Vardagsrum

De senaste veckorna har jag funderat på vad jag gör, ganska specifikt, för att minska min plaståtgång. Detta har resulterat i en ny kategori här på bloggen, nämligen tips och tricks, där jag ska försöka samla alla konkreta förslag. Förhoppningsvis gör det här bloggen till en mer lättnavigerad sida, där det är lite enklare att sålla igenom allt svammel.

Mina tips och tricks är kategoriserade efter rum i vår lägenhet. Det är kanske inte alltid helt logiskt, eftersom det tycks vara så att en orkan har gjort kaoz med ordningen i lägenheten. Vardagsrummet är i alla fall först på listan.

Tejp
I vardagsrummet sitter jag när jag jobbar. Mitt jobb involverar att packa och sortera små krokar av plast (ironiskt, ja) i påsar och sedan i kartonger. Kartongerna försluter jag med tejp. Allt är strukturerat och bestämt av företaget jag jobbar för, förutom den här tejpen.



Därför är jag lite listig och använder papperstejp. Köpt på Granit i Lund, 59 kr för 50 meter har jag för mig. Jag har inte kontrollerat huruvida limmet består av ämnen som kan klassficeras som miljöovänliga eller ej. Jag tycker att tejpen klistrar bra och tycker definitivt att den ersätter vanlig tejp på ett adekvat sätt.

Förvaring
Det är fantastiskt lätt att bli sugen på att köpa vakuumpåsar i plast för att förvara extratäcken och -kuddar. Täcken och kuddar tar i vanligt fall mycket plats och översvämmar skåp. Jag erkänner att jag själv har varit intresserad av en sådan påse.

Innan jag hann fundera vidare kom min mamma på en idé, och nu förvaras vårt extratäcke på ett mycket finare sätt än i en vakuumpåse.



I inflyttningspresent fick vi bland annat fodralet och örngottet som ovanstående bild visar. Eftersom vi har djupa fönstersmygar passar det perfekt med den här sortens förvaring. Själv kan jag sitta i fönstret med raka ben och ha det skönt på mitt extratäcke, förutsatt att katten inte är i vägen. Perfekt måttsytt av min mamma.

Tvättmedel
Smutstvätten förvaras i vardagsrummet och ren tvätt hängs på torkställning här inne. Vi använder tvättnötter. Dessa går att lägga i en liten tygpåse, en sisådär fem-sex stycken, och köra med i tvättmaskinen. Dock tvättar vi ganska kallt och för att verkligen vara säkra på att det fettlösande ämnet från nötterna avges i tvätten så gör jag en dekokt på nötterna. Glasflaskan på bilden nedan innehåller det flytande tvättmedlet.



Den oerhört obehagliga färgen till trots fungerar tvättnötterna väldigt bra. Vi använder ett decilitermått i metall till att mäta upp tvättmedel, går åt ungefär en halv deciliter per tvättmaskin. Självklart beroende på nedsmutningsgrad, men det är sällan fläckar på våra kläder.

Nötterna förvarar vi i en kopparburk från loppis. Plastpåsen i burken kom med när min mamma köpte nötterna, men jag har därefter funnit dem i lösvikt i butiken Morot & Annat. Själva dekokten luktar illa, men kläderna luktar efter tvätten absolut ingenting. Jag är parfymöverkänslig och avskyr alla sorters parfymerade tvättmedel, så avsaknaden av lukt är perfekt för mig.

Vita textilier kan få en lite brunaktig missfärgning efter långvarit användande av tvättnötter, men någon tesked bikarbonat i varje vit maskin bleker på naturligt sätt. Detta har jag inte testat personligen än, men mamma och alla jag har lyckats googla fram är nöjda med metoden.

Om kläderna mot förmodan är fläckiga (kattspya, blod, mat, etc) brukar jag förbehandla med galltvål. Inte ett veganskt alternativ, men ruskigt effektivt. Miljömässig faktor att tänka på är att, åtminstone galltvålen jag har, har palmolja som bas. Finns att köpa för en spottstyver i välorganiserade livsmedelsbutiker.

