Får köpa andra märken hädanefter helt enkelt.
Visar inlägg med etikett mat. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett mat. Visa alla inlägg
23 april 2011
Dold plast - ICAs soltorkade tomater
Blev negativt överraskad när jag öppnade en burk med soltorkade tomater från ICA för några veckor sedan. Precis innanför locket låg en rund plastbit med okänd funktion. Jag har aldrig sett en sådan i andra märkens burkar. Vad kan meningen vara?
Får köpa andra märken hädanefter helt enkelt.
Får köpa andra märken hädanefter helt enkelt.
21 december 2010
Semester
Jag har tagit lite semester nu.
Har noll och ingen koll på min plastkonsumtion sedan jag kom hem till pappa i lördags. Har ätit rågkusar hemma och smågodis på jobbet. För övrigt har jag slängt en galen mängd plast på jobbet. Jag hjälper till med inventeringen på mitt gamla sommarjobb, i går, i dag och i morgon.
Litet snabbt inlägg dock. Gårdagens middag och dagens lunch bestod av soppa på butternut squash och några skivor bröd. Till lunchen var det potatislimpa, men middag åt jag medan den stod i ugnen, så då blev det lite av den tidigare nämnda förpackningen rågkusar. Hemgjort äppelmos på kusarna och messmör på potatislimpan. Glömde kameran i Skåne, inga bilder förrän jag kommer hem. Eventuellt om jag kommer ihåg att be Jesper ta med den upp hit.
Plaståtgång:
Till soppan köpte jag chilipeppar i lösvikt när jag var hemma hos mamma och ändå handlade i en lite större matbutik. Affärer som inte säljer lika mycket färsk chilipeppar brukar enbart ha den paketerade versionen.
Grönsaksfond struntade jag i, tog 5 dl vatten och en hel burk kokosmjölk. Konservburken är på insidan belagd med plast, troligt är även att etiketten är plastbelagd.
Till brödet var det jäst och brödkryddorna som var de främsta bovarna. Är det någon som har en tanke om hur man kan få tag på brödkryddor utan plast? Den mörka matbrödsirapen bytte jag ut mot lönnsirap. I övrigt är mjölpåsarna belagda med plast. Messmör köpte jag i tub, där är plaståtgången bara korken och eventuella beläggningar. Jag rekommenderar messmör i gammeldags utförande, då slipper man vedervärdig vanillinarom. Inga tillsatser men massa järn. Bra för mensmonster, skulle jag tro.
Om jag hade en bondgård skulle jag aldrig behöva köpa mjöl i plastbelagda påsar. Så trevligt det hade varit.
Har noll och ingen koll på min plastkonsumtion sedan jag kom hem till pappa i lördags. Har ätit rågkusar hemma och smågodis på jobbet. För övrigt har jag slängt en galen mängd plast på jobbet. Jag hjälper till med inventeringen på mitt gamla sommarjobb, i går, i dag och i morgon.
Litet snabbt inlägg dock. Gårdagens middag och dagens lunch bestod av soppa på butternut squash och några skivor bröd. Till lunchen var det potatislimpa, men middag åt jag medan den stod i ugnen, så då blev det lite av den tidigare nämnda förpackningen rågkusar. Hemgjort äppelmos på kusarna och messmör på potatislimpan. Glömde kameran i Skåne, inga bilder förrän jag kommer hem. Eventuellt om jag kommer ihåg att be Jesper ta med den upp hit.
Plaståtgång:
Till soppan köpte jag chilipeppar i lösvikt när jag var hemma hos mamma och ändå handlade i en lite större matbutik. Affärer som inte säljer lika mycket färsk chilipeppar brukar enbart ha den paketerade versionen.
Grönsaksfond struntade jag i, tog 5 dl vatten och en hel burk kokosmjölk. Konservburken är på insidan belagd med plast, troligt är även att etiketten är plastbelagd.
Till brödet var det jäst och brödkryddorna som var de främsta bovarna. Är det någon som har en tanke om hur man kan få tag på brödkryddor utan plast? Den mörka matbrödsirapen bytte jag ut mot lönnsirap. I övrigt är mjölpåsarna belagda med plast. Messmör köpte jag i tub, där är plaståtgången bara korken och eventuella beläggningar. Jag rekommenderar messmör i gammeldags utförande, då slipper man vedervärdig vanillinarom. Inga tillsatser men massa järn. Bra för mensmonster, skulle jag tro.
Om jag hade en bondgård skulle jag aldrig behöva köpa mjöl i plastbelagda påsar. Så trevligt det hade varit.
06 maj 2010
Mat
Det känns som att jag har gnällt väldigt mycket rörande kombinationen mat och plast. Jag har ett komplicerat förhållande med gnäll, definierat ungefär som hatkärlek. Jag tycker om att gnälla, att hitta fel och kritisera.
Men jag tycker inte om att gnälla om jag känner att jag inte har en poäng med det hela. Jag tycker om att förändra och jag älskar lösningar. Därför ska jag börja tänka på det där med mat lite mer. Än så länge har jag löst hela problemet genom att... äta mer potatis och övriga rotfrukter, i princip.
Jag har inte förändrat min diet nämnvärt i och med Plastprojektet, främst eftersom jag redan innan var lakto-ovo-vegetarian (till stor del, jag är varken militant eller strikt och fuskar med vilt och fisk). Ur bland annat plastsynpunkt är det främst animaliska produkter som är boven, då de inte har naturliga skydd mot angrepp av mikroorganismer som icke förädlade vegetabiliska produkter har. Ett äpple har skal och en köttbit har plast. Detta kan, mig veterligen, inte förändras på ett ekonomiskt hållbart sätt i dagsläget.
I alla fall. Nyss tillagade jag en middag som inte var fullständigt fri från plast, men väldigt nära. Vad jag vet går det i princip inte att tillaga något totalt utan plast om man vill att det dessutom ska smaka bra. Ser gärna att någon informerar mig om att jag har fel gällande detta. Ingen bild (eftersom jag åt upp det tämligen omgående efter tillagning), men så här var det:
Couscous med snabbstekt spetskål, gul lök, paprika och skärbönor samt kräm av plommontomat, valnötter och hemodlad salvia och eftersom jag är en hejare på att komponera receptnamn får det heta så där helt enkelt.
Två ganska små portioner
Ingredienser
1/2 tsk torkad ingefära (1)
3 blad spetskål
1/2 gul lök
1 röd paprika
5 skärbönsskidor
1 tsk röd currypasta (2)
Jag finhackade allt och stekte de tre första ingredienserna i olja (3) i några minuter innan jag adderade övriga ingredienser. Därefter förberedde jag couscous (4) för två personer.
Ingredienser
2 plommontomater
50 g valnötter
mer än min salviaplanta ville ge mig
Ovanstående mixades, med viss problematik, till en nästan slät kräm. Och sen åt jag och njöt.
Allt som gav upphov till plast har fått en fin liten siffra inom parentes och nedan redovisas den totala plaståtgången. Här bortser jag från faktumet att min blender till stor del består av plast, vilket i tillagningen faktiskt var den enda plasten jag använde. Om det inte är något skumt med stekpannan.
