Plastmässigt blir 2010 ungefär så här:
1. Jag måste helt enkelt totalt sluta äta godis. Ett liv utan godis... Det borde egentligen inte vara speciellt svårt, så jag ska ge mig på det. Dessutom har jag minskat på godisintaget under 2009 och ändrat många övriga kostvanor, vilket har resulterat i att jag mår väldigt dåligt fysiskt när jag äter de flesta sorters godis ändå. Jag är inte van vid regelbundet intag av godis längre, men ändock övermannas jag av behovet ibland. Men. Nu är det slut på det.
2. Ingen ost. Om det inte finns någon ostsort utan plast/paraffinvax i ostaffären, men jag har inte vågat fråga än. Vilket leder mig till:
3. VÅGA FRÅGA. VÅGA IFRÅGASÄTTA. VÅGA KRÄVA SAKER. Som konsument har jag rätt till att veta under vilka förhållanden produkten har tillverkats och fraktats samt veta EXAKT vad produkten innehåller. Fråga fråga fråga!
4. Virka fler fruktpåsar. Jag vet inte om de säger det bara för att jag är radikal och läskig, men fyra personer har uttryckt en önskan om att själva ha en virkad fruktpåse. Viktigt att komma ihåg att jag inte tvingar någon.
5. Publicera fakta om plast på bloggen. Än så länge har den faktamässiga delen på Plastprojektet bestått av ungefär "plast är dåligt!!!!!!!!! för att jag säger att den är det!!!!!" och det känns som om mer fakta möjligtvis skulle få fler att hoppa på tåget. Jag säger dock inte att jag ska eliminera det humoristiska inslaget.
(Sen ska jag träna mer, äta bättre, hålla rummet rent, fortsätta vara snygg, få bättre hållning,
I förrgår utlovade jag samtalsämnet cornflakes och här kommer det:
Följande artiklar i plast tillhör inte mig: skärbräda, väckarklocka, påse, fruktskål. Min systers! Haha.Vad som tillhör mig är dock glasburken (som har en ring gjord av silikon för att bli tätslutande... vad består silikon av egentligen?) med cornflakes i. Underbara flingor av ekologisk majs, som jag har varit sugen på sedan SEPTEMBER. Efter ett tips från Caroline (första under rubriken "Följare" ditåt --->) insåg jag att det i större livsmedelsaffärer brukar finnas "Gör din egen müsli", initierat av företaget Risenta. Några dagar senare var två liter (ungefär 250 gram) cornflakes mina! Burken är från IKEA.
Viktigt att notera är att detta självklart inte är totalt fritt från plast. Alla müslikomponenter finns i plastburkar, precis som lösgodis. Grejerna kommer antagligen till affärerna i plastbyttor. Men! Dessa plastföremål används fler än en gång och därmed leder det till mindre plastavfall om man köper flingor härifrån snarare än ett paket, som alltid innehåller en plastpåse.
Mina flingor kostade ungefär 22 kr, med 88,88 kronor/kg från en stor Coop-affär. Priset är väldigt högt i jämförelse med flingor i paket där det varierar mellan 30-35 kr/kg för konventionella och 35-45 kr/kg för ekologiska flingor. Å andra sidan är det nog inte så ofta man köper fyra-fem kilogram flingor, kanske. Det är inte jag som finansierar matinköpen, så mitt perspektiv kanske är skevt. Dessutom äter jag väldigt sällan flingor och kör oftast med frukt-frukost. Vilket antagligen är sjukt dyrt.
Hm.
Mina matvanor kommer att spolas ned i toaletten när jag måste betala själv. Vad ledsen jag blir. Dags för ny bild och nytt ämne!
Min systers sambo hittade dessa på Internet och de beställde dem åt mig. För de som inte ser (eller bländas av min välfyllda pengaburk) är det alltså plastglas och sugrör i samma ämne. Detta är vad jag i förra inlägget kallade min "NEEEJ NEEEJ NEEEJ!"-upplevelse, för det var exakt så jag reagerade. Skakade på huvudet i cirklar när jag öppnade paketet och såg tydligen väldigt komisk ut.
Dock var det inte en elak gåva, utan de är gjorda av majs! Sådan där spännande komposterbar plast. Jag gillar dem, trots att jag fortfarande är kritisk mot denna nya plastsort. Glasen är väldigt stadiga och jag är en sådan person som väldigt ogärna slänger, så det lär sluta med att jag diskar dem efter användning... Som mamma.
Det enda negativa är dock att påsarna som de båda kom i består av petroleumbaserad plast. Jag vet inte vilket företag Eleonore och Andreas köpte muggarna och sugrören ifrån, annars hade jag länkat dem här. Känns lite korkat att sälja en produkt tillverkat i ett ämne framtaget för att minska beroendet av petroleum och sedan placera produkten i en påse gjord av petroleum. Dålig ironi. Fy.
Som jag skrev innan tvingar jag ingen att undvika plast. Jag försöker istället att sköta mig själv och påverka företag snarare än enskilda personer. Varför inte? För att människor som försöker tvinga sina åsikter och vanor på andra är extremt irriterande och jag undviker dem. Det är alltså logiskt att jag själv inte vill bli en sådan person.
Dessutom BEHÖVS det inte. Bara genom att ändra på mina egna vanor och ibland prata om det har fött en medvetenhet i min umgängeskrets jag inte trodde var möjlig. Bilden ovan visar hur mamma förpackade hembakade skorpor som hon gav till mig och pappa. Inte för att jag skällt på henne eller tvingat henne att finna en lösning utan plast, utan helt på eget initiativ. Det är när folk börjar tänka själva som riktigt bra händelseförlopp kan startas.
Imorgon eller så uppdaterar jag det förra inlägget med bild på plasten. Var länge sedan jag inkluderade en sådan bild, vilket är lite tråkigt. Jag har varit lat, förlåt!
Nu ska jag dock gå och läsa lite grand. Avslutningsvis vill jag ge ut bonuspoäng:
1. Min syster och hennes sambo har en jättefin plaståtervinning. De återvinner definitivt inte allt, har jag märkt under mina dagar där, men det är en väldigt bra början. Heja! Jag har en belöning planerad...
2. Mamma får för den sjukt snygga förpackningen av skorporna. Briljansen överstegs enbart av skorpornas smak. MMMMMMMMMMMMMMMMMMM.