Det var allt konkret jag hittade i vardagsrummet just nu. Dags för mat.

Redovisning november 2010

Ytterligare en månad har passerat! Det är fruktansvärt hur mycket jag har att göra i skolan och hur lite tid jag hinner lägga på plast. Dags för en redovisning i alla fall, för en gångs skull i tid då jag har bestämt mig för att det räcker med månadsredovisningar. Alla andra löften blir för jobbiga att hålla.

Josefine
1) Plast från jobb
Pappa körde ned hemjobb till mig när han var på besök. Mycket välkommet både ekonomiskt och rörande sysselsättning, men det resulterar i en del spill. Absoluta majoriteten av min plast denna månad är jobbrelaterad, 52 av 62 gram.

2) Plastkork från ättiksflaska
Valde Perstorps koncentrerade ättiksprit (glasflaska, pappersetikett, plastkork) framför Winborgs utspädda ättika (glasflaska, plastetikett, metallkork) främst för att Perstorp är lokalt och det är bättre med mindre förpackningar när de ska fraktas. Vet faktiskt inte om Perstorp tillverkar sin ättika i Skåne, men själva ursprungsfabriken ligger här och jag ska ta reda på huruvida ättiksproduktionen sker här.

Ironiskt kan jag flika in med att Perstorp en gång i tiden var en av Sveriges största plastproducenter. Vet inte om de fortfarande tillverkar plast dock. Ett framtida projekt!

3) En kryddpåse, Santa Maria
Fann några dagar senare timjan i lösvikt i butiken Morot & Annat. Kommer hädanefter att inhandla så mycket kryddor som möjligt därifrån.

4) Plastbit från ett fönsterkuvert, Skånetrafiken
Ersättning för försenat tåg.

5) En påse
Jag beställde ett par skor från en försäljare på Tradera.com och bad dem att förpacka utan plast. Kan avslöja att jag gav låga poäng för kommunikation när jag recenserade försäljaren…

Jesper
1) Två pastaförpackningar

2) En risförpackning

3) En brödpåse med tillhörande förslutare

4) Tre baconförpackningar

5) Tre pizzasalladburkar med tillhörande lock

6) Två köttbullsförpackningar

7) Ett köttråg

Jag inser att det ser ut som att jag lägger alla matrelaterade inköp på Jesper, men det handlar snarare om att jag skulle ha valt andra varumärken men annorlunda förpackningar (märk väl att även pappersförpackningar innehåller plast, de är allihop täckta med ett lager plast på insidan av, vad jag antar är, hygienskäl), eller helt enkelt klarat mig utan den sortens mat. Inte för att det alltid är lätt, utan för att jag är förbannat envis och beredd att leva i princip asketiskt bara för att minska min plaståtgång.

Känner att jag även bör poängtera att jag ätit pizza lika många gånger som Jesper, bara det att jag är listig och undviker salladen så att jag inte behöver hänga ut mig själv som skräpmatsätare… Mängden av salladsburkar kan förklaras med ett ord: Tentapizza. En fruktansvärd företeelse som jag inte vill fortsätta med och som vi bröt i dag. I och för sig med hamburgare, men hemmagjorda bönhamburgare med ringa plaståtgång.

För att minska mängden brödpåsar har Jesper köpt butiksbakat bröd och tagit med sig egen påse för det. Ytterligare så har jag bakat bröd två-tre gånger den här månaden.

Gemensamt
1) En påse salladsmix

2) En baconförpackning
De två ovanstående punkterna är plast som vår kattvakt Micke lämnade här. Även en plastkasse lämnades, men den använder vi till soporna.

3) En tandkrämstub och två lock
Egentligen två tandkrämstuber. Någonstans i lägenheten har jag alltså glömt en tom tandkrämstub utan lock… Jag är på jakt efter tandkräm med bra ingredienser, bra smak och helst metalltub. Ska talas vid med min tandläkare nästa gång jag ska dit, antagligen i januari.