(1) Kork och omslag. Kan självfallet bytas ut mot färsk ingefära, vilket jag skulle ha gjort om jag inte varit för lat för att handla.
(2) Lock belagt med plast.
(3) Kork och omslag.
(4) Förpackning belagd med plast.
Inte så katastrofalt, egentligen. Naturella valnötter i lösvikt finns förresten i exotic snacks passion for nature-grejen. Naturgodiset. I övrigt finns det även på Aubergine i Stockholm, där jag har för mig att det är rätt mycket billigare än i naturgodiset. För de som bor nära och är sugna på nötter. Eller något.
Apropå något helt annorlunda: Projektrapporten är inlämnad och snart tar jag studenten. Ni behöver dock inte bli förtvivlade, Plastprojektet kommer att fortsätta. Ber även om ursäkt för den, återigen, försenade redovisningen. Börjar bli en vana det där. Pinsamt.
Men jag tycker inte om att gnälla om jag känner att jag inte har en poäng med det hela. Jag tycker om att förändra och jag älskar lösningar. Därför ska jag börja tänka på det där med mat lite mer. Än så länge har jag löst hela problemet genom att... äta mer potatis och övriga rotfrukter, i princip.
Jag har inte förändrat min diet nämnvärt i och med Plastprojektet, främst eftersom jag redan innan var lakto-ovo-vegetarian (till stor del, jag är varken militant eller strikt och fuskar med vilt och fisk). Ur bland annat plastsynpunkt är det främst animaliska produkter som är boven, då de inte har naturliga skydd mot angrepp av mikroorganismer som icke förädlade vegetabiliska produkter har. Ett äpple har skal och en köttbit har plast. Detta kan, mig veterligen, inte förändras på ett ekonomiskt hållbart sätt i dagsläget.
I alla fall. Nyss tillagade jag en middag som inte var fullständigt fri från plast, men väldigt nära. Vad jag vet går det i princip inte att tillaga något totalt utan plast om man vill att det dessutom ska smaka bra. Ser gärna att någon informerar mig om att jag har fel gällande detta. Ingen bild (eftersom jag åt upp det tämligen omgående efter tillagning), men så här var det:
Couscous med snabbstekt spetskål, gul lök, paprika och skärbönor samt kräm av plommontomat, valnötter och hemodlad salvia och eftersom jag är en hejare på att komponera receptnamn får det heta så där helt enkelt.
Två ganska små portioner
Ingredienser
1/2 tsk torkad ingefära (1)
3 blad spetskål
1/2 gul lök
1 röd paprika
5 skärbönsskidor
1 tsk röd currypasta (2)
Jag finhackade allt och stekte de tre första ingredienserna i olja (3) i några minuter innan jag adderade övriga ingredienser. Därefter förberedde jag couscous (4) för två personer.
Ingredienser
2 plommontomater
50 g valnötter
mer än min salviaplanta ville ge mig
Ovanstående mixades, med viss problematik, till en nästan slät kräm. Och sen åt jag och njöt.
Allt som gav upphov till plast har fått en fin liten siffra inom parentes och nedan redovisas den totala plaståtgången. Här bortser jag från faktumet att min blender till stor del består av plast, vilket i tillagningen faktiskt var den enda plasten jag använde. Om det inte är något skumt med stekpannan.
(1) Kork och omslag. Kan självfallet bytas ut mot färsk ingefära, vilket jag skulle ha gjort om jag inte varit för lat för att handla.
(2) Lock belagt med plast.
(3) Kork och omslag.
(4) Förpackning belagd med plast.
Inte så katastrofalt, egentligen. Naturella valnötter i lösvikt finns förresten i exotic snacks passion for nature-grejen. Naturgodiset. I övrigt finns det även på Aubergine i Stockholm, där jag har för mig att det är rätt mycket billigare än i naturgodiset. För de som bor nära och är sugna på nötter. Eller något.
Apropå något helt annorlunda: Projektrapporten är inlämnad och snart tar jag studenten. Ni behöver dock inte bli förtvivlade, Plastprojektet kommer att fortsätta. Ber även om ursäkt för den, återigen, försenade redovisningen. Börjar bli en vana det där. Pinsamt.
06 februari 2010
Exposé: Det rörigaste skafferiet på jorden
Alternativ titel: Exposé: Det rörigaste inlägget på bloggen
Först och främst vill jag tacka för alla söta kommentarer jag fick på det förra inlägget. Kände mig nog lite grinig när jag skrev det och jag har läst om alla kommentarer flera gånger de senaste dagarna. Kommer att svara separat på alla i det inlägget, förstås, men kanske inte just nu. Så småningom tänker jag i alla fall visa uppskattning tillbaka!
Vill poängtera en sak dock: Nej, jag redovisar inte plastpåsarna vi använder för att slänga sopor i. Detta är för att jag går ut med soporna en gång varannat år ungefär. Med andra ord har jag väldigt dålig koll på hur ofta vi byter påse. Jag bad pappa skriva ned på whiteboardtavlan vi har här hemma varje gång han gick ned med soporna, men det gjorde han aldrig. Vilket jag tycker är förståeligt. Jag borde antagligen börja gå ut med skräpet oftare, men... Nej. Jag försökte komma på en bra förklaring, men det låter inte politiskt korrekt hur jag än säger det. Kontentan: Jag är lat och jag erkänner det.
Av någon anledning lovade jag en vän att uppdatera bloggen tre gånger i veckan under hela februari månad. Idag blir det skafferiexposé och imorgon blir det redovisning för veckans plastavfall. Jag har ett mer seriöst inlägg planerat för nästa vecka tror jag. Börjar lite grand kännas som att jag försöker skapa cliffhangers. Hm.
Men nu ska vi prata om roligare grejer, för i vilket fall som helst hade jag tänkt skriva lite om mitt skafferi och dess mörka hemligheter. Jag har tänkt lite på det här förut, men det kom upp till ytan i fredags då en klasskamrat frågade mig vad jag äter om jag nu knappt köper någon plast.
EEEEEEEEEEEEEEEEEEHHHHHH...
Tänkte jag. Att jag inte direkt kunde svara ser jag som någonting en domedagsprofet skulle hånskratta åt, av någon anledning. Alltså, jag uppfattar det som att jag äter väldigt dåligt. Ibland slår jag till på stort och gör någonting ordentligt, men generellt är det snabbt som gäller. Jag har aspirationer inom dietistyrket och jag tycker att näringslära är väldigt intressant. Men det är liksom inte roligt när pappa inte äter mat på kvällen. Att laga mat åt en person är enligt mig oerhört tråkigt.
Bla bla bla, i alla fall. Nu ska vi prata plast. Och mat. Mina två favoritämnen. Se nedan för bilder på mitt katastrofala skafferi.
I skafferiet ser vi bland annat:
Översta hyllan
Havregryn
Rågmjöl
Couscous
Tom glasburk som ska innehålla cornflakes. Men jag åt upp dem.
