. Tyvärr har jag enbart lyckats hitta en stor förpackning. Ett kg. Känner att jag kanske kommer behöva dela med någon, för det är totalt onödigt för mig att ha ett kg gem.
23) Omslagsplast från en förpackning körsbärstomater, Ekolådan
24) Lock och burk, crème fraîche
25) En fryspåse
Pappas
1) En förpackning krokar
2) Omslagsplast från två tidningar, ICA
3) Fyra förpackningar pasta, EuroShopper
4) Lock från två förpackningar bordsmargarin, Lätt & Lagom
5) Sex (!) förpackningar choklad, EuroShopper
6) Omslagsplast från tre limpor cigaretter
7) Skyddsplast från en handsåg
8) Sex brödpåsar
9) En förpackning glass
10) En förpackning lysdioder
11) En förpackning kex
12) En plastpåse
13) En telefonsladd och två telefonkontakter
14) Två plastglas
Från en mässa, de delade ut lite swag (shit we all get) och... det var goda kex, se punkt 11). Man kanske borde säga nej någon gång.
15) Plastbestick, två gafflar och två knivar
Se 14).
16) Omslag från ost
17) Två bitar omslagsplast från konserverburkar
18) En ketchupförpackning, Felix
19) Sex stora plastbitar från ny golfvagn
Hela vagnen är i plast i och för sig.
20) Kork från juiceförpackning
21) Okänd plast
Som antagligen inte är min.
Totalt 41 plastartiklar för mig, vilket ger 5,125 plastartiklar / vecka. Jag är faktiskt inte speciellt förvånad över att det blev så lite, åtminstone sen efter jag skrev ned varifrån allting kom. Min hög på golvet är nämligen inte i närheten av lika stor som pappas. Totalt 50 plastartiklar för pappa, vilket ger 6,25 plastartiklar / vecka för pappa.
Trots extrem inaktivitet på denna blogg har vi med andra ord ändå klarat oss ganska bra plastmässigt. Tyvärr måste jag erkänna att jag skäms lite grand över mig själv och hur jag har hanterat det här, då jag har införskaffat och förbrukat oerhört mycket onödiga saker. Men, trots att det inte är första gången jag säger det här, nu blir det andra bullar av. Till lite goda och läskiga nyheter dock:
Imorgon ska jag föreläsa på en grundskola i min kommun, om mitt projektarbete. Jag är ganska hetsigt nervös, men hoppas givetvis på det bästa. Det värsta som kan hända är att de skrattar åt mig. Kastar saker på mig. Slår mig. Dödar mig.
Som sagt, jag hoppas på det bästa.
20 mars 2010
FRAM kooperativ handel
Det har varit pinsamt tyst här på en månad ungefär. Håller på att samla ihop all plast och hoppas att det blir en stor redovisning imorgon eller på måndag. Bortsett från att jag knappt har tänkt på bloggen alls under denna tid har jag varit både dålig och duktig. En bild på när jag är dålig:
Det dåliga är då inte tårtbuffén, som var genial, utan att jag valde att äta av den lilla godsaken som kom i en förpackning av engångsplast. Bilden är tagen av Caroline, som gjorde sällskap med mig till tårtbuffén.
En bild på en bra sak jag har gjort:
Jag har varit i Göteborg och där passat på att handla på FRAM, som ligger på Nordenskiöldsgatan 18. Vet inte riktigt hur jag ska beskriva mitt besök där... jag höll på att börja gråta, tror jag. Hela affären är genial. Jag vill bo där. Det fanns väldigt mycket basvaror i lösvikt. Flera sorters ris, röd quinoa, kikärter, kidneybönor, svarta bönor, havregryn och andra sädesprodukter. Dessa tar man med metallskopor och lägger i pappåsar som bilden visar. Om jag handlade där ofta skulle jag dock fixa egna tygpåsar av tunt bomullstyg, då det trots allt är energikrävande att skapa papperspåsar och i detta fall onödigt om man har tygpåsar.
Jag känner att jag även måste poängtera att det var förvånansvärt billigt på FRAM. Jag och min syster trodde allvarligt talat att det var pris per 0,5 kg som stod på skyltarna, inte per kg. Röd quinoa kostade 69 kr/kg och de flesta sorterna ris kostade 32 kr/kg. Det sitter fint.
Pinsamt att den genomsnittliga tiden folk stannar här har minskat en minut på en månad. Men nu är jag tillbaka!
Det dåliga är då inte tårtbuffén, som var genial, utan att jag valde att äta av den lilla godsaken som kom i en förpackning av engångsplast. Bilden är tagen av Caroline, som gjorde sällskap med mig till tårtbuffén.En bild på en bra sak jag har gjort:
Jag har varit i Göteborg och där passat på att handla på FRAM, som ligger på Nordenskiöldsgatan 18. Vet inte riktigt hur jag ska beskriva mitt besök där... jag höll på att börja gråta, tror jag. Hela affären är genial. Jag vill bo där. Det fanns väldigt mycket basvaror i lösvikt. Flera sorters ris, röd quinoa, kikärter, kidneybönor, svarta bönor, havregryn och andra sädesprodukter. Dessa tar man med metallskopor och lägger i pappåsar som bilden visar. Om jag handlade där ofta skulle jag dock fixa egna tygpåsar av tunt bomullstyg, då det trots allt är energikrävande att skapa papperspåsar och i detta fall onödigt om man har tygpåsar.Jag känner att jag även måste poängtera att det var förvånansvärt billigt på FRAM. Jag och min syster trodde allvarligt talat att det var pris per 0,5 kg som stod på skyltarna, inte per kg. Röd quinoa kostade 69 kr/kg och de flesta sorterna ris kostade 32 kr/kg. Det sitter fint.
Pinsamt att den genomsnittliga tiden folk stannar här har minskat en minut på en månad. Men nu är jag tillbaka!
28 februari 2010
Choklad
Jag har under sportlovet ägnat mig åt att äta choklad och inte arbeta med något skolarbete över huvud taget. Inte ens projektarbetet, trots att jag borde ha gjort det och allt annat. I vilket fall som helst innehåller ovanstående förpackningar ingen plast och chokladen är rättvisemärkt. Fungerar fint i kladdkaka, förresten.
Jag vet inte när min oerhört försenade plastgenomgång kommer upp på bloggen, men... snart.
06 februari 2010
Exposé: Det rörigaste skafferiet på jorden
Alternativ titel: Exposé: Det rörigaste inlägget på bloggen
Först och främst vill jag tacka för alla söta kommentarer jag fick på det förra inlägget. Kände mig nog lite grinig när jag skrev det och jag har läst om alla kommentarer flera gånger de senaste dagarna. Kommer att svara separat på alla i det inlägget, förstås, men kanske inte just nu. Så småningom tänker jag i alla fall visa uppskattning tillbaka!