I övrigt ska jag prata med min tandläkare om ytterligare två saker. Jag vill veta om han/hon har något tips på tandtråd med så lite plast som möjligt. Dessutom vill jag prata om beläggningarna jag har på två-fyra (dåligt minne!) tänder. Jag har nämligen ett distinkt minne av att min tandläkare när jag var liten sa att vi skulle plasta mina tänder, eftersom jag hade undermåliga mjölktänder. Dock visade det sig att tänderna som kom efter mjölktänderna inte var lika dåliga och därmed egentligen inte i behov av beläggningen. Jag undrar om den går att ta bort. Vill helst inte ha plast i munnen…

Min månadskonsumtion låg alltså på 10 gram, om man bortser från jobbrelaterad plast. Inte illa pinkat, om jag får säga det själv, trots en dubblering från förra månaden. Jespers månadskonsumtion blev 121 gram, en minskning med 70%. Slutligen var vår gemensamma konsumtion denna månad 31 gram, cirka 7% av förra månadens gemensamma konsumtion.

Tillägg Glömde förstås att publicera diagrammet. Typiskt.

Angående att få som man vill

Jag ger mig alltid in i saker med attityden att jag kommer att förlora och ska få alla andra att lida tillsammans med mig. Kanske inte speciellt bra attityd. Nu ska jag berätta en bra grej, i stället för att gnälla.

Förra veckan skickade jag ett smågrinigt mejl till ICA via deras hemsida och ifrågasatte huruvida man kunde säga nej till utskicket Buffé, som kommer i ett omslag av plast varje månad om man, med ICA-medlemskort, är stamkund. Svar fick jag i lördags.

Hej!

Tack för att du har hört av dig till oss.
ICA Bonus och tidningen Buffé är extra belöningar till de stamkunder som väljer ICA för huvuddelen av sina dagligvaruinköp. För att räknas som stamkund hos ICA ska du i en eller flera ICA-butiker handla för minst 1 200 SEK per månad. För att få en
bonuscheck på 25 kronor ska du ha handlat för minst 2 500 SEK under en månad. Buffé upphör dock först efter att inköpen understigit 1 200 SEK två månader i följd. Så snart du kommer upp till denna nivå under en månad kommer tidningen åter att
skickas ut. Du har naturligtvis fortfarande tillgång till de varuerbjudanden som finns i ICA-butikerna.

Om du INTE vill ha Buffé utskicket längre ska du kontakta ICA Bankens kundcenter på telefon 033-47 47 90, vardagar kl. 08.00-20.00. Om du saknar din talsvars- och internetkod trycker du 3 i talsvarsmenyn och därefter # i stället för koden. Då
kommer du att få tala med en handläggare. Det är endast banken som har tillgång till ICAs kunddatabas och som kan kolla dina inköp och din intjänade bonus. Av sekretesskäl har banken inte någon öppen mejlfunktion.

Du är alltid välkommen att höra av dig till oss. Vi hjälper gärna till!

Med vänlig hälsning
ICA Kundkontakt
Teeda Drammeh

Hela det första stycket är fullständigt onödigt och ganska irriterande och nedlåtande. Jag är medveten om varför Buffé skickas ut och jag ifrågasatte det inte över huvud taget när jag hörde av mig till dem. Jag poängterade enbart att jag inte tyckte om användandet av engångsplast och att jag ville veta hur jag avbeställde. Det hela påminner mig om när jag klagade till Radiotjänst på att de varit otrevliga och fick en lång utläggning om varför de måste ringa till mig. Fruktansvärt onödigt.

Det andra stycket var matnyttigt, och jag ringde alldeles nyss till kundtjänst. Samtalet varade i 2 min 14 sek och jag fick vänta i ungefär en minut innan jag kom fram till ett handläggare. Väl framme sa jag "Jag skulle vilja avbeställa tidningen Buffé" och fick svaret "Så! Nu har jag avbeställt den åt dig."

Jag blev så paff att jag inte förstod att jag borde lägga på, vilket drog ut det hela lite. Väldigt smidigt. Cynikern i mig väntar dock på nästa kontoutdrag för att se vilket sorts kuvert det kommer i.

Snabb uppdatering

Hej! Väldigt länge sedan, jag vet. Mycket har hänt!