Mellersta hyllan
Sjukt mycket te, både löst och i påse (med sjukt mycket aromer antagligen, kommer att köpa tillsatsfritt te så fort allt det här är slut)
Väldigt många kryddburkar
En vitlök
Tre stora glasburkar med avorioris, linfrö respektive sesamfrö
På den lilla mellanhyllan ser ni det syndigaste i hela mitt hushåll. Jag organiserade nämligen skafferiet i augusti 2009 och hällde ned allting i matlådor av plast. Jag misstänker att jag köpte runt femtiotalet plastburkar under den organisationsperioden. Bara för att, en månad senare, starta plastprojektet och gråta lite över mitt tidigare beslut. Glasburkarna är dock mitt försök att långsamt gå över till förvaringssätt som är bättre för miljön och för mig (Vad falls, kanske ni tänker, men undersökta plaster har en tendens att läcka mer eller mindre obehagliga kemikalier. Tänk på det nästa gång du värmer en matlåda i mikrovågsugnen!). I alla fall är dessa plastburkar fyllda av torkade bönor, linser, hirs, bulgur, mandlar och annat som jag nästan aldrig använder (men självklart behöver).
Nedersta hyllan + mellanhyllan
Honung
Salt gånger tre
Sirap
Kakaopulver
Vitvinsvinäger
Olivolja
Rapsolja
Lite mer te
Lite mer kryddor
Potatismjöl
Vaniljpulver
Torkad svamp
Torkade och mortlade morötter
Knäckebröd
Bröd
Samt en oerhört stor burk med ett ton matlådor i plast.
Poängen med att visa bilder på och skriva om maten i mitt skafferi är att det tar väldigt lång tid att gå från att inte bry sig till att tänka över alla förpackningar, alla inköp och alla aspekter. Jag är inte ens säker på att sättet jag handlar på nu är det bästa och jag misstänker att alla mina aspekter är en fis i världsrymden i jämförelse med vad man egentligen borde tänka på som medveten konsument.
De som har läst lite här på bloggen vet förhoppningsvis att jag föredrar lösningar framför problem, dock. Därför tänker jag prata om två geniala ingredienser och avsluta med en som jag ställer mig lite ambivalent till. Den vill jag gärna ha en diskussion om, faktiskt.
1. Torkade och mortlade morötter
Den som läste listan fick antagligen en liten ryckning i ögonbrynet när den läste det där. Burken (av plast, tyvärr) med mortlade morötter är ett nytillskott i mitt skafferi och ersätter buljongtärningar. Har i ett antal år tyckt att innehållet i färdiggjorda buljonger av alla de slag är lite obehagligt. Det är mest salt och smakförstärkare, knappt några ordentliga råvaror.
Som substitut började jag då koka egen buljong och förvara den i frysen. Den blev inte speciellt koncentrerad, utan ville jag ha en liter buljong i en soppa fick jag ta fram en liter ur frysen. Det sättet ger god buljong, men det var tidskrävande, tråkigt, gav inte speciellt stora kvantiteter varje gång, krävde konstant elektricitet och tog upp onödig plats i min minimala frys.
När jag och mamma var och handlade någon gång såg vi pulverbuljong. Vi såg på varandra och tittade tveksamt på innehållsförteckningen. Tonvis med salt och dessutom smakförstärkare. Men produkten planterade en idé hos oss, och antingen jag eller mamma kom senare på tanken att göra egen pulverbuljong. I min finns det just nu ungefär 99% morötter och 1% blandad svamp. Den är underbar. Eftersom det inte är något tillsatt salt får maten inte samma sälta, men jag tror att det är någonting man ändå borde vänja sig av med på grund av hälsoskäl.
Tips från coachen är alltså att torka och mortla morötter och använda ungefär en tsk istället för en buljongtärning.
2. Vaniljpulver
Vanillinsocker: Innehåller aromer som antagligen kommer från rötad granved (Den hemliga kocken: Det okända fusket med maten på din tallrik av Mats-Eric Nilsson) och socker. Antagligen potatisstärkelse eller dylikt, men jag är för lat för att kolla upp det just nu. Kommer oftast i rund pappburk med lock i hårdplast.
Vaniljsocker: Innehåller precis så mycket äkta vanilj att de får använda det namnet vid marknadsföringen. Att det heter vaniljsocker är alltså ingen garanti på att det inte finns aromer i produkten. Har ingen aning om vilken förpackning det kommer i.
Men sen så finns det vaniljpulver. Den jag har är en liten glasburk som kommer i en pappförpackning. Den är ekologisk, rättvisemärkt och innehåller enbart pulveriserad vanilj. På grund av att den är mycket mer potent än de tidigare nämnda alternativen behöver man använda ungefär en fjärdedel så mycket vaniljpulver som det står vanillinsocker i receptet.
Jag är lyrisk. Den enda plasten jag märker i förpackningen är att locket av metall som sitter på glasburken är plastat på insidan. Jag är osäker på om sådana lock går att få tag på utan plast.
3. Kakaopulver
Det här är källan till min ambivalens. Kakaopulvret jag har är från märket Kung Markatta, som enbart saluför ekologiska produkter. Det är rättvisemärkt och innehåller inga aromer över huvud taget.
Självklart finns det dock ett problem. Förpackningen är som en typisk vanillinsocker-förpackning, fast större. Den är rund och har både lock och botten av hårdplast. Andra märken som säljer kakaopulver har inte denna sorts förpackning, utan nyttjar enbart en pappförpackning. Finns en möjlighet att pappförpackningen på insidan är plastad, men det har jag inte kollat upp.
Alltså, vad anser ni vara bäst att köpa av dessa nedanstående alternativ?
Kung Markatta, som tar socialt ansvar men vars förpackning har tydlig plast.
Övrigt märke, som inte är ekologiskt och antagligen innehåller aromer och/eller klumpförebyggande medel. Innehåller möjligtvis dold plast i form av plastat papper.
Borde jag kolla upp det eventuella plastinnehållet i övriga förpackningar? Eller är det ett solklart val att hålla sig till det ekologiska och rättvisemärkta utan konstiga kemiska tillsatser?
Tillägg 7/2: Jag har tänkt prata om vaniljpulver länge och därför hade jag tydligen en gammal bild på datorn. Suddig och mörk i och för sig, men jag hoppas att man kanske ser hur förpackningen ser ut ändå.
Först och främst vill jag tacka för alla söta kommentarer jag fick på det förra inlägget. Kände mig nog lite grinig när jag skrev det och jag har läst om alla kommentarer flera gånger de senaste dagarna. Kommer att svara separat på alla i det inlägget, förstås, men kanske inte just nu. Så småningom tänker jag i alla fall visa uppskattning tillbaka!
Vill poängtera en sak dock: Nej, jag redovisar inte plastpåsarna vi använder för att slänga sopor i. Detta är för att jag går ut med soporna en gång varannat år ungefär. Med andra ord har jag väldigt dålig koll på hur ofta vi byter påse. Jag bad pappa skriva ned på whiteboardtavlan vi har här hemma varje gång han gick ned med soporna, men det gjorde han aldrig. Vilket jag tycker är förståeligt. Jag borde antagligen börja gå ut med skräpet oftare, men... Nej. Jag försökte komma på en bra förklaring, men det låter inte politiskt korrekt hur jag än säger det. Kontentan: Jag är lat och jag erkänner det.