Vill poängtera en sak dock: Nej, jag redovisar inte plastpåsarna vi använder för att slänga sopor i. Detta är för att jag går ut med soporna en gång varannat år ungefär. Med andra ord har jag väldigt dålig koll på hur ofta vi byter påse. Jag bad pappa skriva ned på whiteboardtavlan vi har här hemma varje gång han gick ned med soporna, men det gjorde han aldrig. Vilket jag tycker är förståeligt. Jag borde antagligen börja gå ut med skräpet oftare, men... Nej. Jag försökte komma på en bra förklaring, men det låter inte politiskt korrekt hur jag än säger det. Kontentan: Jag är lat och jag erkänner det.
Av någon anledning lovade jag en vän att uppdatera bloggen tre gånger i veckan under hela februari månad. Idag blir det skafferiexposé och imorgon blir det redovisning för veckans plastavfall. Jag har ett mer seriöst inlägg planerat för nästa vecka tror jag. Börjar lite grand kännas som att jag försöker skapa cliffhangers. Hm.
Men nu ska vi prata om roligare grejer, för i vilket fall som helst hade jag tänkt skriva lite om mitt skafferi och dess mörka hemligheter. Jag har tänkt lite på det här förut, men det kom upp till ytan i fredags då en klasskamrat frågade mig vad jag äter om jag nu knappt köper någon plast.
EEEEEEEEEEEEEEEEEEHHHHHH...
Tänkte jag. Att jag inte direkt kunde svara ser jag som någonting en domedagsprofet skulle hånskratta åt, av någon anledning. Alltså, jag uppfattar det som att jag äter väldigt dåligt. Ibland slår jag till på stort och gör någonting ordentligt, men generellt är det snabbt som gäller. Jag har aspirationer inom dietistyrket och jag tycker att näringslära är väldigt intressant. Men det är liksom inte roligt när pappa inte äter mat på kvällen. Att laga mat åt en person är enligt mig oerhört tråkigt.
Bla bla bla, i alla fall. Nu ska vi prata plast. Och mat. Mina två favoritämnen. Se nedan för bilder på mitt katastrofala skafferi.
I skafferiet ser vi bland annat:
Översta hyllan
Havregryn
Rågmjöl
Couscous
Tom glasburk som ska innehålla cornflakes. Men jag åt upp dem.
Mellersta hyllan
Sjukt mycket te, både löst och i påse (med sjukt mycket aromer antagligen, kommer att köpa tillsatsfritt te så fort allt det här är slut)
Väldigt många kryddburkar
En vitlök
Tre stora glasburkar med avorioris, linfrö respektive sesamfrö
På den lilla mellanhyllan ser ni det syndigaste i hela mitt hushåll. Jag organiserade nämligen skafferiet i augusti 2009 och hällde ned allting i matlådor av plast. Jag misstänker att jag köpte runt femtiotalet plastburkar under den organisationsperioden. Bara för att, en månad senare, starta plastprojektet och gråta lite över mitt tidigare beslut. Glasburkarna är dock mitt försök att långsamt gå över till förvaringssätt som är bättre för miljön och för mig (Vad falls, kanske ni tänker, men undersökta plaster har en tendens att läcka mer eller mindre obehagliga kemikalier. Tänk på det nästa gång du värmer en matlåda i mikrovågsugnen!). I alla fall är dessa plastburkar fyllda av torkade bönor, linser, hirs, bulgur, mandlar och annat som jag nästan aldrig använder (men självklart behöver).
Nedersta hyllan + mellanhyllan
Honung
Salt gånger tre
Sirap
Kakaopulver
Vitvinsvinäger
Olivolja
Rapsolja
Lite mer te
Lite mer kryddor
Potatismjöl
Vaniljpulver
Torkad svamp
Torkade och mortlade morötter
Knäckebröd
Bröd
Samt en oerhört stor burk med ett ton matlådor i plast.
Poängen med att visa bilder på och skriva om maten i mitt skafferi är att det tar väldigt lång tid att gå från att inte bry sig till att tänka över alla förpackningar, alla inköp och alla aspekter. Jag är inte ens säker på att sättet jag handlar på nu är det bästa och jag misstänker att alla mina aspekter är en fis i världsrymden i jämförelse med vad man egentligen borde tänka på som medveten konsument.
De som har läst lite här på bloggen vet förhoppningsvis att jag föredrar lösningar framför problem, dock. Därför tänker jag prata om två geniala ingredienser och avsluta med en som jag ställer mig lite ambivalent till. Den vill jag gärna ha en diskussion om, faktiskt.
1. Torkade och mortlade morötter
Den som läste listan fick antagligen en liten ryckning i ögonbrynet när den läste det där. Burken (av plast, tyvärr) med mortlade morötter är ett nytillskott i mitt skafferi och ersätter buljongtärningar. Har i ett antal år tyckt att innehållet i färdiggjorda buljonger av alla de slag är lite obehagligt. Det är mest salt och smakförstärkare, knappt några ordentliga råvaror.
Som substitut började jag då koka egen buljong och förvara den i frysen. Den blev inte speciellt koncentrerad, utan ville jag ha en liter buljong i en soppa fick jag ta fram en liter ur frysen. Det sättet ger god buljong, men det var tidskrävande, tråkigt, gav inte speciellt stora kvantiteter varje gång, krävde konstant elektricitet och tog upp onödig plats i min minimala frys.
När jag och mamma var och handlade någon gång såg vi pulverbuljong. Vi såg på varandra och tittade tveksamt på innehållsförteckningen. Tonvis med salt och dessutom smakförstärkare. Men produkten planterade en idé hos oss, och antingen jag eller mamma kom senare på tanken att göra egen pulverbuljong. I min finns det just nu ungefär 99% morötter och 1% blandad svamp. Den är underbar. Eftersom det inte är något tillsatt salt får maten inte samma sälta, men jag tror att det är någonting man ändå borde vänja sig av med på grund av hälsoskäl.
Tips från coachen är alltså att torka och mortla morötter och använda ungefär en tsk istället för en buljongtärning.
2. Vaniljpulver
Vanillinsocker: Innehåller aromer som antagligen kommer från rötad granved (Den hemliga kocken: Det okända fusket med maten på din tallrik av Mats-Eric Nilsson) och socker. Antagligen potatisstärkelse eller dylikt, men jag är för lat för att kolla upp det just nu. Kommer oftast i rund pappburk med lock i hårdplast.
Vaniljsocker: Innehåller precis så mycket äkta vanilj att de får använda det namnet vid marknadsföringen. Att det heter vaniljsocker är alltså ingen garanti på att det inte finns aromer i produkten. Har ingen aning om vilken förpackning det kommer i.
