06 maj 2010

Mat

Det känns som att jag har gnällt väldigt mycket rörande kombinationen mat och plast. Jag har ett komplicerat förhållande med gnäll, definierat ungefär som hatkärlek. Jag tycker om att gnälla, att hitta fel och kritisera.

Men jag tycker inte om att gnälla om jag känner att jag inte har en poäng med det hela. Jag tycker om att förändra och jag älskar lösningar. Därför ska jag börja tänka på det där med mat lite mer. Än så länge har jag löst hela problemet genom att... äta mer potatis och övriga rotfrukter, i princip.

Jag har inte förändrat min diet nämnvärt i och med Plastprojektet, främst eftersom jag redan innan var lakto-ovo-vegetarian (till stor del, jag är varken militant eller strikt och fuskar med vilt och fisk). Ur bland annat plastsynpunkt är det främst animaliska produkter som är boven, då de inte har naturliga skydd mot angrepp av mikroorganismer som icke förädlade vegetabiliska produkter har. Ett äpple har skal och en köttbit har plast. Detta kan, mig veterligen, inte förändras på ett ekonomiskt hållbart sätt i dagsläget.

I alla fall. Nyss tillagade jag en middag som inte var fullständigt fri från plast, men väldigt nära. Vad jag vet går det i princip inte att tillaga något totalt utan plast om man vill att det dessutom ska smaka bra. Ser gärna att någon informerar mig om att jag har fel gällande detta. Ingen bild (eftersom jag åt upp det tämligen omgående efter tillagning), men så här var det:

Couscous med snabbstekt spetskål, gul lök, paprika och skärbönor samt kräm av plommontomat, valnötter och hemodlad salvia och eftersom jag är en hejare på att komponera receptnamn får det heta så där helt enkelt.

Två ganska små portioner

Ingredienser
1/2 tsk torkad ingefära (1)
3 blad spetskål
1/2 gul lök
1 röd paprika
5 skärbönsskidor
1 tsk röd currypasta (2)

Jag finhackade allt och stekte de tre första ingredienserna i olja (3) i några minuter innan jag adderade övriga ingredienser. Därefter förberedde jag couscous (4) för två personer.

Ingredienser
2 plommontomater
50 g valnötter
mer än min salviaplanta ville ge mig

Ovanstående mixades, med viss problematik, till en nästan slät kräm. Och sen åt jag och njöt.

Allt som gav upphov till plast har fått en fin liten siffra inom parentes och nedan redovisas den totala plaståtgången. Här bortser jag från faktumet att min blender till stor del består av plast, vilket i tillagningen faktiskt var den enda plasten jag använde. Om det inte är något skumt med stekpannan.

(1) Kork och omslag. Kan självfallet bytas ut mot färsk ingefära, vilket jag skulle ha gjort om jag inte varit för lat för att handla.

(2) Lock belagt med plast.

(3) Kork och omslag.

(4) Förpackning belagd med plast.

Inte så katastrofalt, egentligen. Naturella valnötter i lösvikt finns förresten i exotic snacks passion for nature-grejen. Naturgodiset. I övrigt finns det även på Aubergine i Stockholm, där jag har för mig att det är rätt mycket billigare än i naturgodiset. För de som bor nära och är sugna på nötter. Eller något.

Apropå något helt annorlunda: Projektrapporten är inlämnad och snart tar jag studenten. Ni behöver dock inte bli förtvivlade, Plastprojektet kommer att fortsätta. Ber även om ursäkt för den, återigen, försenade redovisningen. Börjar bli en vana det där. Pinsamt.