Av någon anledning lovade jag en vän att uppdatera bloggen tre gånger i veckan under hela februari månad. Idag blir det skafferiexposé och imorgon blir det redovisning för veckans plastavfall. Jag har ett mer seriöst inlägg planerat för nästa vecka tror jag. Börjar lite grand kännas som att jag försöker skapa cliffhangers. Hm.
Men nu ska vi prata om roligare grejer, för i vilket fall som helst hade jag tänkt skriva lite om mitt skafferi och dess mörka hemligheter. Jag har tänkt lite på det här förut, men det kom upp till ytan i fredags då en klasskamrat frågade mig vad jag äter om jag nu knappt köper någon plast.
EEEEEEEEEEEEEEEEEEHHHHHH...
Tänkte jag. Att jag inte direkt kunde svara ser jag som någonting en domedagsprofet skulle hånskratta åt, av någon anledning. Alltså, jag uppfattar det som att jag äter väldigt dåligt. Ibland slår jag till på stort och gör någonting ordentligt, men generellt är det snabbt som gäller. Jag har aspirationer inom dietistyrket och jag tycker att näringslära är väldigt intressant. Men det är liksom inte roligt när pappa inte äter mat på kvällen. Att laga mat åt en person är enligt mig oerhört tråkigt.
Bla bla bla, i alla fall. Nu ska vi prata plast. Och mat. Mina två favoritämnen. Se nedan för bilder på mitt katastrofala skafferi.
I skafferiet ser vi bland annat:
Översta hyllan
Havregryn
Rågmjöl
Couscous
Tom glasburk som ska innehålla cornflakes. Men jag åt upp dem.
Mellersta hyllan
Sjukt mycket te, både löst och i påse (med sjukt mycket aromer antagligen, kommer att köpa tillsatsfritt te så fort allt det här är slut)
Väldigt många kryddburkar
En vitlök
Tre stora glasburkar med avorioris, linfrö respektive sesamfrö
På den lilla mellanhyllan ser ni det syndigaste i hela mitt hushåll. Jag organiserade nämligen skafferiet i augusti 2009 och hällde ned allting i matlådor av plast. Jag misstänker att jag köpte runt femtiotalet plastburkar under den organisationsperioden. Bara för att, en månad senare, starta plastprojektet och gråta lite över mitt tidigare beslut. Glasburkarna är dock mitt försök att långsamt gå över till förvaringssätt som är bättre för miljön och för mig (Vad falls, kanske ni tänker, men undersökta plaster har en tendens att läcka mer eller mindre obehagliga kemikalier. Tänk på det nästa gång du värmer en matlåda i mikrovågsugnen!). I alla fall är dessa plastburkar fyllda av torkade bönor, linser, hirs, bulgur, mandlar och annat som jag nästan aldrig använder (men självklart behöver).
Nedersta hyllan + mellanhyllan
Honung
Salt gånger tre
Sirap
Kakaopulver
Vitvinsvinäger
Olivolja
Rapsolja
Lite mer te
Lite mer kryddor
Potatismjöl
Vaniljpulver
Torkad svamp
Torkade och mortlade morötter
Knäckebröd
Bröd
Samt en oerhört stor burk med ett ton matlådor i plast.
Poängen med att visa bilder på och skriva om maten i mitt skafferi är att det tar väldigt lång tid att gå från att inte bry sig till att tänka över alla förpackningar, alla inköp och alla aspekter. Jag är inte ens säker på att sättet jag handlar på nu är det bästa och jag misstänker att alla mina aspekter är en fis i världsrymden i jämförelse med vad man egentligen borde tänka på som medveten konsument.
De som har läst lite här på bloggen vet förhoppningsvis att jag föredrar lösningar framför problem, dock. Därför tänker jag prata om två geniala ingredienser och avsluta med en som jag ställer mig lite ambivalent till. Den vill jag gärna ha en diskussion om, faktiskt.
1. Torkade och mortlade morötter
Den som läste listan fick antagligen en liten ryckning i ögonbrynet när den läste det där. Burken (av plast, tyvärr) med mortlade morötter är ett nytillskott i mitt skafferi och ersätter buljongtärningar. Har i ett antal år tyckt att innehållet i färdiggjorda buljonger av alla de slag är lite obehagligt. Det är mest salt och smakförstärkare, knappt några ordentliga råvaror.
Som substitut började jag då koka egen buljong och förvara den i frysen. Den blev inte speciellt koncentrerad, utan ville jag ha en liter buljong i en soppa fick jag ta fram en liter ur frysen. Det sättet ger god buljong, men det var tidskrävande, tråkigt, gav inte speciellt stora kvantiteter varje gång, krävde konstant elektricitet och tog upp onödig plats i min minimala frys.
När jag och mamma var och handlade någon gång såg vi pulverbuljong. Vi såg på varandra och tittade tveksamt på innehållsförteckningen. Tonvis med salt och dessutom smakförstärkare. Men produkten planterade en idé hos oss, och antingen jag eller mamma kom senare på tanken att göra egen pulverbuljong. I min finns det just nu ungefär 99% morötter och 1% blandad svamp. Den är underbar. Eftersom det inte är något tillsatt salt får maten inte samma sälta, men jag tror att det är någonting man ändå borde vänja sig av med på grund av hälsoskäl.
Tips från coachen är alltså att torka och mortla morötter och använda ungefär en tsk istället för en buljongtärning.
2. Vaniljpulver
Vanillinsocker: Innehåller aromer som antagligen kommer från rötad granved (Den hemliga kocken: Det okända fusket med maten på din tallrik av Mats-Eric Nilsson) och socker. Antagligen potatisstärkelse eller dylikt, men jag är för lat för att kolla upp det just nu. Kommer oftast i rund pappburk med lock i hårdplast.
Vaniljsocker: Innehåller precis så mycket äkta vanilj att de får använda det namnet vid marknadsföringen. Att det heter vaniljsocker är alltså ingen garanti på att det inte finns aromer i produkten. Har ingen aning om vilken förpackning det kommer i.
Men sen så finns det vaniljpulver. Den jag har är en liten glasburk som kommer i en pappförpackning. Den är ekologisk, rättvisemärkt och innehåller enbart pulveriserad vanilj. På grund av att den är mycket mer potent än de tidigare nämnda alternativen behöver man använda ungefär en fjärdedel så mycket vaniljpulver som det står vanillinsocker i receptet.
Jag är lyrisk. Den enda plasten jag märker i förpackningen är att locket av metall som sitter på glasburken är plastat på insidan. Jag är osäker på om sådana lock går att få tag på utan plast.
3. Kakaopulver
Det här är källan till min ambivalens. Kakaopulvret jag har är från märket Kung Markatta, som enbart saluför ekologiska produkter. Det är rättvisemärkt och innehåller inga aromer över huvud taget.