Men sen så finns det vaniljpulver. Den jag har är en liten glasburk som kommer i en pappförpackning. Den är ekologisk, rättvisemärkt och innehåller enbart pulveriserad vanilj. På grund av att den är mycket mer potent än de tidigare nämnda alternativen behöver man använda ungefär en fjärdedel så mycket vaniljpulver som det står vanillinsocker i receptet.
Jag är lyrisk. Den enda plasten jag märker i förpackningen är att locket av metall som sitter på glasburken är plastat på insidan. Jag är osäker på om sådana lock går att få tag på utan plast.
3. Kakaopulver
Det här är källan till min ambivalens. Kakaopulvret jag har är från märket Kung Markatta, som enbart saluför ekologiska produkter. Det är rättvisemärkt och innehåller inga aromer över huvud taget.
Självklart finns det dock ett problem. Förpackningen är som en typisk vanillinsocker-förpackning, fast större. Den är rund och har både lock och botten av hårdplast. Andra märken som säljer kakaopulver har inte denna sorts förpackning, utan nyttjar enbart en pappförpackning. Finns en möjlighet att pappförpackningen på insidan är plastad, men det har jag inte kollat upp.
Alltså, vad anser ni vara bäst att köpa av dessa nedanstående alternativ?
Kung Markatta, som tar socialt ansvar men vars förpackning har tydlig plast.
Övrigt märke, som inte är ekologiskt och antagligen innehåller aromer och/eller klumpförebyggande medel. Innehåller möjligtvis dold plast i form av plastat papper.
Borde jag kolla upp det eventuella plastinnehållet i övriga förpackningar? Eller är det ett solklart val att hålla sig till det ekologiska och rättvisemärkta utan konstiga kemiska tillsatser?
Tillägg 7/2: Jag har tänkt prata om vaniljpulver länge och därför hade jag tydligen en gammal bild på datorn. Suddig och mörk i och för sig, men jag hoppas att man kanske ser hur förpackningen ser ut ändå.
Först och främst vill jag tacka för alla söta kommentarer jag fick på det förra inlägget. Kände mig nog lite grinig när jag skrev det och jag har läst om alla kommentarer flera gånger de senaste dagarna. Kommer att svara separat på alla i det inlägget, förstås, men kanske inte just nu. Så småningom tänker jag i alla fall visa uppskattning tillbaka!
Vill poängtera en sak dock: Nej, jag redovisar inte plastpåsarna vi använder för att slänga sopor i. Detta är för att jag går ut med soporna en gång varannat år ungefär. Med andra ord har jag väldigt dålig koll på hur ofta vi byter påse. Jag bad pappa skriva ned på whiteboardtavlan vi har här hemma varje gång han gick ned med soporna, men det gjorde han aldrig. Vilket jag tycker är förståeligt. Jag borde antagligen börja gå ut med skräpet oftare, men... Nej. Jag försökte komma på en bra förklaring, men det låter inte politiskt korrekt hur jag än säger det. Kontentan: Jag är lat och jag erkänner det.
Av någon anledning lovade jag en vän att uppdatera bloggen tre gånger i veckan under hela februari månad. Idag blir det skafferiexposé och imorgon blir det redovisning för veckans plastavfall. Jag har ett mer seriöst inlägg planerat för nästa vecka tror jag. Börjar lite grand kännas som att jag försöker skapa cliffhangers. Hm.
Men nu ska vi prata om roligare grejer, för i vilket fall som helst hade jag tänkt skriva lite om mitt skafferi och dess mörka hemligheter. Jag har tänkt lite på det här förut, men det kom upp till ytan i fredags då en klasskamrat frågade mig vad jag äter om jag nu knappt köper någon plast.
EEEEEEEEEEEEEEEEEEHHHHHH...
Tänkte jag. Att jag inte direkt kunde svara ser jag som någonting en domedagsprofet skulle hånskratta åt, av någon anledning. Alltså, jag uppfattar det som att jag äter väldigt dåligt. Ibland slår jag till på stort och gör någonting ordentligt, men generellt är det snabbt som gäller. Jag har aspirationer inom dietistyrket och jag tycker att näringslära är väldigt intressant. Men det är liksom inte roligt när pappa inte äter mat på kvällen. Att laga mat åt en person är enligt mig oerhört tråkigt.
Bla bla bla, i alla fall. Nu ska vi prata plast. Och mat. Mina två favoritämnen. Se nedan för bilder på mitt katastrofala skafferi.
I skafferiet ser vi bland annat:
Översta hyllan
Havregryn
Rågmjöl
Couscous
Tom glasburk som ska innehålla cornflakes. Men jag åt upp dem.
Mellersta hyllan
Sjukt mycket te, både löst och i påse (med sjukt mycket aromer antagligen, kommer att köpa tillsatsfritt te så fort allt det här är slut)
Väldigt många kryddburkar
En vitlök
Tre stora glasburkar med avorioris, linfrö respektive sesamfrö
På den lilla mellanhyllan ser ni det syndigaste i hela mitt hushåll. Jag organiserade nämligen skafferiet i augusti 2009 och hällde ned allting i matlådor av plast. Jag misstänker att jag köpte runt femtiotalet plastburkar under den organisationsperioden. Bara för att, en månad senare, starta plastprojektet och gråta lite över mitt tidigare beslut. Glasburkarna är dock mitt försök att långsamt gå över till förvaringssätt som är bättre för miljön och för mig (Vad falls, kanske ni tänker, men undersökta plaster har en tendens att läcka mer eller mindre obehagliga kemikalier. Tänk på det nästa gång du värmer en matlåda i mikrovågsugnen!). I alla fall är dessa plastburkar fyllda av torkade bönor, linser, hirs, bulgur, mandlar och annat som jag nästan aldrig använder (men självklart behöver).
Nedersta hyllan + mellanhyllan
Honung
Salt gånger tre
Sirap
Kakaopulver
Vitvinsvinäger
Olivolja
Rapsolja
Lite mer te
Lite mer kryddor
Potatismjöl
Vaniljpulver
Torkad svamp
Torkade och mortlade morötter
Knäckebröd
Bröd
Samt en oerhört stor burk med ett ton matlådor i plast.
Poängen med att visa bilder på och skriva om maten i mitt skafferi är att det tar väldigt lång tid att gå från att inte bry sig till att tänka över alla förpackningar, alla inköp och alla aspekter. Jag är inte ens säker på att sättet jag handlar på nu är det bästa och jag misstänker att alla mina aspekter är en fis i världsrymden i jämförelse med vad man egentligen borde tänka på som medveten konsument.