Jag har gått med i Naturskyddsföreningen efter att ha mött förespråkare för ett av deras projekt, Hejdå Påsen (facebookgruppen Hejdå Påsen), på ICA i Lund. De var där för att undersöka om kunder var intresserade av att köpa flergångspåsar för frukt och jag lyckades tigga till mig två stycken. Log som ett fån när jag gick fram till dem och talade maniskt om plast. Det kändes verkligen som att någon annan bryr sig, och jag tror att jag kommer att trivas som medlem i Naturskyddsföreningen.

Fruktpåsarna fungerar bra även när jag köper andra varor i lösvikt på Morot & Annat i Malmö. Det enda jag är lite ambivalent inställd till är att de är gjorda av nylon, alltså petroleumbaserat material. Å andra sidan är de genomskinliga, vilket påsar av naturmaterial mig veterligen inte skulle kunna vara på ett praktiskt sätt, vilket leder till att personen i kassan direkt ser vad påsen innehåller. Detta tror jag är viktigt för att livsmedelsbutikerna ska börja sälja påsarna och verkligen omfamna dess existens. Trots allt skulle användandet av dessa påsar resultera i en vinst för livsmedelsbutikerna... färre inköp av engångspåsarna och vinsten som genereras av försäljningen av flergångspåsarna. Inte illa pinkat.

Har inte gått med i Naturskyddsföreningen tidigare för att jag är en allmän skeptiker och har tvivlat på huruvida de faktiskt gör något. Men det gör de, uppenbarligen! Att jag fick ett kuvert med plastfönster i från dem precis när jag blivit medlem ska vi dock inte tala om. Plasten kändes annorlunda än vanliga fönster, är osäker på huruvida det var någon speciell typ av plast eller ej.

I övrigt har mina föräldrar varit här och de har hjälpt till väldigt mycket i nya lägenheten. Nästan alla inredningsdetaljer resulterade vid inköp i plast. Det är väldigt fint här nu, men ganska mycket plast syns i diagrammet (jag tvingade Jesper att göra det!) nedan. En viss förändring, som gör det svårt att jämföra med tidigare diagram, är att jag nu bestämt mig för att mäta plastmängden i gram. Detta är för att antalet artiklar egentligen inte säger någonting om den faktiska mängden. Diagrammet ser lite lustigt ut just nu eftersom jag inte har någon aning om vilken plast som tillhör vilken månad, och därför har vägt det totala och dividerat med tre (augusti, september, oktober).


Det lite lustiga diagrammet. Det kommer (förhoppningsvis) att se bättre ut senare.


Min plast! Totalt 93 gram på tre månader.


Jespers plast. Första tre månaderna som jämförelseperson på Plastprojektet. Vet inte riktigt vilka tankar han har om det än så länge, får förhöra honom grundligt senare. Majoriteten av Jespers plast är från brödpåsar och läskedrycksflaskor. Han har dock gått med på att testa ett antal brödrecept om jag letar fram några som 1) går snabbt, 2) inte är kladdiga och 3) resulterar i godare och billigare bröd än köpt. En viktig anteckning är att han har pantat många flaskor innan bilden togs.


Gemensam plast och en stor del av hyllorna i vardagsrummet. Bland annat från inredningsdetaljer.

Ny tillvaro och nya produkter

Min blogg ligger på dödsbädden, raspar förtvivlat ur sig "Josefine… snälla… jag ber dig", ackompanjerat av ett ångestfyllt stön. "Uppdatera… nu… skjut inte upp det längre... jag klarar inte av en vecka till…" och så vidare.

Jag ska ta mitt pick och pack och åka iväg till Lunds Tekniska Högskola om en timme ungefär. Kommer inte att hinna kategorisera allt vår ackumulerade plast på den tiden, men jag vill ändå göra en liten poäng av att jag håller på.

Med ett lite nyare system, där jag tänker väga artiklarna i stället för att enbart fokusera på antal. På detta sätt går det att bättre jämföra den faktiska konsumtionen, inte bara mellan mig och min sambo Jesper (som övertar hederplatsen som mitt offer från pappa) utan även, mellan oss och andra som gör samma sak. Personligen är jag fruktansvärt nyfiken över hur min konsumtion ställer sig i förhållande till Beth Terrys. Förmodligen är svaret pinsamt, men… jag tröstar mig med att hon har hållit på längre.