Självklart finns det dock ett problem. Förpackningen är som en typisk vanillinsocker-förpackning, fast större. Den är rund och har både lock och botten av hårdplast. Andra märken som säljer kakaopulver har inte denna sorts förpackning, utan nyttjar enbart en pappförpackning. Finns en möjlighet att pappförpackningen på insidan är plastad, men det har jag inte kollat upp.
Alltså, vad anser ni vara bäst att köpa av dessa nedanstående alternativ?
Kung Markatta, som tar socialt ansvar men vars förpackning har tydlig plast.
Övrigt märke, som inte är ekologiskt och antagligen innehåller aromer och/eller klumpförebyggande medel. Innehåller möjligtvis dold plast i form av plastat papper.
Borde jag kolla upp det eventuella plastinnehållet i övriga förpackningar? Eller är det ett solklart val att hålla sig till det ekologiska och rättvisemärkta utan konstiga kemiska tillsatser?
Tillägg 7/2: Jag har tänkt prata om vaniljpulver länge och därför hade jag tydligen en gammal bild på datorn. Suddig och mörk i och för sig, men jag hoppas att man kanske ser hur förpackningen ser ut ändå.
06 januari 2010
Torkade bönor och ärtor
Jag har googlat FRENETISKT i TVÅ TIMMAR eftersom jag verkligen vill hitta bönor och ärtor i lösvikt. Min själ gråter och jag inser att jag borde ha googlade det här innan jag åkte hem från Göteborg.
Hittade nämligen Kooperativ handel FRAM. Den ligger på Nordenskiöldsgatan 18 i Göteborg, vilket tycks vara ganska centralt. Jag har ingen aning dock. Jag tittar på bilderna som finns på deras hemsida just nu och inser hur mycket jag vill åka dit.
Därför tänker jag subtilt föreslå att min syster tar sig dit och kontrollerar att det är lika underbart som det ser ut samt vad företaget menar med "Bra priser".
Enligt hemsidan finns det bland annat följande i lösvikt:
torkade fikon
torkade aprikoser
russin
solrosfrön
hasselnötter
mandlar
valnötter
pumpakärnor
många sorters bönor
många sorters ris
många sorters linser
många sorters kryddor
bulgur
quinoa
sesamfrö
linfrö
De nämner att de har majsmjöl, vilket krävs när man ska göra egna tortillas. Jag har varit sugen på det jättelänge, men bara hittat i plastförpackning och konventionellt. Jag vägrar köpa majsprodukter som inte är ekologiska på grund av den höga andelen genmodiferade majsodlingar i världen. Eftersom affären fokuserar på ekologiskt är det möjligt, men framgår inte av hemsidan, att majsmjölet är KRAV-märkt. Detta innebär att det inte kan vara genmodifierat eftersom KRAV inte tillåter sådant.
Märkts det att jag är väldigt exalterad? Jag är samtidigt sur över att jag inte visste om denna butik när jag väl var i Göteborg. Kommer antagligen att dröja månader tills jag åker dit nästa gång. Det är till och med möjligt att mitt projektarbete hinner avslutas innan nästa gång (april, tror jag att det avslutas) och då kan nog inte använda bönor i de plastfria recept som planeras. Eller så kan jag göra det och hänvisa till den butiken. Men jag vill inte. Vill hitta någon butik som ligger närmare att handla ifrån NU.
Jag vill att min syster tar reda på ungefärliga priser på lösviktsvaror, vilka sorters bönor som finns, vilka sorters ris som finns och vilka kryddor som finns i lösvikt. Snälla?
Affärer att besöka:
Goodstore, Skånegatan i Stockholm
Gårdarnas butik, Nytorgsgatan i Stockholm
Daglivs, S:t Eriksgatan i Stockholm
7/1: Gryningen Hälsokost, Folkungagatan 68 i Stockholm
Fler tips?
Hittade nämligen Kooperativ handel FRAM. Den ligger på Nordenskiöldsgatan 18 i Göteborg, vilket tycks vara ganska centralt. Jag har ingen aning dock. Jag tittar på bilderna som finns på deras hemsida just nu och inser hur mycket jag vill åka dit.
Därför tänker jag subtilt föreslå att min syster tar sig dit och kontrollerar att det är lika underbart som det ser ut samt vad företaget menar med "Bra priser".
Enligt hemsidan finns det bland annat följande i lösvikt:
torkade fikon
torkade aprikoser
russin
solrosfrön
hasselnötter
mandlar
valnötter
pumpakärnor
många sorters bönor
många sorters ris
många sorters linser
många sorters kryddor
bulgur
quinoa
sesamfrö
linfrö
De nämner att de har majsmjöl, vilket krävs när man ska göra egna tortillas. Jag har varit sugen på det jättelänge, men bara hittat i plastförpackning och konventionellt. Jag vägrar köpa majsprodukter som inte är ekologiska på grund av den höga andelen genmodiferade majsodlingar i världen. Eftersom affären fokuserar på ekologiskt är det möjligt, men framgår inte av hemsidan, att majsmjölet är KRAV-märkt. Detta innebär att det inte kan vara genmodifierat eftersom KRAV inte tillåter sådant.
Märkts det att jag är väldigt exalterad? Jag är samtidigt sur över att jag inte visste om denna butik när jag väl var i Göteborg. Kommer antagligen att dröja månader tills jag åker dit nästa gång. Det är till och med möjligt att mitt projektarbete hinner avslutas innan nästa gång (april, tror jag att det avslutas) och då kan nog inte använda bönor i de plastfria recept som planeras. Eller så kan jag göra det och hänvisa till den butiken. Men jag vill inte. Vill hitta någon butik som ligger närmare att handla ifrån NU.
Jag vill att min syster tar reda på ungefärliga priser på lösviktsvaror, vilka sorters bönor som finns, vilka sorters ris som finns och vilka kryddor som finns i lösvikt. Snälla?
Affärer att besöka:
Goodstore, Skånegatan i Stockholm
Gårdarnas butik, Nytorgsgatan i Stockholm
Daglivs, S:t Eriksgatan i Stockholm
7/1: Gryningen Hälsokost, Folkungagatan 68 i Stockholm
Fler tips?
20 oktober 2009
Konsumentkontakt och bikarbonat
Jag är medveten om att min redovisning är lite sen. Jag tror att jag skriver ned den ikväll eller imorgon, dock!
Idag kom jag hem tidigt från skolan och gav mig ut tillsammans med pappa på lunch. Innan vi kom dit tvingade jag honom att ringa och fråga huruvida de hade ett vegetariskt alternativ. Det hade de inte, men när vi promenerat dit så höll de på att slänga ihop en veggorätt åt mig. Den godaste pastan jag någonsin ätit!!!!!!!!