De som har läst lite här på bloggen vet förhoppningsvis att jag föredrar lösningar framför problem, dock. Därför tänker jag prata om två geniala ingredienser och avsluta med en som jag ställer mig lite ambivalent till. Den vill jag gärna ha en diskussion om, faktiskt.
1. Torkade och mortlade morötter
Den som läste listan fick antagligen en liten ryckning i ögonbrynet när den läste det där. Burken (av plast, tyvärr) med mortlade morötter är ett nytillskott i mitt skafferi och ersätter buljongtärningar. Har i ett antal år tyckt att innehållet i färdiggjorda buljonger av alla de slag är lite obehagligt. Det är mest salt och smakförstärkare, knappt några ordentliga råvaror.
Som substitut började jag då koka egen buljong och förvara den i frysen. Den blev inte speciellt koncentrerad, utan ville jag ha en liter buljong i en soppa fick jag ta fram en liter ur frysen. Det sättet ger god buljong, men det var tidskrävande, tråkigt, gav inte speciellt stora kvantiteter varje gång, krävde konstant elektricitet och tog upp onödig plats i min minimala frys.
När jag och mamma var och handlade någon gång såg vi pulverbuljong. Vi såg på varandra och tittade tveksamt på innehållsförteckningen. Tonvis med salt och dessutom smakförstärkare. Men produkten planterade en idé hos oss, och antingen jag eller mamma kom senare på tanken att göra egen pulverbuljong. I min finns det just nu ungefär 99% morötter och 1% blandad svamp. Den är underbar. Eftersom det inte är något tillsatt salt får maten inte samma sälta, men jag tror att det är någonting man ändå borde vänja sig av med på grund av hälsoskäl.
Tips från coachen är alltså att torka och mortla morötter och använda ungefär en tsk istället för en buljongtärning.
2. Vaniljpulver
Vanillinsocker: Innehåller aromer som antagligen kommer från rötad granved (Den hemliga kocken: Det okända fusket med maten på din tallrik av Mats-Eric Nilsson) och socker. Antagligen potatisstärkelse eller dylikt, men jag är för lat för att kolla upp det just nu. Kommer oftast i rund pappburk med lock i hårdplast.
Vaniljsocker: Innehåller precis så mycket äkta vanilj att de får använda det namnet vid marknadsföringen. Att det heter vaniljsocker är alltså ingen garanti på att det inte finns aromer i produkten. Har ingen aning om vilken förpackning det kommer i.
Men sen så finns det vaniljpulver. Den jag har är en liten glasburk som kommer i en pappförpackning. Den är ekologisk, rättvisemärkt och innehåller enbart pulveriserad vanilj. På grund av att den är mycket mer potent än de tidigare nämnda alternativen behöver man använda ungefär en fjärdedel så mycket vaniljpulver som det står vanillinsocker i receptet.
Jag är lyrisk. Den enda plasten jag märker i förpackningen är att locket av metall som sitter på glasburken är plastat på insidan. Jag är osäker på om sådana lock går att få tag på utan plast.
3. Kakaopulver
Det här är källan till min ambivalens. Kakaopulvret jag har är från märket Kung Markatta, som enbart saluför ekologiska produkter. Det är rättvisemärkt och innehåller inga aromer över huvud taget.
Självklart finns det dock ett problem. Förpackningen är som en typisk vanillinsocker-förpackning, fast större. Den är rund och har både lock och botten av hårdplast. Andra märken som säljer kakaopulver har inte denna sorts förpackning, utan nyttjar enbart en pappförpackning. Finns en möjlighet att pappförpackningen på insidan är plastad, men det har jag inte kollat upp.
Alltså, vad anser ni vara bäst att köpa av dessa nedanstående alternativ?
Kung Markatta, som tar socialt ansvar men vars förpackning har tydlig plast.
Övrigt märke, som inte är ekologiskt och antagligen innehåller aromer och/eller klumpförebyggande medel. Innehåller möjligtvis dold plast i form av plastat papper.
Borde jag kolla upp det eventuella plastinnehållet i övriga förpackningar? Eller är det ett solklart val att hålla sig till det ekologiska och rättvisemärkta utan konstiga kemiska tillsatser?
Tillägg 7/2: Jag har tänkt prata om vaniljpulver länge och därför hade jag tydligen en gammal bild på datorn. Suddig och mörk i och för sig, men jag hoppas att man kanske ser hur förpackningen ser ut ändå.
01 februari 2010
Redovisning: Vecka 20, 10 plastartiklar
Min vän Michael beställde lite grejer från Internet (från vilken hemsida har jag glömt) och skämtsamt bad jag honom att skriva att han inte ville ha plast i sändningen. Jag trodde inte att han skulle göra det. Men det gjorde han! Jag blev imponerad.
När beställningen väl kom var den enda petroleumbaserade grejen tejp. Detta trots att han beställde varor av glas. Ett bevis på att glasburkar klarar av postens hantering förpackade enbart i papp. Jag blir glad inombords.
Själv har jag beställt från Ellos och de levererar alla klädesplagg i separata plastpåsar. Jag bad mamma skicka tillbaka dem, men jag vet inte om hon gjorde det. Ska komponera ett lagom ifrågasättande brev till dem och skicka tillbaka med de onödiga plastpåsarna.
Mitt
1) En trasig stiftpenna
Finns det stiftpennor som inte innehåller någon plast över huvud taget? Jag har en i metall, men röret inuti och säkerligen någon mer detalj är i plast.
2) Ett trasigt fodral för linjaler, Sagitta
Gud vad roligt det skulle vara om min syster spontant sydde ett pennfodral till mig som klarade av linjaler av längden 20 cm. Riktigt roligt och trevligt, skulle det vara. Med dragkedja av metall.
3) Plast från broccoli, Ekolådan
Jag älskar Ekolådan och jag tänker inte sluta!!! 210 kr för ungefär fyra kg frukt och grönt betalar vi (pappa). Lilla mixlådan. Vi har så att den kommer varannan vecka, funderar nästan på att byta till varje. Jag älskar ekologiska grönsaker. Fast jag gråter lite över att broccolin är inplastad. Eventuellt att jag mejlar dem och ifrågasätter, men jag tror att det handlar om uttorkning. Den torkar ganska snabbt även i plast.
4) Plast från batteriförpackning
Förstår inte riktigt varför alkaliska batterier kan komma i pappförpackning medan uppladdningsbara alla gånger jag har sett dem kommer i plast. Snart har vi nog bytt ut alla batterier i hushållet mot uppladdningsbara dock.
Pappas
1) En påse snabbmakaroner, EuroShopper (#4)
2) Plast från en limpa cigaretter
3) Två avlånga plastpåsar
Från paraplyer.
