Ett steg närmare rostade och saltade sojabönor

Jag är sjukt sugen på rostade och saltade sojabönor, men alla jag har hittat säljs i plastförpackning. Vet ni vad man gör då (om man är smått besatt)? Följande, naturligtvis:

Detta är min pågående odling av sojabönor. Jag planterade hälften i början av september och resten ungefär två veckor senare. De äldsta har nu börjat få bönor, som syns på bilden under. Enligt min fröhandel Impecta så planteras sojabönor i juni och skördas i september, och jag gjorde även detta. På grund av dålig bevattning (mitt fel) dog de flesta dock och skörden var liten. I och med att jag odlar inomhus bestämde jag mig för att testa igen. Än så länge tycks det fungera fint.

För att få med dessa på bild erkänner jag att jag använde mig av macrofunktionen. Skidan är väldigt liten men den har utvecklats sedan i söndags, vilket innebär att jag är imponerad. Den är ungefär två centimeter lång.

Nu har jag ingenting mer att säga om inomhusodling och därför börjar jag istället prata lite snabbt om konsumtion. Sen ska jag träna (!!!). Och ja, jag skrev bara det för att imponera på läsarna.

Denna bild och följande är från NoPlastic.Ca, ett kanadensiskt företag som jag fann genom Fake Plastic Fish. De specialiserar sig, som företagsnamnet antyder, på produkter som inte innehåller plast. För mig är det fascinerande att se hur långt plasthysterin har kommit i utlandet. Mig veterligen finns det inget liknande företag i Sverige men det är möjligt att det finns diskreta företag som jag bara inte hört talat om.

Bilden ovan visar en mugg i rostfritt stål. Jag tycker väldigt mycket om att spendera tid i skogen och väl där måste man vara förberedd och ha med sig saker som håller. Detta tenderar att innebära plast, men med rostfritt stål som alternativ vet vad jag föredrar.

Den undre bilden visar sugrör i rostfritt stål. Kanske något mer onödigt än muggen, men ändå en rolig uppfinning. Jag är väldigt sugen på att testa dessa två, men helst från ett annat företag. Inte för att jag har hittat någonting negativt om NoPlastic, men jag skulle föredra ett företag som skeppar varorna från ett land närmare mig.

Å andra sidan:

1) Jag använder aldrig sugrör.

2) Jag har redan flertalet plastmuggar att använda på skogsutflykter.

Är det då strikt nödvändigt för mig att införskaffa nytt i rostfritt stål istället? Nej, det är det inte. Antagligen är det mest miljövänliga jag kan göra att fortsätta använda mina plastmuggar tills de går sönder och därefter byta ut dem mot lämpligt alternativ. Men jag vill vill vill och det är denna känsla jag måste lära mig att tygla.

Jag är oerhört duktig på att impulshandla och det sägs ofta att det näst bästa en privatperson kan göra för miljön är att konsumera mindre (ät upp maten är nummer ett!). Till stor del handlar grön konsumtion om att en person vill visa upp för omvärlden att de inte använder plastmuggar eller plastpåsar eller vad som helst. Men att använda det vi redan har är oftast ett smartare val.

Varför är det så svårt? VARFÖR känner jag att jag vill ha bekräftelse i form av exempelvis att folk ser mig med en tygkasse? Vad är det för fel på att bara konsumera smartare utan att behöva uppmärksamhet och känslan... av att vara bättre än de övriga?

Antagligen är jag helt enkelt en snobb. En miljösnobb. Med viljan att tituleras som "duktig". Så, nu har jag erkänt det. Ge mig en stjärna i kanten.