Poängen med det här är lite grand att man som konsument måste inse sin makt och faktumet att de flesta företagare är trevliga. Majoriteten av de som inte är det vill förresten att DU ska tro det så att du konsumerar deras produkter. Det lönar sig alltid att fråga och klaga om man är missnöjd. Om någon företagare reagerar negativt är det bara att berätta det för alla du känner och skratta när de ruineras. :)
När vi satt och åt (mmm...) vandrade ägaren till stadens bageri in. Eftersom jag tidigare bett pappa föröka få tag på honom/hans fruga, så passade vi på att prata med honom där. Om bikarbonat. De där 40 grams-påsarna driver mig nämligen till vansinne och jag tänkte att rent logiskt borde ett bageri ha tillgång till större förpackningar. Fastän dessa med all sannolikhet är gjorda av plast blir plastavfallet per enhet mindre desto större förpackning som införskaffas.
Bagaren verkade inte ens förvånad över frågan. Börjar vi bli kända som konstiga i staden eller? Förväntar sig alla knepigheter av oss? Eller så kanske det finns andra som gör likadant. I alla fall så ska vi imorgon (snabbt!) hämta upp fyra kg bikarbonat, som kommer förpackningar om två kg. Jag valde att införskaffa två förpackningar eftersom jag antar att min mamma vill ha en. Om inte så gör inte det någonting heller, vi kan ha bikarbonatfest i helgen.
Nu byter jag ämne. Förra veckan fick jag en leverans från CDON.com och jag blev ytterst förvånad. Tidigare har deras leveranser kommit i stabila pappkuvert med enbart tejp som plastavfall. Nu kom min DVD-box i ett vadderat kuvert. Tjurig som jag är slet jag bort plasten, skrev ett onödigt aggressivt brev (dålig dag, jag borde ha formulerat mig snällare), petade ned plast och brev i ett kuvert och postade tillbaka deras plastavfall. Jag hoppas på en reaktion som inte är lika grinig som mitt brev. Om ingenting händer har jag åtminstone gjort vad jag kan som konsument och (förutsatt att de inte svarar på ett tillfredsställande sätt) införskaffar jag DVD/CD/etc från annat ställe i framtiden. Bara det man kan göra!
Nu byter jag ämne igen. Jag har hört av mig till Stavtorps Bigårdar och frågat om man kan få tag på lite bivax därifrån. Detta för att jag planerar att göra egen handkräm/hudkräm enligt recept från detta inlägg hos Fake Plastic Fish.
Jag har lite bilder på G, men jag orkar inte just nu.
TILLÄGG: Har redan fått svar om bivaxet. 200 gram skulle kosta 30 kr och portot 30-35 kr. Lite roligt att portot är dyrare än varan. De borde skicka imorgon. Jag är oerhört exalterad men insåg just att jag måste få tag på mandelolja. Den jag hittade på ICA Maxi innehöll essens, vilket jag inte gillar.
Idag kom jag hem tidigt från skolan och gav mig ut tillsammans med pappa på lunch. Innan vi kom dit tvingade jag honom att ringa och fråga huruvida de hade ett vegetariskt alternativ. Det hade de inte, men när vi promenerat dit så höll de på att slänga ihop en veggorätt åt mig. Den godaste pastan jag någonsin ätit!!!!!!!!
Poängen med det här är lite grand att man som konsument måste inse sin makt och faktumet att de flesta företagare är trevliga. Majoriteten av de som inte är det vill förresten att DU ska tro det så att du konsumerar deras produkter. Det lönar sig alltid att fråga och klaga om man är missnöjd. Om någon företagare reagerar negativt är det bara att berätta det för alla du känner och skratta när de ruineras. :)
När vi satt och åt (mmm...) vandrade ägaren till stadens bageri in. Eftersom jag tidigare bett pappa föröka få tag på honom/hans fruga, så passade vi på att prata med honom där. Om bikarbonat. De där 40 grams-påsarna driver mig nämligen till vansinne och jag tänkte att rent logiskt borde ett bageri ha tillgång till större förpackningar. Fastän dessa med all sannolikhet är gjorda av plast blir plastavfallet per enhet mindre desto större förpackning som införskaffas.
Bagaren verkade inte ens förvånad över frågan. Börjar vi bli kända som konstiga i staden eller? Förväntar sig alla knepigheter av oss? Eller så kanske det finns andra som gör likadant. I alla fall så ska vi imorgon (snabbt!) hämta upp fyra kg bikarbonat, som kommer förpackningar om två kg. Jag valde att införskaffa två förpackningar eftersom jag antar att min mamma vill ha en. Om inte så gör inte det någonting heller, vi kan ha bikarbonatfest i helgen.
Nu byter jag ämne. Förra veckan fick jag en leverans från CDON.com och jag blev ytterst förvånad. Tidigare har deras leveranser kommit i stabila pappkuvert med enbart tejp som plastavfall. Nu kom min DVD-box i ett vadderat kuvert. Tjurig som jag är slet jag bort plasten, skrev ett onödigt aggressivt brev (dålig dag, jag borde ha formulerat mig snällare), petade ned plast och brev i ett kuvert och postade tillbaka deras plastavfall. Jag hoppas på en reaktion som inte är lika grinig som mitt brev. Om ingenting händer har jag åtminstone gjort vad jag kan som konsument och (förutsatt att de inte svarar på ett tillfredsställande sätt) införskaffar jag DVD/CD/etc från annat ställe i framtiden. Bara det man kan göra!
Nu byter jag ämne igen. Jag har hört av mig till Stavtorps Bigårdar och frågat om man kan få tag på lite bivax därifrån. Detta för att jag planerar att göra egen handkräm/hudkräm enligt recept från detta inlägg hos Fake Plastic Fish.
Jag har lite bilder på G, men jag orkar inte just nu.
TILLÄGG: Har redan fått svar om bivaxet. 200 gram skulle kosta 30 kr och portot 30-35 kr. Lite roligt att portot är dyrare än varan. De borde skicka imorgon. Jag är oerhört exalterad men insåg just att jag måste få tag på mandelolja. Den jag hittade på ICA Maxi innehöll essens, vilket jag inte gillar.
19 september 2009
Svar från Jästbolaget
Skickat: den 17 september 2009 12:18:42
Hej Josefine
Jag hoppas nedan svar i rött besvarar dina frågor. Annars är du välkommen
igen.
Med vänlig hälsning
Susanne Nilsson
Konsumentkontakt Jästbolaget
Box 7003
192 07 Sollentuna
Tel: 020-98 27 86
http://www.kronjast.se
(Här hade hon glömt/misslyckats att ändra sin text till röd, lite gulligt faktiskt. Jag gör den fet.)
1) Består förpackningen av plastbelagt, vaxat eller på vilket övrigt sätt
behandlat papper?
KronJäst färsk är packad i vaxat papper som behåller jästens fuktighet.
KronJäst torr däremot är känslig mot syre och är packad i en påse av
papper, plast och aluminium.
2) Oavsett svar på ovanstående fråga, går förpackningen att återvinna? Som
papper eller plast?
Båda förpackningarna går att återvinna och källsorteras som papper.
3) Varför finns ingen information om återvinning på förpackningen?
På KronJäst torr finns information om detta genom texten "Källsorteras som
papper". När det gäller färsk Kronjäst finn det pga utrymmesbrist ingen
information idagsläget men vi överväger att lägga till denna information.