4) Ett tvådelat förpackningsset
Från en batteriladdare för bilbatterier. Bilen krånglar... Bilar är stora plastgrejer. Usch. Jag undrar hur mycket plast det är på min cykel.
Detta resulterar i 4 plastartiklar / vecka för mig och 6 plastartiklar / vecka för pappa. Ganska bra resultat, tycker jag. Förhoppningsvis kan vi hålla mängden plastavfall på denna nivå eller lägre.
Till nästa vecka är en badrumsrensning av episka proportioner inplanerad, dock, så mitt plastavfall kommer att bli högre än denna vecka.
Någonting som jag tycker är roligt och spännande är att pappas och mitt totala plastavfall under månaden januari är lägre än pappas eget plastavfall i september 2009. Det går framåt. Kalasbra!
Apropå ingenting: Är jag hemskt uppmärksamhetssökande om jag säger att min själ gråter lite av att inte få kommentarer på blogginläggen? Antagligen. Materialistisk är jag också. Det är lite jobbigt med Plastprojektet just på grund av dessa anledningar. Lite till också, förstås, men främst de här två.
Plastprojektet innebär en oerhörd omställning för mig. Jag måste övergå från att vara hobbymedveten till att slutligen bli totalt medveten. Om allt, känns det nästan som. Jag vet att lösningen på nästan alla problem är små steg och tålamod som leder till förändrade rutiner. Men just rutiner har alltid varit svårt för mig. Det konstiga är att jag har svårt att hålla dem fastän jag mått som allra bäst när jag väl har lyckats ett tag.
Oavsett är det dags för ytterligare en omställning. Februari månad innebär Buy Nothing Month. Lite dramatiskt namn, antar jag, med tanke på att vissa saker är tillåtna. Nödvändigheter och lite till. Poängen är alltså att tänka på, analysera och förhoppningsvis senare minska sin konsumism. Detta är relevant för bloggen och projektet i och med att mindre nya grejer = mindre plast. Vi får se hur det går. Ska beställa frön idag för odlingssäsongen, men hoppas att detta kan förklaras genom att jag inte kommer att köpa några färska kryddor i plastförpackning på hela året. Förlåt för min oerhörda konsumtionsvana.
Jag vet inte om jag har någon poäng med det här. Mest vill jag uppvisa att jag inte är en mirakelmänniska som kan hantera den här omställningen utan vidare. Det är jobbigt, väldigt jobbigt. Men det är roligt också. Roligt, upplysande och spännande. Dessutom leder det till mindre miljömässig påverkan från min sida, ett gladare sinne i och med förstnämnda och så småningom bättre vanor. Bättre... livsstil. Jag siktar på att bli harmonisk. Tänker köra ett yogapass idag och kanske tänka lite. Faktiskt.
När beställningen väl kom var den enda petroleumbaserade grejen tejp. Detta trots att han beställde varor av glas. Ett bevis på att glasburkar klarar av postens hantering förpackade enbart i papp. Jag blir glad inombords.
Själv har jag beställt från Ellos och de levererar alla klädesplagg i separata plastpåsar. Jag bad mamma skicka tillbaka dem, men jag vet inte om hon gjorde det. Ska komponera ett lagom ifrågasättande brev till dem och skicka tillbaka med de onödiga plastpåsarna.
Mitt
1) En trasig stiftpenna
Finns det stiftpennor som inte innehåller någon plast över huvud taget? Jag har en i metall, men röret inuti och säkerligen någon mer detalj är i plast.
2) Ett trasigt fodral för linjaler, Sagitta
Gud vad roligt det skulle vara om min syster spontant sydde ett pennfodral till mig som klarade av linjaler av längden 20 cm. Riktigt roligt och trevligt, skulle det vara. Med dragkedja av metall.
3) Plast från broccoli, Ekolådan
Jag älskar Ekolådan och jag tänker inte sluta!!! 210 kr för ungefär fyra kg frukt och grönt betalar vi (pappa). Lilla mixlådan. Vi har så att den kommer varannan vecka, funderar nästan på att byta till varje. Jag älskar ekologiska grönsaker. Fast jag gråter lite över att broccolin är inplastad. Eventuellt att jag mejlar dem och ifrågasätter, men jag tror att det handlar om uttorkning. Den torkar ganska snabbt även i plast.
4) Plast från batteriförpackning
Förstår inte riktigt varför alkaliska batterier kan komma i pappförpackning medan uppladdningsbara alla gånger jag har sett dem kommer i plast. Snart har vi nog bytt ut alla batterier i hushållet mot uppladdningsbara dock.
Pappas
1) En påse snabbmakaroner, EuroShopper (#4)
2) Plast från en limpa cigaretter
3) Två avlånga plastpåsar
Från paraplyer.
4) Ett tvådelat förpackningsset
Från en batteriladdare för bilbatterier. Bilen krånglar... Bilar är stora plastgrejer. Usch. Jag undrar hur mycket plast det är på min cykel.
Detta resulterar i 4 plastartiklar / vecka för mig och 6 plastartiklar / vecka för pappa. Ganska bra resultat, tycker jag. Förhoppningsvis kan vi hålla mängden plastavfall på denna nivå eller lägre.
Till nästa vecka är en badrumsrensning av episka proportioner inplanerad, dock, så mitt plastavfall kommer att bli högre än denna vecka.
Någonting som jag tycker är roligt och spännande är att pappas och mitt totala plastavfall under månaden januari är lägre än pappas eget plastavfall i september 2009. Det går framåt. Kalasbra!
Apropå ingenting: Är jag hemskt uppmärksamhetssökande om jag säger att min själ gråter lite av att inte få kommentarer på blogginläggen? Antagligen. Materialistisk är jag också. Det är lite jobbigt med Plastprojektet just på grund av dessa anledningar. Lite till också, förstås, men främst de här två.Plastprojektet innebär en oerhörd omställning för mig. Jag måste övergå från att vara hobbymedveten till att slutligen bli totalt medveten. Om allt, känns det nästan som. Jag vet att lösningen på nästan alla problem är små steg och tålamod som leder till förändrade rutiner. Men just rutiner har alltid varit svårt för mig. Det konstiga är att jag har svårt att hålla dem fastän jag mått som allra bäst när jag väl har lyckats ett tag.
Oavsett är det dags för ytterligare en omställning. Februari månad innebär Buy Nothing Month. Lite dramatiskt namn, antar jag, med tanke på att vissa saker är tillåtna. Nödvändigheter och lite till. Poängen är alltså att tänka på, analysera och förhoppningsvis senare minska sin konsumism. Detta är relevant för bloggen och projektet i och med att mindre nya grejer = mindre plast. Vi får se hur det går. Ska beställa frön idag för odlingssäsongen, men hoppas att detta kan förklaras genom att jag inte kommer att köpa några färska kryddor i plastförpackning på hela året. Förlåt för min oerhörda konsumtionsvana.