Rörande titeln vill jag tala om universitet/högskola, att kunna välja vilket toalettpapper att köpa, att hålla sig från att skälla på människor som dunkar orientalisk musik utanför ens lägenhet, om eget ansvar och sist men inte minst, om att kunna äta björnbär. Det var i alla fall ungefär detta jag tänkte på medan jag hittade på rubriken, men det är mest som ett sätt att beskriva känslan jag har just nu, inte vad jag faktiskt kommer att skriva om. Diskussionen om toalettpapper är, åtminstone den, för annan dag. Jag har närt det fröet i mitt hjärta i en evighet.

Högskolan är förvånansvärt gymnasial, med det stora undantaget att en svart panik breder ut sig framför mig varje gång jag tänker på de ödesdigra orden eget ansvar. Jag vill springa 600 kilometer uppåt i landet, tills jag rent geografiskt är där eget ansvar bara var ett påhitt och inte fakta, där jag bodde hemma med pappa och höjden av mysighet uppnåddes genom att bara vara. Jag saknar pappa och tiden då jag inte behövde ta med egen mat till skolan… Det är förvånansvärt jobbigt att se till att alltid ha matlåda. Det är nämligen så att nästan allt smakar skit när det värms upp dagen efter. Nästan allt.

Det är egentligen det sämsta. I övrigt läser jag Endimensionell analys (matematik) och Hydrologi och akvatisk ekologi. Det är grejer det. Jag har femtio sidor som jag borde läsa tills nästa föreläsning, jag har vad som känns som tusentals tal att räkna och hydrologi att försöka förstå. Dessutom har jag plasten, som har hamnat i skymundan.

Fullt upp och ingen logik i det här inlägget, känner jag.

Svårigheter relaterade med plast är, som vanligt, maten. Jag försöker, som vanligt, skära ned på mängden bröd och mjölkprodukter som jag äter. Försöker, som vanligt, undvika pasta. Tappar temporärt motivationen att ägna mig åt matlagning när jag kommer hem klocka 18, är slutkörd och ändå borde plugga mer. Men. Det finns en bra grej, en riktigt bra grej, som heter björnbär.



Bilden är från den lilla gården som alla i vårt lägenhetshus delar på. Jag älskar den. Nu är gräsmattan klippt (som en som har jobbat med att klippa gräs kan jag delge att den tidigare gav mig viss ångest och att jag var nära att köpa en gräsklippare för att ta hand om det själv) men björnbärsbusken fortfarande inte beskuren. För att komma åt alla bär är det något som måste göras. Den är groteskt stor och jag vill skära ned den lite.

Men den gav mig bär. Nära två kilogram på ungefär en timme. Efter det orkade jag inte mer och nu känns det som att det är för sent. Men rena, fina, stora björnbär i min frys, bara drygt ett kg kvar nu, innebär att jag kan äta bär som inte blivit processade till sötsliskig sylt. Utan plast. Närodlat på riktigt.

I övrigt har jag införskaffat någonting som ser ut ungefär som färskost, fast med en distinkt eftersmak av ko. Produkten heter Puck, produceras av Arla mejerier och kommer i en ypperligt genial förpackning som jag ska visa bild på senare. Kanske en produkt av arabiskt ursprung, då den har text som stackars jag inte förstår. (Innehållsförteckning på svenska dock, jag är visserligen äventyrlig, men fortfarande misstänksam.) Det är spännande vad man kommer i kontakt med när man bor i ett mer invandrartätt område. Nya matkulturer som leder till en mer utökad plastlös receptbank i mitt huvud.

I helgen ska jag leta hasselnötter, efter tips från Skånska skafferiet, och testa den nya produkten Puck i någon slags glutenfritt bakverk. Är det oroväckande att jag följer bloggar av temat plast och mat på ett maniskt sätt? Det tycker jag inte. Kanske.