Jag skickade tillbaka ytterligare ett mejl där jag frågade vilken slags vax de använder. Ett vanligt förekommande vax är nämligen paraffinvax, vilket är petroleumbaserat, precis som plast. Hela poängen med Plastprojektet är att minska antalet nyinköpta petroleumbaserade saker, så... det blir jobbigt om det är paraffinvax. Jag hatar bakpulver.
Ett helt nytt ämne! Mamma kom hit igår, upptäckte bloggen och sade "ahahah eeeh" när hon läste om mitt avslöjande rörande hennes återvinningsvanor. Runt halv tio gav vi oss ut till mitt jobb (en trädgård) och plockade plommon och slånbär. Det blev ungefär fyra kg av det förstnämnda och ett av det sista.
Det ska bli mer plommonmarmelad, torkade plommon (erfarenheter anyone?) och slånbärsdricka. Jag publicerar bilder på resultaten senare.
På måndag har jag studiedag och skallplugga matematik D, matematik breddning, fysik B, engelska C undersöka huruvida det går att få tag på plastlös ost i min stad.
Hej Josefine
Jag hoppas nedan svar i rött besvarar dina frågor. Annars är du välkommen
igen.
Med vänlig hälsning
Susanne Nilsson
Konsumentkontakt Jästbolaget
Box 7003
192 07 Sollentuna
Tel: 020-98 27 86
http://www.kronjast.se
(Här hade hon glömt/misslyckats att ändra sin text till röd, lite gulligt faktiskt. Jag gör den fet.)
1) Består förpackningen av plastbelagt, vaxat eller på vilket övrigt sätt
behandlat papper?
KronJäst färsk är packad i vaxat papper som behåller jästens fuktighet.
KronJäst torr däremot är känslig mot syre och är packad i en påse av
papper, plast och aluminium.
2) Oavsett svar på ovanstående fråga, går förpackningen att återvinna? Som
papper eller plast?
Båda förpackningarna går att återvinna och källsorteras som papper.
3) Varför finns ingen information om återvinning på förpackningen?
På KronJäst torr finns information om detta genom texten "Källsorteras som
papper". När det gäller färsk Kronjäst finn det pga utrymmesbrist ingen
information idagsläget men vi överväger att lägga till denna information.
Jag skickade tillbaka ytterligare ett mejl där jag frågade vilken slags vax de använder. Ett vanligt förekommande vax är nämligen paraffinvax, vilket är petroleumbaserat, precis som plast. Hela poängen med Plastprojektet är att minska antalet nyinköpta petroleumbaserade saker, så... det blir jobbigt om det är paraffinvax. Jag hatar bakpulver.
Ett helt nytt ämne! Mamma kom hit igår, upptäckte bloggen och sade "ahahah eeeh" när hon läste om mitt avslöjande rörande hennes återvinningsvanor. Runt halv tio gav vi oss ut till mitt jobb (en trädgård) och plockade plommon och slånbär. Det blev ungefär fyra kg av det förstnämnda och ett av det sista.
Det ska bli mer plommonmarmelad, torkade plommon (erfarenheter anyone?) och slånbärsdricka. Jag publicerar bilder på resultaten senare.
På måndag har jag studiedag och skall
16 september 2009
Genomgång vecka 2
Nu är det dags igen. Har redan gått en vecka sedan förra genomgången. Det är dock inte en del av min storslagna plan att denna genomgång skall inträffa på onsdagar... vi får se hur det blir, men jag funderar på en helgdag. Jag vill egentligen gömma datorn i en låda under veckodagarna.
Med mitt och pappas menar jag vem som har ansvarat för inköpet/användandet. Pappa må ha införskaffat toalettpappret, men jag erkänner att jag själv har använt av det.
MITT PLASTAVFALL
1) Fyra Marianne-omslag
Godis från Thomas (en) och från Sofia (tre). Mmm, godis.
2) "I love eco"-påse, rödbetor
Står på att påsen är komposterbar, men eftersom varken jag eller kommunen (vad jag vet) har en kompost som håller 58 grader eller högre så blir detta i praktiken plastavfall för mig.
3) "I love eco"-påse, morötter
Alla morötter på ICA som var utanför påse, alltså i knippe, var från Italien. Neeeeej tack. Samma sak som ovan gällande kompostering.
4) Fyra buntband
Jag klippte ned mina vissnade sojabönor som jag hade fäst vid blompinnarna med hjälp av små buntband. Jag har ännu en skörd sojabönor på gång (eftersom jag är vågad och living on the edge och undersöker om det går att klara sig offseason) och jag har lagt märke till att buntbanden är tämligen onödiga. Plantorna klättrar och håller sig kvar ganska bra utan hjälp.
5) Plast från ost
Där jag bor finns en ostaffär som jag ska vandra in i senare den här veckan, tänkte jag. Förhoppningsvis går det att få tag på plastlös ost där.
6) En riven ost-förpackning
Denna hade varit i frysen sjukt länge... och smakade hemskt. Degig och vidrig.
7) En spenatförpackning
Lättlöst faktiskt. Funderar alltså på att börja odla spenat. Jag är duktig nog att hacka och frysa själv, ärligt talat. Närodlat och plastlöst.
8) Tandtråd
9) Två tandborstar
Jag byter inte tandborste frenetiskt ofta, men ibland har jag helt plötsligt fyra stycken och alternerar mellan allihop. Nu var det dags för byte.
PAPPAS PLASTAVFALL
1) En förpackning EuroShopper-makaroner
Jag tänker ärligt talat inte ställa mig och göra makaroner i takt med att han konsumerar dem. En möjlig lösning är självklart att pappa alltid har tillgång till en matlåda, men jag tänker inte slava i köket utan betalning heller. Han är vuxen och får klara sig själv.
2) Klistermärken från knivförpackning
Pappa vann företagets årliga golftävling (alla säger grattis!) och för det fick han vandringspriset, en egen liten statyett samt en fin grönsakskniv som är ungefär större än katten (enorm) men underbar.
3) Plastmaterial med hög densitet, skyddsförpackning för kniv
Se ovan.
4) Två plastpåsar för frukt
5) Plast från toalettpappersförpackning
6) En ketchupflaska
ÖVRIGT
1) Två okända plastpåsar
Man kan inte alltid ha koll!
2) En plastpåse för hushållsavfall
Jag funderar på kompostering och huruvida det skulle fungera alls för två lata personer i lägenhet. Tips uppskattas. Helst enkelt och utan krälande grejer.
Totalt 17 olika sorters plastavfall på sju dagar. Det borde kanske vara pinsamt för mig att vara "aktivisten" i familjen men samtidigt den som har mest petroleumbaserat avfall, men det är det inte. Mest för att det oftast är jag som basar över matinköpen och saker därför hamnar på min lista. Om pappa vore den som handlade oftast skulle han ha 11 sorter och jag bara 4.
Summan av kardemumman: Jag är bäst, men jag är diskret som en ninja.