Jag vet inte om jag har någon poäng med det här. Mest vill jag uppvisa att jag inte är en mirakelmänniska som kan hantera den här omställningen utan vidare. Det är jobbigt, väldigt jobbigt. Men det är roligt också. Roligt, upplysande och spännande. Dessutom leder det till mindre miljömässig påverkan från min sida, ett gladare sinne i och med förstnämnda och så småningom bättre vanor. Bättre... livsstil. Jag siktar på att bli harmonisk. Tänker köra ett yogapass idag och kanske tänka lite. Faktiskt.
24 januari 2010
Konsumentkontakt: Barnängen
Hej!
Jag har en fråga om förpackningen som er produkt Barntvål kommer i. I och med miljömässigt engagemang och mitt projektarbete på gymnasienivå har jag börjat titta mer och mer på förpackningsaspekter, främst rörande plast.
Jag lade inte märke till någon återvinningsinformation på denna produkt, som min far har inhandlat i ett flerpack. Tvålarna sitter fast i varandra med en tejp (bestående av vad?) och är individuellt förpackade i någonting som enligt min erfarenhet tycks vara plastbelagt papper. Mina frågor är följande:
1) Vilken sorts plast har ni använt i förpackningen?
2) Anser ni att denna plast är nödvändig för produktens kvalitet? Jag har funnit flertalet tvålar förpackade enbart i papp och inte haft något problem med kvaliteten på dessa tvålar.
3) Vad säger er miljöpolicy om användandet av petroleumbaserad plast?
4) Skulle ni kunna tänka er att lägga till information om återvinning på förpackningen? Om denna information redan finns men jag har missat den -- skulle ni kunna tänka er att göra den tydligare?
5) Vad består tejpen ni använder av?
6) I listan med ingredienser nämns "Parfum", och jag undrar om denna arom är tillverkad från en petroleumbas?
Denna synpunkt och ert svar kommer att rapporteras om,
http://www.plastprojektet.blogspot.com
Tack på förhand.
Jag har en fråga om förpackningen som er produkt Barntvål kommer i. I och med miljömässigt engagemang och mitt projektarbete på gymnasienivå har jag börjat titta mer och mer på förpackningsaspekter, främst rörande plast.
Jag lade inte märke till någon återvinningsinformation på denna produkt, som min far har inhandlat i ett flerpack. Tvålarna sitter fast i varandra med en tejp (bestående av vad?) och är individuellt förpackade i någonting som enligt min erfarenhet tycks vara plastbelagt papper. Mina frågor är följande:
1) Vilken sorts plast har ni använt i förpackningen?
2) Anser ni att denna plast är nödvändig för produktens kvalitet? Jag har funnit flertalet tvålar förpackade enbart i papp och inte haft något problem med kvaliteten på dessa tvålar.
3) Vad säger er miljöpolicy om användandet av petroleumbaserad plast?
4) Skulle ni kunna tänka er att lägga till information om återvinning på förpackningen? Om denna information redan finns men jag har missat den -- skulle ni kunna tänka er att göra den tydligare?
5) Vad består tejpen ni använder av?
6) I listan med ingredienser nämns "Parfum", och jag undrar om denna arom är tillverkad från en petroleumbas?
Denna synpunkt och ert svar kommer att rapporteras om,
http://www.plastprojektet.blogspot.com
Tack på förhand.
23 januari 2010
Redovisning: Vecka 18 och 19, 42 plastartiklar
Det är nästan imponerande hur dålig jag är på att hålla tider (dagar! veckor! månader!). Jag föredrar den formuleringen framför "irriterande" i alla fall. Här är den i alla fall, genomgången som alla har väntat på. MED BILD. Det var länge sedan sist.
Mitt
1) En flaska sirap
2) En tandkrämstub
3) En förpackning färskost, Philadelphia
Jag gjorde glasyr till en kaka som jag tog med mig till en kemist. Jag kände att jag var tvungen att muta honom och alla andra lite grand. Ska berätta om det mötet sen!
4) En tandborstpåse, TePe
5) Två plastbitar från tepåsar, Friggs
Nu är de infernaliska tepåsarna av denna sort slut! Ska dricka upp alla andra påsteer och gå över till köpt eller egengjort löste. Förpackningsaspekten tillsammans med smakjämförelser ger att löste är betydligt bättre att ha.
6) Två plastfönster från kuvert
Årsbesked! Dags att jobba mer, märkte jag. Pinsamt lite pengar detta år. Detta är på viss del sammankopplat till ett februariprojekt jag har inplanerat, som förhoppningsvis ska ge mig mer pengar på banken och mindre plast i bloggen.
Även ett brev från SEB. Banken som skickar sjukt mycket kuvert med plastfönster och ger mig 0,00 % ränta. Dags att byta, med andra ord. Men ett byte skulle innebära ett nytt kontokort i ny plast... Men antagligen mer ränta. Det är en djungel och jag ska allt prata med min morbror om det här. :(
7) En plastgrej från en flaska med olja
En pip eller vad det nu går att kalla det. En suspekt grej som gör det """lättare""" (känn min oerhörda sarkasm) att hälla olja. Jag har alltid hatat dem där. Jag vill inte ha en sådan!!!
Pappas
1) En flaska flytande smör
Han har redan köpt en ny, men har lovat att försöka sig på vanligt smör efter att den har tagit slut. Är medveten om att vanligt smör kommer i pappersförpackning som mest sannolikt är plastat, men den faktiska åtgången av petroleumbaserat material blir mindre genom bytet.
2) Fyra plastpåsar
3) En kaffeförpackning
4) Lock från två förpackningar bordsmargarin, Lätt & Lagom
5) Två påsar suspekta tandattiraljer
6) Plast från två limpor cigaretter
7) En musmatta
8) Plast från en ny musmatta
Tydligen ett gratisutskick som kommer till företaget pappa jobbar på från en leverantör, trots att de inte beställt något från leverantören på, enligt pappa, tio år.
9) Ett skohorn
Vi har ett nytt i metall nu!
10) En påse fryst pommes frites, EuroShopper
11) Fem chokladförpackningar, EuroShopper
12) Två makaronpåsar, EuroShopper
13) Ett plastfönster från kuvert, Skatteverket
16) Plast från toalettpapper
17) Emballage från Buffé, ICA-tidningen
Vi funderar på att försöka kontakta dem och säga nej tack. Vårt matinköp är fokuserat helt på ICA (förutom när jag leker undersökande detektiv - Willys i grannstaden nästa) men vi anser inte att Buffé ger oss någonting. Visst, ibland finns det positiva och intressanta inslag, men ärligt talat skulle jag nog knappast märka om den försvann.
Privat ekonomisk information borde de kunna skicka till oss i kuvert utan plastfönster. Om jag ber snällt.
18) En engångständare
Jag tror att vi någonstans har en tändare som man kan fylla på. Mamma nämnde att ICA Maxi i närheten av där hon bor säljer påfyllningsgas. Experimentdags!
19) En ketchupflaska, Felix
20) Omslagsplast från tre konservburkar
Jag kan inte med ord beskriva hur irriterad det här gör mig. Alltså:
%"/(&/"¤=(&/"=¤(&/"=¤(/&"¤(76"&/!!!!!!!!
21) Tvålförpackning
Barnängens Barntvål. Se konsumentkontakt som kommer ut imorgon 13:00. Schemalagt inlägg, så jag kan lova att det dyker upp i tid.
22) Tre brödpåsar, Skogaholm
Detta leder till 4,5 plastartiklar / vecka för Josefine och 16,5 plastartiklar / vecka för pappa. Tror någonstans att detta är bottenrekord för pappa... ajdå.
Mitt
1) En flaska sirap
2) En tandkrämstub
3) En förpackning färskost, Philadelphia
Jag gjorde glasyr till en kaka som jag tog med mig till en kemist. Jag kände att jag var tvungen att muta honom och alla andra lite grand. Ska berätta om det mötet sen!
4) En tandborstpåse, TePe
5) Två plastbitar från tepåsar, Friggs
Nu är de infernaliska tepåsarna av denna sort slut! Ska dricka upp alla andra påsteer och gå över till köpt eller egengjort löste. Förpackningsaspekten tillsammans med smakjämförelser ger att löste är betydligt bättre att ha.
6) Två plastfönster från kuvert
Årsbesked! Dags att jobba mer, märkte jag. Pinsamt lite pengar detta år. Detta är på viss del sammankopplat till ett februariprojekt jag har inplanerat, som förhoppningsvis ska ge mig mer pengar på banken och mindre plast i bloggen.
Även ett brev från SEB. Banken som skickar sjukt mycket kuvert med plastfönster och ger mig 0,00 % ränta. Dags att byta, med andra ord. Men ett byte skulle innebära ett nytt kontokort i ny plast... Men antagligen mer ränta. Det är en djungel och jag ska allt prata med min morbror om det här. :(
7) En plastgrej från en flaska med olja
En pip eller vad det nu går att kalla det. En suspekt grej som gör det """lättare""" (känn min oerhörda sarkasm) att hälla olja. Jag har alltid hatat dem där. Jag vill inte ha en sådan!!!
Pappas
1) En flaska flytande smör
Han har redan köpt en ny, men har lovat att försöka sig på vanligt smör efter att den har tagit slut. Är medveten om att vanligt smör kommer i pappersförpackning som mest sannolikt är plastat, men den faktiska åtgången av petroleumbaserat material blir mindre genom bytet.
2) Fyra plastpåsar
3) En kaffeförpackning
4) Lock från två förpackningar bordsmargarin, Lätt & Lagom
5) Två påsar suspekta tandattiraljer
6) Plast från två limpor cigaretter
7) En musmatta
8) Plast från en ny musmatta
Tydligen ett gratisutskick som kommer till företaget pappa jobbar på från en leverantör, trots att de inte beställt något från leverantören på, enligt pappa, tio år.
9) Ett skohorn
Vi har ett nytt i metall nu!
10) En påse fryst pommes frites, EuroShopper
11) Fem chokladförpackningar, EuroShopper
12) Två makaronpåsar, EuroShopper
13) Ett plastfönster från kuvert, Skatteverket
16) Plast från toalettpapper
17) Emballage från Buffé, ICA-tidningen
Vi funderar på att försöka kontakta dem och säga nej tack. Vårt matinköp är fokuserat helt på ICA (förutom när jag leker undersökande detektiv - Willys i grannstaden nästa) men vi anser inte att Buffé ger oss någonting. Visst, ibland finns det positiva och intressanta inslag, men ärligt talat skulle jag nog knappast märka om den försvann.
Privat ekonomisk information borde de kunna skicka till oss i kuvert utan plastfönster. Om jag ber snällt.
18) En engångständare
Jag tror att vi någonstans har en tändare som man kan fylla på. Mamma nämnde att ICA Maxi i närheten av där hon bor säljer påfyllningsgas. Experimentdags!
19) En ketchupflaska, Felix
20) Omslagsplast från tre konservburkar
Jag kan inte med ord beskriva hur irriterad det här gör mig. Alltså:
%"/(&/"¤=(&/"=¤(&/"=¤(/&"¤(76"&/!!!!!!!!
21) Tvålförpackning
Barnängens Barntvål. Se konsumentkontakt som kommer ut imorgon 13:00. Schemalagt inlägg, så jag kan lova att det dyker upp i tid.
22) Tre brödpåsar, Skogaholm
Detta leder till 4,5 plastartiklar / vecka för Josefine och 16,5 plastartiklar / vecka för pappa. Tror någonstans att detta är bottenrekord för pappa... ajdå.
11 januari 2010
Frebaco svarar
Företaget Frebaco svarade för några dagar sedan på e-postmeddelandet jag skickade till dem.
Hej Josefine !
Tack för din e-post.
1. Havre&Quinoa består av 95 % havregryn och 5 % quinoaflingor. Dessa flingor är små och väldigt svåra att se eftersom de är väldigt lika ett sönderbrutet havregryn. Du kan enkelt känna på doften att det är quinoaflingor i. Dessa flingor har en lite nötaktig doft som man vid jämförelse lätt urskiljer från enbart vanliga havregryn. Har du kvar produkten ? Lukta i så fall i påsen så hoppas jag att du kan urskilja quinoadoften. Är du fortfarande tveksam kan du skicka in en liten påse (ca 50 g) med det du har kvar av produkten så kan jag titta på den och avgöra om det finns quinoaflingor eller ej. Bifoga i så fall namn och adress samt bäst-före-datum som finns på påsen.
5 % quinoaflingor kan tyckas lite men vi har valt den inblandningen på grund av att quinoa lätt tar överhand smakmässigt. Nu är det en bra balans mellan havre- respektive quinoasmak.
2. Vid val av förpackning tar vi alltid hänsyn till miljö- och kvalitetsaspekter. Därför valde vi påsar till såväl müsli som grötgryn eftersom påsar är det mest optimala förpackning man kan ha för den typen av produkter. Maximalt utnyttjande av volym och liten materialåtgång. Invändigt är det en livsmedelsgodkänd PE-beläggning (polyeten) som är väldigt tunn. För det första är det lagkrav på att livsmedel inte får komma i direkt kontakt med pappret och för det andra så är det ur kvalitetssynpunkt nödvändigt att ha en barriär som förhindrar att både fukt och lukt vandrar in i produkten. Vid förbränning av påsen bildas endast koldioxid och vatten av plasten.