Tisdag kväll spenderades med att koka plommonsylt. Jag siktade egentligen på marmelad, men den allmänna sockerhataren inom mig kom ut och det blev sylt. Själva sylten konserverade jag inte, men jag steriliserade/tvättade burkarna med Atamon i pulverform. Detta kommer i en plastpåse. Efter en konversation med Lina samt en resa nedför minnets gata kom jag ihåg att Atamon även kommer i flytande form. Jag ska undersöka huruvida denna form finns inuti en glas- eller plastflaska samt vilket material korken är i.
Plommonen är plockade på plastlöst vis häromdagen när jag jobbade. Det verkar som om jag och mamma ska åka ut till jobbet och plocka mer plommon samt slånbär i helgen. Vi håller tummarna för detta, för då blir det plastlös måltidsdryck av slånbär etc.
Svar på kommentarer: Elli, det där sopberget måste undersökas. Speciellt om det som du säger ligger i havet. Det är sjukt enkelt för havsdjur att få i sig plastbitar och dö av det nuförtiden. Jag blir så sur när jag hör om sådant. :(
Och tro mig, jag är också peppad på att ni ska köpa hus. Och mamma. Gör det NU. Pappa verkar bara vara peppad till 10% på tanken att köpa hus själv, så jag får väl nöja mig med att alla andra flyttar. DO IT NOW.
Jag har två frågor åt dig, systern min. 1) Vill du ha plommonsylt? och 2) Hur mycket plast har du tänkt på två eller fler gånger på grund av mig? ;)
12 september 2009
Plastfri lunch
Jag försökte mig på en plastfri lunch idag, och det gick nästan. Jag gick ned till Bondens Egen Marknad och införskaffade en kålrabbi, en squash och lite borlottibönor. Bonden/försäljaren tog genast fram en plastpåse åt mig, varvid jag sade "gärna utan plast, tack!", något som jag gjort vid samma stånd förra lördagen. Reaktionen blev "jag kommer ihåg dig!!!" samt att han på magiskt sätt framkallade en papperspåse. Det är bra att jag gör ett intryck på marknaden, antar jag. Hoppas bara att det är positivt.
Squashen kostade 10 kr och kålrabbin 15, men jag fick de två samt borlottibönorna för 25 kr. När jag skulle gå så smög han ned en jättefin persika i min påse också. Antagligen innebär det här att han gillar mig. :) Jag tror dock att det här var den sista lördagen som Bondens Egen Marknad är här i staden. Väldigt synd, måste jag säga!
För någon dag sedan rekommenderade min lärare Thomas (matematik och fysik samt allmän skogstomte, verkar det som) Säbyholms Naturbruksgymnasium. De har tydligen en stor marknad varje höst. Jag har raggat upp mamma åtminstone, men jag tror nog att pappa var i hemlighet lite peppad. Kanske. I år inträffar marknaden söndagen den 11/10, 12.00 - 16.00.
Tillbaka till den (nästan) plastfria lunchen:
1. Kålrabbi
2. Squash
3. Borlottibönor
4. Persika
5. Alfalfagroddar
6. Potatis
7. Olja
8. Salt
De första fem ingredienserna gjorde jag en sallad av (som jag sitter och knaprar på just nu). Borlottibönorna blandade jag med lite salt och skållade. Alfalfafröna började jag grodda för några dagar sedan. Därefter hackade jag allting och blandade det.
Potatisen och oljan gjorde jag pommes frites av, enligt recept från Gladys. Det var underbart och tog inte speciellt lång tid.
Måltidsdrycken blev röd vinbärssaft, gjord på röda vinbär jag plockat på jobbet. Snälla ignorera att mina goda pommes frites är sjukt fula. Nästa gång ska jag satsa på estetiken också...
Vilka ingredienser var då plastbovarna?
Mitt fina havssalt kom i en pappersförpackning. Inuti denna fina förpackning fanns ännu en, denna gjord av plast. Jag blev lagom sur, men förstår ändå att plastbiten är nödvändig för att hålla ute fukt.
Olivoljan kom i en glasflaska med metallkork. Av någon anledning har dock ICA satt dit en plastbit runt metallkorken. Enligt mig är den helt onödig, i och med att man på korken ser om någon har öppnat flaskan.
PS Fortfarande inget svar från Jästbolaget, trots att de säger att de försöker svara inom en vecka. En vecka och två dagar and still counting...
PPS Jag försöker lista ut hur jag ska svara på kommentarer på det lättaste sättet, men jag är inte smart just nu så det kanske tar ett tag. I alla fall påpekade min syster Elli en bra grej. Jag har nämligen inte räknat de plastpåsar som jag och pappa slänger hushållssopor i. Hädanefter skall även de synas på redovisningarna, jag lovar!
Squashen kostade 10 kr och kålrabbin 15, men jag fick de två samt borlottibönorna för 25 kr. När jag skulle gå så smög han ned en jättefin persika i min påse också. Antagligen innebär det här att han gillar mig. :) Jag tror dock att det här var den sista lördagen som Bondens Egen Marknad är här i staden. Väldigt synd, måste jag säga!
För någon dag sedan rekommenderade min lärare Thomas (matematik och fysik samt allmän skogstomte, verkar det som) Säbyholms Naturbruksgymnasium. De har tydligen en stor marknad varje höst. Jag har raggat upp mamma åtminstone, men jag tror nog att pappa var i hemlighet lite peppad. Kanske. I år inträffar marknaden söndagen den 11/10, 12.00 - 16.00.
Tillbaka till den (nästan) plastfria lunchen:
1. Kålrabbi
2. Squash
3. Borlottibönor
4. Persika
5. Alfalfagroddar
6. Potatis
7. Olja
8. Salt
De första fem ingredienserna gjorde jag en sallad av (som jag sitter och knaprar på just nu). Borlottibönorna blandade jag med lite salt och skållade. Alfalfafröna började jag grodda för några dagar sedan. Därefter hackade jag allting och blandade det.
Potatisen och oljan gjorde jag pommes frites av, enligt recept från Gladys. Det var underbart och tog inte speciellt lång tid.
Måltidsdrycken blev röd vinbärssaft, gjord på röda vinbär jag plockat på jobbet. Snälla ignorera att mina goda pommes frites är sjukt fula. Nästa gång ska jag satsa på estetiken också...
Vilka ingredienser var då plastbovarna?
Mitt fina havssalt kom i en pappersförpackning. Inuti denna fina förpackning fanns ännu en, denna gjord av plast. Jag blev lagom sur, men förstår ändå att plastbiten är nödvändig för att hålla ute fukt.
Olivoljan kom i en glasflaska med metallkork. Av någon anledning har dock ICA satt dit en plastbit runt metallkorken. Enligt mig är den helt onödig, i och med att man på korken ser om någon har öppnat flaskan.
PS Fortfarande inget svar från Jästbolaget, trots att de säger att de försöker svara inom en vecka. En vecka och två dagar and still counting...
PPS Jag försöker lista ut hur jag ska svara på kommentarer på det lättaste sättet, men jag är inte smart just nu så det kanske tar ett tag. I alla fall påpekade min syster Elli en bra grej. Jag har nämligen inte räknat de plastpåsar som jag och pappa slänger hushållssopor i. Hädanefter skall även de synas på redovisningarna, jag lovar!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)