Hoppas du är nöjd med ovanstående. Hör gärna av dig igen om du har fler frågor.
Med vänliga hälsningar
Staffan Pehrson
Vill ni själva ifrågasätta varför Frebaco inte har ett mer naturligt alternativ än petroleumbaserad olja i sina förpackningar kan ni antagligen skicka direkt till Staffan Pehrson på Staffan.Pehrson@frebaco.se. Annars finns det ett kontaktformulär på företagets hemsida där man kan välja ämne mellan Reklamation och Fråga.
Personlig respons på detta svar följer:
1. Jag tänker inte skicka in en påse. Drygt att hitta en så liten påse i papp och försluta den utan plast. Funderade lite rebelliskt på att hälla det rakt i kuvertet, men det är omoget och onödigt och Frebaco förtjänar det inte. (Jag är nog bara grinig för att skolan började idag.) Har luktat på produkten (såg nog ut som en idiot) och urskiljer ingen speciell doft. Tänker inte ta upp det igen, känns... jag vet inte. Orkar inte. Känner inte för det.
2. Rent spontant känner jag att det är ett ganska löjligt lagkrav, men jag är å andra sidan inte berest i de långa och krokiga korridorerna av vilka branschen runt livsmedelshygien är uppbyggd. Dock tänker jag definitivt undersöka det där. Är Livsmedelsverket den bästa källan, kanske?
Någon gång ska jag svara på mejlet och fråga varför de inte belägger påsarna med något annat än petroleumbaserad plast. Plast gjord av majsstärkelse (trots att jag hatar konventionellt odlad majs) är antagligen ett bättre alternativ. Skulle ge företaget någonting att skryta om på förpackningarna också.
Ska även undersöka polyeten då Pehrson inte är den första som säger saker om den jag inte vet. I detta fall att det blir koldioxid och vatten vid förbränning, vilket jag tycker låter konstigt utan att undersöka någonting. Tillsatser för att göra plasten foglig, vad händer med dem i förbränning? Eller är polyeten på något sätt inte i behov av sådana? Jag har ingen aning.
Andra saken om polyeten, eller rent allmänt plast som används som beläggning, som har kommit fram är att det vid återvinningsprocesserna inträffar någonting som skulle separera plasten från pappret. Låter tämligen riktigt häftigt om det fungerar så. Jag undrar hur det är uppbyggt...
Hej Josefine !
Tack för din e-post.
1. Havre&Quinoa består av 95 % havregryn och 5 % quinoaflingor. Dessa flingor är små och väldigt svåra att se eftersom de är väldigt lika ett sönderbrutet havregryn. Du kan enkelt känna på doften att det är quinoaflingor i. Dessa flingor har en lite nötaktig doft som man vid jämförelse lätt urskiljer från enbart vanliga havregryn. Har du kvar produkten ? Lukta i så fall i påsen så hoppas jag att du kan urskilja quinoadoften. Är du fortfarande tveksam kan du skicka in en liten påse (ca 50 g) med det du har kvar av produkten så kan jag titta på den och avgöra om det finns quinoaflingor eller ej. Bifoga i så fall namn och adress samt bäst-före-datum som finns på påsen.
5 % quinoaflingor kan tyckas lite men vi har valt den inblandningen på grund av att quinoa lätt tar överhand smakmässigt. Nu är det en bra balans mellan havre- respektive quinoasmak.
2. Vid val av förpackning tar vi alltid hänsyn till miljö- och kvalitetsaspekter. Därför valde vi påsar till såväl müsli som grötgryn eftersom påsar är det mest optimala förpackning man kan ha för den typen av produkter. Maximalt utnyttjande av volym och liten materialåtgång. Invändigt är det en livsmedelsgodkänd PE-beläggning (polyeten) som är väldigt tunn. För det första är det lagkrav på att livsmedel inte får komma i direkt kontakt med pappret och för det andra så är det ur kvalitetssynpunkt nödvändigt att ha en barriär som förhindrar att både fukt och lukt vandrar in i produkten. Vid förbränning av påsen bildas endast koldioxid och vatten av plasten.
Hoppas du är nöjd med ovanstående. Hör gärna av dig igen om du har fler frågor.
Med vänliga hälsningar
Staffan Pehrson
Vill ni själva ifrågasätta varför Frebaco inte har ett mer naturligt alternativ än petroleumbaserad olja i sina förpackningar kan ni antagligen skicka direkt till Staffan Pehrson på Staffan.Pehrson@frebaco.se. Annars finns det ett kontaktformulär på företagets hemsida där man kan välja ämne mellan Reklamation och Fråga.
Personlig respons på detta svar följer:
1. Jag tänker inte skicka in en påse. Drygt att hitta en så liten påse i papp och försluta den utan plast. Funderade lite rebelliskt på att hälla det rakt i kuvertet, men det är omoget och onödigt och Frebaco förtjänar det inte. (Jag är nog bara grinig för att skolan började idag.) Har luktat på produkten (såg nog ut som en idiot) och urskiljer ingen speciell doft. Tänker inte ta upp det igen, känns... jag vet inte. Orkar inte. Känner inte för det.
2. Rent spontant känner jag att det är ett ganska löjligt lagkrav, men jag är å andra sidan inte berest i de långa och krokiga korridorerna av vilka branschen runt livsmedelshygien är uppbyggd. Dock tänker jag definitivt undersöka det där. Är Livsmedelsverket den bästa källan, kanske?
Någon gång ska jag svara på mejlet och fråga varför de inte belägger påsarna med något annat än petroleumbaserad plast. Plast gjord av majsstärkelse (trots att jag hatar konventionellt odlad majs) är antagligen ett bättre alternativ. Skulle ge företaget någonting att skryta om på förpackningarna också.
Ska även undersöka polyeten då Pehrson inte är den första som säger saker om den jag inte vet. I detta fall att det blir koldioxid och vatten vid förbränning, vilket jag tycker låter konstigt utan att undersöka någonting. Tillsatser för att göra plasten foglig, vad händer med dem i förbränning? Eller är polyeten på något sätt inte i behov av sådana? Jag har ingen aning.
Andra saken om polyeten, eller rent allmänt plast som används som beläggning, som har kommit fram är att det vid återvinningsprocesserna inträffar någonting som skulle separera plasten från pappret. Låter tämligen riktigt häftigt om det fungerar så. Jag undrar hur det är uppbyggt...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)